Hur digitalt ändrar fysisk arbetsmiljö

Publicerad 2 juli 2018 | 2 kommentarer

När jag kommer in på hotellet Premier Inn i London spanar jag förgäves efter en incheckningsdisk. Däremot finns i lobbyn något som först verkar vara en rad spelautomater.
Men det är själv-checkin-maskinerna.

Hotellpersonalen som tidigare skötte incheckning på det interna systemet, bakom en disk, går nu från automat till automat och assisterar människor. Det är faktiskt något positivt: de slipper det eländiga gränssnittet på sina skärmar. När man vänt skärmen utåt kunden, har företaget insett att det måste vara både snyggt och lättanvänt. (Vid vissa krångliga fall, om något gått fel, måste de använda systemets ”insida”. Men det kan vara nog så bra att slippa det för de flesta rutin-incheckningar.)

Men det är inte bara deras digitala arbetsmiljö som förändrats. Överlämnandet av jobb på kunden har också ändrat de fysiska förutsättningarna. De har inte längre någon egen, fredad, plats bakom en disk, med lagringsutrymmen undertill, och möjlighet att ibland sitta. Istället är de ständigt till fots i det öppna rummet. (För de där problemfallen har de en terminal på en pulpet mitt i den öppna lobbyn.)

Samma utveckling ser vi också hos t ex biljettkontrollanter, parkeringsvakter, kassapersonal i butiker. Tidigare skyddade arbetsställen, som en biljettkur, ersätts av arbete till fots på det öppna golvet.

Är det sämre eller bättre? Jobbet är mer rörligt nu, mer stå och gå än bara sitta eller stå stilla, vilket förmodligen är positivt. Mer direkt interaktion med kunderna kan kanske också göra jobbet roligare? Men kanske man också blir lite mer utsatt? Och om interaktionen mest handlar om att peka på vilka knappar kunden ska peka på?

Vi vet inte hur det uppfattas, för ingen har undersökt det ännu. Men det är ytterligare ett exempel på hur digital och fysisk arbetsmiljö överlappar (Se också posten om den olyckliga knappen i kassan.)

Carolina Miranda diskuterar den här utvecklingen i artikeln The Unbearable Awkwardness of Automation (Atlantic, 13 juni 2018). Här kommer ett längre utdrag.

”The machine age is changing the nature of work. In the process, it is also transforming buildings, and making them less hospitable for human use.

Mariana Pestana, an architect and curator who recently helped organize the design exhibition ’The Future Starts Here’ at the Victoria and Albert Museum in London, describes this phenomenon as ’post-human architecture’ — one in which structures are geared more at generating machine interactions than in bringing human beings together.

Parking decks and lots used to contain shelters near their entrances. They housed a parking attendant, who took a customer’s fees and raised the gate. Automation has resulted in the removal of that shelter, since a machine now purportedly does the task. Yet, in Los Angeles, where I live, you nonetheless regularly find attendants standing by the exit, helping customers navigate the machines or serving as manual override on glitchy technology.
’There always has to be someone there to fix it when it breaks’, says Rory Hyde, a London-based curator of contemporary architecture and urbanism who co-curated ’The Future Starts Here’ with Pestana. ’There has to be someone there for the exception to the rule.’
The person may be there, but the architecture that once contained them is gone. At the parking lot of a medical building I frequent on Wilshire Boulevard, I always find the same middle-aged Latino man standing on a narrow strip of concrete feeding customer’s payment cards into the automated machine.
’Don’t they give you a little place to sit?’ I ask him.
’Es automático’, he responds with laugh and a roll of the eyes. It’s automatic.

Automation design prioritizes machines over humans. That impacts customers who have to deal with the machines, but it impacts the workers even more. At Target, a cashier overseeing a row of self-checkouts has a job that is now geared less at interacting with customers than in tending to the machines the customers operate.

Having humans toil alongside machines isn’t new. Architecture has been designed for industry first, and human workers second (if at all), for a long time. Roman canals, 19th-century textile mills, and Cold-War nuclear reactors were not drafted with the human experience as a first concern. That pattern persists. (…)
But the current wave of automation is affecting spaces that were once specifically designed around human interaction: the front desk at the medical office or the hotel check-in counter, for example.”

Kommentarer