Digitalt mikroarbete

Publicerad 2 januari 2018 | Inga kommentarer ännu

”Digital microwork” är en aspekt på digital arbetsmiljö, som är stort framför allt i tredje världen. I The Ghost of the Mechanical Turk (Jacobin, 16 dec 2017) beskrivs hur ungdomar i Gaza och flyktingar i läger arbetar i ”klickfarmer” eller gör digitala rutinuppgifter via plattformar som Mechanical Turk, för enstaka ören eller i bästa fall någon krona.

”Tasks are completed for as little as $0.01. Wage rates plummet as people around to world bid to complete tasks for cheaper and cheaper prices. Opportunities for promotion or skill-development are near non-existent as workers are unable to access information about core business processes. (…) Teenagers keep their phone buzzers on loud while they sleep in order to respond at any hour or consume endless energy drinks to work or play through the night. Unlike the industrial workplace, digital workers’ geographic isolation from one another, and from their employer, constricts opportunities for collective action to resist these conditions.”

Att den ursprungliga mekaniska (schakspelande) dockan var just ”turk” har djupa idéhistoriska rötter. Men idag,

”… the Muslim-as-machine takes on new meanings as workers in impoverished areas, from Syrian refugee camps to the Palestinian occupied territories, are forced to perform these repetitive, unskilled tasks, concealed behind a slick, anonymized interface. Machine-like, always-on, this ’surplus population’ can always be tapped into by companies to fuel the twenty-four-hour business cycle that drives Western progress.”

En del av denna ”digitala arbetsfördelning” bygger på rent slavarbete (som kinesiska fångar som klickade fram värden i online-spel) eller kriminella bedrägerier.

Andra initiativ har tvärtom idealistiska och vällovliga syften: att erbjuda åtminstone någon typ av arbete för en utblottad grupp människor. Men även i det fallet kan man diskutera – menar artikeln – om modellen ändå inte mest gynnar status quo:

”Digital labor plays perfectly into the logic of the refugee camp or the blockaded territory wherein subjects must be kept alive, but only just. Now, even stateless persons stripped of their political existence, of the rights and protections of the law, can be made productive. Through online platforms, people in places like Gaza, the ’world’s largest open air prison’, can literally work within their figurative jail cells. (…)
For all their inflated rhetoric of providing ’access to the global knowledge economy’ these World Bank–recommended schemes will do nothing to address the underlying structural problems that have caused high rates of unemployment in the first place.”

Digital arbetsmiljö har flera aspekter. Hur digital teknik påverkar arbetets innehåll är en. Utlokaliserat mikroarbete berör i första hand den delen. (En annan aspekt handlar om de tekniska kvaliteterna (stabila system ger bättre digital arbetsmiljö, buggiga och krascha system naturligtvis sämre. En tredje aspekt handlar om design och graden av användbarhet: hur bra eller dåligt systemen är anpassade efter mänskliga förutsättningar inom perception, kognition och så vidare.)

Än så länge ser vi nog inte så mycket digitalt microarbete i Sverige. De plattformsdrivna tjänsterna här hemma verkar än så länge erbjuda mest fysiska jobb, som att bära ut soparna för dem som tycker någon annan kan göra det: Gigekonomin: människor som är mindre viktiga än du (Blind Höna, 3 dec 2017).

Kommentarer