Framtidskrönika
Publicerad 31 december 2012 | 8 kommentarer
Om det här är framtiden, var är då min flygbil?
Var är min jetpak-ryggsäck? Och hela min middag i ett piller?
Det är mycket lättare att se bakåt, se hur det var, än att gissa hur det kommer att bli. Och det är lätt att konstatera att framtiden inte är vad den varit.
Vi fick inte flygbilar för att swischa över till moster i Säffle för ett parti Alfapet. Men vi fick möjligheten att spela Wordfeud i realtid med henne på en dosa vi bär i fickan. Det är på många sätt bättre (för miljön, och min mage – hennes kaffe är uselt).
Och jag kan faktiskt tycka att det är skönt att jag slipper ha enbart engångskläder av papper. Det försäkrade dock 24 professorer och näringslivshöjdare i boken ”Sverige år 2000”, som kom ut 1969, att jag nu alltså skulle ha haft i flera år.
Men det finns en icke uppfylld förutsägelse som jag faktiskt saknar: arbetstidens minskning. Varför jobbar jag fortfarande 40 timmar i veckan?
Redan i början av 1900-talet konstaterade den geniale ekonomen John Maynard Keynes att hans barnbarn bara skulle behöva jobba ett par dagar i veckan. Arbetslivets effektivisering skulle fixa det. Fortfarande 1968 trodde näringslivets toppar i Sverige samma sak (och vi skulle ändå ha flygbilar år 2000)!
Det påstås ofta att den nya tekniken – mejl, mobiler, laptops – har ökar effektiviteten i arbetslivet. Och det verkar ju rimligt; mejlet kommer fram långt snabbare än det gamla brevet. Det egendomliga är dock att någon sådan ökad effektivitet inte syns i den ekonomiska statistiken. Faktum är att produktiviteten växer betydligt långsammare nu. Hade den fortsatt i 1968 års tempo hade vi haft både högre standard och arbetat kortare än nu. Vad är det som äter upp tidsvinsterna?
Nu tänker du ”Wordfeud!”. Men nej.
Det handlar i stället om det mest svårutrotade och glupska monster som någonsin existerat: byråkrati.
Byråkrater? Det brukade vara dammiga typer i slitna ljusbruna kavajer. Det fanns en tid, i mitten av åttiotalet, när man faktiskt trodde att man lyckats utrota dem. Jan Carlzon blev chef på SAS och lyckades göra företaget lönsamt, inte genom att sänka flygvärdinnornas löner, utan genom att ta sig an byråkratin.
Men byråkratin kom listigt tillbaka – men nu i skepnad av blänkande, moderna, high-tech-sexiga it-system. Och du måste därför lägga ner allt mer av den arbetstid som egentligen borde ha krympt på att hantera tidrapporteringssystemet, reseräkningssystemet, budgetuppföljningssystemet, bemanningsplaneringssystemet, kvalitetsäkringssystemet, felrapporteringssystemet, lösenordsuppdateringarna … fyll på listan själv.
Byråkratiforskningens nestor, professor Parkinson konstaterade på sin tid att en byråkrat genererar arbetsuppgifter åt två nya byråkrater. Man kan lätt se idag, att varje it-system skapar behov av minst två ytterligare system. Ett verksamhetssystem, som håller ordning på resultat, kan motivera separata planerings- och uppföljningssystem. Mängden data kräver i sin tur ett särskilt analyssystem, som i sin tur kräver behörighetssystem …
”All the software designed to save us from administrative responsibilities, turned us into part- or full-time administrators – learning how to perform jobs once performed by travel agents, brokers, and accountants”, konstaterar historikern David Graeber. ”If we do not notice that we live in a bureaucratic society, that is because bureaucratic norms and practices have become so all-pervasive, that we cannot see them, or, worse, cannot imagine doing things any other way.”
Välkommen till Byråkrati 2.0. Jag tror tyvärr du känner igen dig.
Framtiden är här. Det var inte bilarna som fick vingar, utan byråkraterna. Vem kunde ha anat?
Nu är frågan: vad gör vi åt det här?
* * *
Den här krönikan publicerades i något förkortad i form i decembernumret av tidningen #4, som ges ut av mediekoncernen A4-gruppen. Tyvärr är tidningen slutsåld, men du kan anmäla dig om du är intresserad av kommande nummer.
Bild: x-ray delta-one/flickr under cc-licens. Fler roliga retrofuturistiska bilder finns i klustret ”flying cars”.
