Algoritmiska larm belastar sjukvården

Publicerad 3 februari 2020 | 1 kommentar

Hanne Kjöller, ibland insiktsfull ledarskribent på DN, har återvänt till sitt gamla jobb som sjuksköterska, för att själv försöka förstå belastningen på akutvården:

”Trots att patientantalet är i stort sett detsamma har larmen blivit fler. På 1990-talet snittade vi på tre larm per dygn. Nu, när traumaalarmen dirigeras direkt till Karolinska, när färre röker, när hjärtinfarkterna gått ned, har de blivit 27. Vad har hänt? En delförklaring är strokelarmen. (…)
Men en större förklaring till att antalet larm nästan har tiodubblats är de nya algoritmerna som används för att bedöma patienter. SOS Alarm, ambulanserna och akuten – alla jobbar vi med detta ”beslutsstöd”.
Algoritmerna fångar upp en del men missar mycket annat. Helheten går förlorad.”
Patienterna har inte blivit fler, men antalet larm har tiodubblats (DN, 24 jan 2020)

Mängder av onödiga eller falska alarm är inte bara ett faktum i akutmottagningarna, utan också på vårdavdelningar. De är en direkt konsekvens av utvecklingen inom sjukvården, med allt fler tekniska system för att bedöma och övervaka patienter. De leder till det man kallar ”alarm fatigue”, avtrubbning. Undersökningar visar att mellan 72 och 99 procent av sådana alarm är falska. Och det är svårt att vara på topp när systemen skriker ”vargen kommer” hela tiden – kanske var 90 sekund. Det gäller naturligtvis också på akuten.

Systemens prioriteringar är i och för sig inte tvingande, skriver Kjöller.

”Men hur ofta nedprioriteras den patient som datorn finner röd? Vilken anställd tar frivilligt den risken? Så länge man följer algoritmerna har ingen gjort något fel – inga rutiner har brustit. Det är alltid viktigare att inte göra några fel än att göra rätt.”

Situationen är ett typiskt exempel på konsekvenser som uppstår, när man inte tittar på ett helt sammanhang, utan bara en begränsad del. För varje given minimal risk kan det vara rationellt för ett system att varna – men helheten blir då ohanterlig. De som konstruerar, inför och förlitar sig på ett överflöd av tekniska system på det här viset saknar helt enkelt, ironiskt nog, det som brukar kallas systemtänkande eller systems thinking.

Bild: Martin Abegglen/Flickr under CC-licens

Kommentarer