Om risken med att ”öka takten”
Publicerad 28 december 2016 | 1 kommentar
För någon tid sedan blev jag kontaktad av ett stort svenskt företag.
– Vi har kastat bort 25 miljoner på ett HR-system som inte går att använda, förklarade de. Nu vill vi ha hjälp med att göra ett bättre.
– Visst, svarade jag, och började löst skissa hur vi skulle kunna hitta en bra lösning, genom att observera och analysera behoven och de önskade effekterna. Företagets representanter började skruva på sig.
– Fast vår offertförfrågan ska skickas nu på fredag, om fem dagar, sa de besvärat.
Mer och mer börjar jag se brådskan som det stora problemet i dagens digitala utveckling. Exemplen kan göras otaliga. Den stora organisationen som vill utveckla applikationen som ska bli deras ”flaggskepp”, som ska leda organisationen in i framtiden … men, nej, de har inte tid för varken behovsanalyser eller tester.
Det är därför jag är en smula reserverad inför regeringens och minister Shekarabis hårda press på att ”öka takten i digitaliseringen” (DN Debatt, 1 dec 2016).
Vi har ju exempel som priskolls-systemet för privata tandläkare eller systemet för att kolla mediciner mot varandra. Ingendera har använts mer än av enstaka procent av målgrupperna. Var de verkligen de mest angelägna satsningarna? Gav de på något vettigt sett effekt? Och borde Migrationsverket verkligen prioritera att implementera ”Mina meddelanden”, när de flesta i verkets målgrupp inte har personnummer?
Och så har vi ju de tekniska problemen. Så här skrev jag borta på InUse-bloggen:
”Risken med Shekarabis budskap, med dess signalord som ’öka takten’ och ’snabbare’ är att det driver oss ännu längre in en allt mer komplicerad labyrint av system med fler och fler svagheter. Vi behöver egentligen redan idag särskilda kompetenser för att avveckla system. Den digitaliseringsflora vi har är inte hållbar.”
Regeringens nya digitaliseringssatsning förbiser risker, 5 dec 2016.
Artikeln på InUse-bloggen gav upphov till två andra artiklar på temat ’expert läxar upp regeringen’ (fniss):
Expert: Bättre att staten tar det lugnt än skyndar på digitaliseringen (ComputerSweden, 8 dec 2016)
Expert kritisk till Shekarabis digitaliseringsplaner (Altinget.se, 6 dec 2016)
Kommentarer
En kommentar to “Om risken med att ”öka takten””
Skriv en kommentar
29 december 2016 @ 12:24
Jag är övertygad om att en av orsakerna är att oroväckande antal ”chefer” helt enkelt inte förstår innebörden av att utveckla ett system. Värre är dock att dessa individer inte verkar vilja förstå det heller.
Se bara på ditt exempel: ”Den stora organisationen som vill utveckla applikationen som ska bli deras ”flaggskepp”, som ska leda organisationen in i framtiden … men, nej, de har inte tid för varken behovsanalyser eller tester.”
Jag jobbar just nu i ett utvecklingsprojekt där mekanik, elektronik och mjukvara ingår i en viss organisations ”framtidssystem”. Exemplet ovan kan direkt associeras med detta projekt. Utöver det kan jag väl nämna att kravspecifikationen är mycket bristfällig. Utöver 10 godtyckliga toppkrav existerar det i princip inga fler dokumenterade krav – i alla fall inga som är kända i hela projektorganisationen.
Jag skulle kunna slösa bort fler rader med mitt ”gnäll”, men projektet kan sammanfattas ungefär så här:
”Vi ska konstruera en produkt (vars ingående komponenter inte bemästras av organisationen i dagsläget) med få och otydliga krav, på rekordtid (det är nästan så att tidplanen har blivit en del av kravspecen!). Tidplanen är dessutom mer en än beskrivning av målet, snarare än en beskrivning om hur vi uppnår målet. Kort och gott, tidplanen består av ett datum och en vag beskrivning av systemet.”
Nog med mitt gnäll! Tack för en fantastisk blogg (och bok)! Gott Nytt År!