E-journalernas opålitlighet

Publicerad 29 juli 2012 | Inga kommentarer ännu

Det är något av en gåta hur ejournalsystem kan krascha så ofta. Häromdagen var det stopp på Karolinska sjukhuset i Huddinge (Strömavbrott orsakade datastopp på Karolinska i Huddinge, DN 26 juli 2012). Strömmen var snabbt tillbaka, men journal- och verksamhetssystemet låg nere i sex timmar.

Och i Halland var ejournal- och verksamhetssystemet VAS oanvändbart i en hel arbetsvecka i mitten av juli, berättar Hallands Nyheter. Artikeln finns inte på nätet men kan ses här (klicka på bilden för en stor version):

Man tvingas använda nödlösningar, som att i bästa fall kunna läsa pappersutskrifter av journaler – där man varit klok nog att hålla access till dem. Eller eventuellt något annat reservsystem – men med ökade problem:

– Om det kom en patient akut var vi tvungna att springa upp ett våningsplan till en annan avdelning långt bort fört att få reda på patientens journal, säger en sjuksköterska vid Huddinge till DN. I Halland erkänner IT-chefen att det varit ”ett jättestort arbetsmiljöproblem”.

Och arbetsmiljöproblemen försvinner ju inte när systemen kommer tillbaka. Då måste man komma ikapp med att i efterhand föra in en lång rad uppgifter i systemen – samtidigt som man ska ta emot nya patienter.

Ett av argumenten för e-journalsystemen har alltid varit att de gamla pappersjournalerna ibland kunde komma bort. Det argumentet har förlorat all relevans för länge sedan, när avbrotten sker gång på gång på gång (se Några hundra tusen journaler tar en tripp), och då drabbar verksamheten i stora områden, hela landsting, på en gång.

Så frågan är vad de är bra för?

• De minskar inte kostnaderna (se Datoriserade journalsystem kostar mer än de smakar, It i vården 23 nov 2011).
• De verkar inte vara avgörande för patientsäkerheten – eftersom alla ansvariga regelmässigt hävdar att patientsäkerheten inte hotats när systemen varit utslagna.
• De verkar inte bidra till ny kunskap om sjukdomar. För detta har vi nämligen i Sverige byggt upp ett annat, helt parallellt system, de så kallade kvalitetsregistren. Ett vanligt klagomål på den digitala arbetsmiljön i vården är också att man i många fall måste mata in samma uppgifter en eller två eller till och med tre gånger till i kvalitetsregistren, som man redan en gång matat in i journalsystemet.
• Det kortar inte köer eller behandlingstider (se Datorjournal ger växande vårdköer, IT i Vården 1 april 2009) – och det var inte ett övergående problem, som man förespeglade (se Datajournal eller 20 extra läkare, SVT 29 feb 2012).

Så den verkliga gåtan är kanske inte hur de kan krascha så regelbundet, utan återigen – vad gör de för verklig nytta?

(Tack för Hallandstips till Johan Berndtsson.)

Kommentarer