Arbetsbyte på 2010-talet, Undercover boss, och SAP

Publicerad 29 augusti 2010 | 5 kommentarer

Det är antagligen betecknande att det som var omstörtande på 70-talet har stöpts om till dokusåpa på 2010-talet.

Undercover boss är serien om hur företagsledare i USA jobbar ”på golvet” i sina egna företag under falsk identitet, i en vecka.

Programmen består egentligen av två delar. Den första handlar om att chefen inser hur lite han vet om hur arbetet i företaget verkligen funkar. Den är oftast intressant.
I den andra delen kommer chefen med lösningar. Då blir det oftast välgörenhet och personliga förmåner för de medarbetare han mött, istället för lösningar på vad som egentligen är mångas problem. Sentimentalt och fånigt.

Men det finns också några som är mer insiktsfulla. Det allra första avsnittet visade hur Larry O’Donnell, chef för USAs största sophanteringsföretag Waste Management, fick smaka på att jobba med sopsortering och toalettstädning. Han insåg faktiskt att problemen var strukturella. De produktivitetskrav han drivit igenom betydda att sopåkarna inte fick några toalettpauser, och att kvinnliga förare måste ha med sig en burk för att kissa i. Han försökte också skapa några lösningar för hela personalstyrkan.

Han verkade både ärlig och en smula skakad när han erkände han ”inte hade en aning om att det var så här det var att jobba i företaget”.



Nå, i mitt huvud ringde en klocka när jag såg avsnittet: Waste Management!

Just det företaget köpte nämligen 2005 ett stort affärssystem från tyska SAP. Syftet var enligt pressreleasen att ”allow employees to focus on their most strategic issues”, to ”enable Waste Management to focus on streamlining its customer care”, och ”increase revenue, improve customer satisfaction and enhance its competitiveness”.

De stora affärssystemen säljs alltid med stora ord och löften av det här slaget. Systemet ska inte bara skriva ut fakturor pålitligt. Det ska framför allt ge den viktigaste kunskapen, den avgörande information, som ger övertaget framför konkurrenterna, som gör att man förstår kunderna, som ökar produktiviteten …

Nu gick det inte så bra för Waste Management som SAP lovat. 2008 stämde de SAP för bedrägeri. Systemet som SAP skulle levererat fungerade ännu inte. WasteManagment hävdade att SAP vid försäljningen visat riggade prototyper och mock-ups, och att det kompletta, ”out-of-the-box”-färdiga system man påstått sig ha inte existerade. WasteManagement krävde 100 miljoner dollar i skadestånd (cirka 700 miljoner kronor). Senare höjde man kravet till ca 3,5 miljarder (500 miljoner dollar). På försommaren 2010 gjorde man upp, och SAP betalade en okänd summa till Waste Management.

SAP är känt för projekt som blir oerhört mycket mer kostsamma och utdragna än vad som först utlovats, – utan att fördelarna syns till. I Sverige har vi på senare tid exemplen Försvarsmakten, Försäkringskassan, Akademibokhandeln, för att bara nämna de mest kända. Internationellt finns också Levi’s.

Visst behöver stora företag ekonomisystem. De kan (i bästa fall) ge åtskilligt med data om kunder och marknad. Men inget tyder på att de förmår ge ens en liten del av de insikter, som det ger att faktiskt jobba på golvet. Och det till en bråkdel av priset och tiden …

Informationsfetischismen, och övertron på att data också ger insikt, belyser jag (med andra case) i kapitlet Pålagor – inte arbete och i slutkapitlet Ett mänskligare arbetsliv.

Kommentarer