Apropå komplexitet och att ”öka takten”

Publicerad 12 januari 2017 | 1 kommentar

Minst 30 miljoner rader kod, i alla språk och dialekter, lagrade under 50 år av digitalisering. Det är vad Försäkringskassan består av. I sina egna kärnsystem. Bilden ovan är myndigehetens digitala system som sedda ”från en höjd på 10 000 meter. De minsta enheterna på en pixel syns inte ens”.

När jag föreläser försöker jag förklara att problem med dåligt fungerande digitala system inte längre beror på att enskilda system är dåligt designade. Det handlar istället i hög grad om att problem uppstår i kontakten eller kombinationen av två eller flera system.

Att lägga till bara ett nytt system till en given mängd kanske verkar trivalt. Men antalet beroenden och antalet potentiella friktioner mellan systemen ökar exponentiellt. I många miljöer är vi nu långt bortom den punkt där de kan förstås eller begripas av människor.

– Det börjar bli rätt dyrt att införa nya saker och framför allt har kostnaderna för att reda ut hur de sitter ihop och att migrera ökat. Men det är inte ett problem som bara vi står inför, säger Andreas Henningsson till ComputerSweden
(Försäkringskassan tar VR till hjälp för att förstå 30 miljoner rader kod, 19 dec 2016)

På Försäkringskassan försöker man lösa denna tekniska utmaning med virtual reality, VR. Ett nytt system (sic) kan visualisera hela samlade digitala systemet så att man kan ”kliva in i det”, berättar Computer Sweden.

Projektet heter ”Beroendekartan” och syftet är ”att förstå hur myndighetens egna it-system ser ut” – ”miljontals kopplingar som knyter ihop alla noder till detta enorma it-garnnystan”. Förhoppningen är att bland annat att kunna felsöka snabbare och förebygga fel. Men det kostar också – projektet har hittills fem miljoner på ett år.

Jag har en ganska enkel bild i mina föreläsningar, för att pedagogiskt förklara hur komplexa miljöer vi bygger. Men den skiljer sig från Försäkringskassans verkliga bild med många, många magnituder.

Så detta är förstås vad jag pratar om angående svårigheterna – och därmed riskerna – med att ”öka takten”.

Kommentarer