Kommentarer
8 kommentarer to “Framtidskrönika”
Skriv en kommentar
31 december 2012 @ 12:15
Ja, hur ska man göra för att lyfta förenklingar av regelverket i byråkratin till en politisk nivå? För det är väl det som behövs, eller? Eller kan man designa en välfungerande massiv mätapparat?
Jag ser det här som ett av de största stegen mot en ”singularitet” vi inte vill hamna i — ett beroende av en ”dum jätte” i form av ett stort byråkratiskt maskineri vi inte kan/vågar stänga av och som vi inte har kontrollen över…
Tack för ditt intressanta arbete med både ”skitsystem” och bra system under 2012.
31 december 2012 @ 14:13
Ibland tror jag att det enda sättet att bekämpa byråkrati är … med byråkrati.
Kanske om vi kan införa formulerade standarder, tvingande policies, regelverk … någon sorts meta-regler om att minska eller hålla nere antalet regler, hålla efter byråkratin, göra bättre upphandlingar?
Jag vet inte. Vi får försöka hitta lösningen under 2013.
Tack själv Simon för intressanta tankar!
31 december 2012 @ 15:16
Tack för intressant konversation på Twitter. Vad gäller flygbilen, http://www.terrafugia.com, så är den godkänd och leveranser är på G till nästa år.
Kan bara hålla med dig vad gäller att byråkrati i samhället är ett gissel som bara blir värre och värre. Personligen kallar jag det övervakningssamhället. Politiker har, tycker jag, tappat kontakt med verkligheten och framtidens utmaningar och möjligheter. Istället sysslar dom med att övervaka, administrera och hitta på nya förbud. Resultatet kan inte bli annat än dåligt.
Vad kostar egentligen byråkratin det innebär att övervaka och administrera samhället? Inte bara i pengar utan tid. För mig är det ett oerhört slöseri med resurser och bortkastade möjligheter.
Jag nämnde att göra småskalighet lönsammare borde vara något intressant att titta närmare på. Men det skulle isf kräva en helt annan skattepolitik där skatt på, i första hand, arbete måste bli betydligt lägre än idag. Å andra sidan, ju fler som kan leva på egen lön utan bidrag, destu mindre kostnader för samhället.
Dock har jag små förhoppningar om en snar förändring. Politik idag, framförallt om man tittar på dom senaste årens kriser, handlar ju mer om panikåtgärder för att fixa föråldrade system och behålla den egna maktpositionen. Skall riktig förbättring uppnås måste man tänka långsiktigt och inse att vissa saker kommer ta kanske någon generation att genomföra. Då har det ju passerat något val.
Sen kan man ju även fundera på hur hur länge dessa panikåtgärder håller innan allt brakar ihop helt. Skall dock bli intressant att se vad som kommer då istället.
31 december 2012 @ 15:33
”Ibland tror jag att det enda sättet att bekämpa byråkrati är … med byråkrati.”
Personligen ser jag ökad transparens som en möjlighet. Gör det svårare att hemligstämpla och gömma undan information om offentliga beslut, avtal och affärer. Gör istället information/data lätt tillgänglig för alla att analysera och forska i. Vi har bra högskolor och universitet som kan utnyttjas bättre för samhällsforskning.
Kombinera det med bättre utnyttjande av open source. Inte bara att använda, men inom forskning och utveckling av bättre samhällssystem.
Det finns fantastiska möjligheter att både förbättra och förenkla administrationen av Sverige. Men så länge politikerna tror att dom är dom enda som kan fixa det så sitter proppen bergfast kvar.
31 december 2012 @ 19:18
[…] Jonas Söderström länkar till David Graebers artikel Of Flying Cars and the Declining Rate of Profit. Ungefär: hur förklarar man att vi inte har utvecklat den teknik som det spekulerades om på 1960-80-talen (lätt kryddat med Marx och franska “teoretiker”). […]
1 maj 2013 @ 23:52
[…] skrev ju en del om det där borta på ”Jävla skitsystem” också: Framtidskrönika, med fler länkar till […]
18 mars 2014 @ 7:27
[…] härskade en teknologisk framtidsoptimism. Jag har skrivit lite om den här var, till exempel i Framtidskrönika. Vi fick inte de flygande bilarna, och det kan vara lika bra. Men bortom de tekniska detaljerna, […]
20 mars 2015 @ 14:27
[…] Framtidsforskning fascinerar ju mig, och den blir ju extra intressant när man ser tillbaka på den från framtiden (dvs nu). […]