Äntligen! Ett riskbedömningsverktyg för digital arbetsmiljö

Publicerad 28 februari 2018 | Inga kommentarer ännu

Här på bloggen, och ute på föreläsningar, har jag oftast haft anledning att ”rasa” mot arbetslivets skitsystem. ;)
Men nu finns det – som omväxling – något att fästa ett visst hopp vid.

Verktyget Inför rätt IT, som jag varit med och tagit fram, är ett viktigt första steg för att skapa bättre digital arbetsmiljö.

* * *

På senare tid har jag ibland, smått desperat, inlett mina föreläsningar med den här bilden:

I can’t believe we still have to protest this shit by R4vi/flickr under cc-licens

Hur svårt ska det vara, liksom? Uppenbarligen ganska svårt …

Men under fjolåret (2017) arbetade jag tillsammans med arbetsmiljöorganisationen Prevent för att ta fram ett verktyg för att minimera riskerna med när digitala lösningar upphandlas och utvecklas. Resultatet blev checklistor inom sammanlagt åtta områden, som det gäller att checka av. Det är frågor som

• Har vi testat den föreslagna lösningen?
• Har vi säkrat att införandet sker vid en bra tidpunkt?
• Har ledningen förstått vikten av användbara system?

Det är faktiskt lag på att man ska göra riskbedömningar inför förändringar av arbetsmiljön. För alla andra branscher och verksamheter finns det sådana verktyg och checklistor sedan länge: om man ska skaffa en ny bandsåg eller betongblandare, nya kontorsstolar eller kanyler, kollar man om dessa kan innebära någon typ av arbetsmiljörisk. Men alla sådana rutiner har saknats helt för it och digitala system.

Sedan oktober i fjol finns verktyget live i en första version: Inför rätt IT.

I jobbet att ta fram verktyget utgick vi ifrån de checklistor som min kollega på inUse, Sara Lerén, tagit fram för Göteborgs stad.
Men utöver checklistor innehåller Inför rätt IT också en faktadel, som beskriver problem och tänkbara lösningar på ett kortfattat sätt. Dessutom finns ett antal scenarier där det är tänkt att människor ska känna igen sig, och kunna kan hämta argument.
Ett kallas ”Jag är IT-projektledare, ska jag behöva tänka på en massa arbetsmiljökrav?”. Och scenariet förklarar i korthet: Japp, det säger lagen. Ett annat är ”Vi i ledningen har förstått att vi borde ta tag i IT-arbetsmiljön … men hur gör vi?”.

Det har i och för sig funnits samlingar av riktilinjer eller råd om hur man skapar bättre it-system även tidigare. Men två saker gör det här initiativet unikt.

För det första, kopplingen till lagen. Att vi kan peka på att usla digitala system faktiskt inte är tillåtna, enligt arbetsmiljölagen. Det ger nya muskler till kraven – och framför allt till dem som ska använda det.

Och det är det andra: att det här verktyget blir tillgängligt för en hel kår av människor som redan jobbar med arbetsmiljö – landets alla skydds- och arbetsmiljöombud. Digital arbetsmiljö och krav på bättre it kommer in i ett sammanhang där man är van att ställa krav, där det finns ett etablerat arbetssätt, och klara mandat. I alla fall som huvudsak.

Visserligen är arbetsmiljöarbetet inte överallt så väloljat och väletablerat som man skulle önska. Men med det här verktyget har vi alla fall har bättre förutsättningar än någonsin tidigare att få resultat.

Det finns två stora utmaningar framöver. Den första är att få in digital arbetsmiljö i de grundläggande utbildningarna av skydds- och arbetsmiljöombud. Det skulle ge dem bättre förutsättningar att använda verktyget.
Det saknas helt idag. Finns inte med över huvud taget.

När jag själv gick en sådan grundläggande utbildning drabbades typiskt nog kursledaren av att hennes dator inte kunde spela upp filmen hon skulle visa. Märkbart stressad över att vi satt 30 elever och väntade på att hon skulle få igång den stönade hon ”så här är det hela tiden”…

Den andra utmaningen är att klara ut vem som i varje givet fall ska ta bollen när man identifierat problemen. Om en fläkt krånglar eller belysningen är dålig brukar det vara rätt klart vem som har ansvaret för att fixa det. Men om det är lönesystemet? Är det IT? Ekonomiavdelningen? Upphandlingsavdelningen? Här finns det inga klara rutiner.
Verktyget är en första version, och inte på något sätt perfekt. Prevent ägs av gemensamt av arbetsgivare och fack i den privata sektorn; det betyder att innehållet har vissa element av kompromiss.

En sak som olyckligtvis prioriterades bort – av ytterst oklara skäl – var ett material om vikten att sätta konkreta effektmål för en digital satsning. Problem och risker kan ju egentligen bara värderas i förhållande till de nyttor och möjligheter som ett verktyg också skapar.

Förhoppningsvis kan vi rätta till det i kommande versioner.

Men vi har ändå gjort något världsunikt. En pionjärinsats att vara stolt över.

Fotnot: I arbetsgruppen ingick även professorerna Bengt Sandblad från Uppsala och Anna-Lisa Osvalder från Chalmers. Projektledare var Fredrik Beskow från Prevent.

Kommentarer