/Uppdaterad/ Först bygger vi systemet. Sen … eh.

Publicerad 24 april 2013 | 1 kommentar

Uppdatering: Kloka människor har påpekat för mig att Hanne Kjøller missuppfattat saken i sitt ledarstick – det är inte fråga om ett nytt register. Just nu är tiden för tyvärr bloggning extremt liten (som märks), på grund av resor och deadlines, men så småningom återkommer jag och reder ut saken. / 17 maj 2013

”Först konstrueras alltså ett system, sedan får man se om det är lagligt eller inte”,konstaterar DNs Hanne Kjöller om det nya och mer allmänt tillgängliga register om diagnoser (”ordinationsorsak”) som regeringen vill införa. (Patientsekretess: Färre ögon är bättre än fler, DN 24 april 2013)
Men varför ska vetskap om mina krämpor spridas till större grupper? Kjöller får inget vettigt svar – bara floskler om att informationen skapar ”nytta för många”.

I själva verket är ”Först konstrueras ett system, sedan får man se om det är lagligt eller inte” bara ett specialfall av det i vården allmänt förekommande ”Först konstrueras ett system, sedan [allt annat]”. För i vården huserar en hög grad av en teknik- och systemfixering.

Först konstrueras ett system, sedan får man se vilken nytta det ger i verkligheten (bortom de alltid strålande visionerna), vilka behov det finns av det, vilka negativa konsekvenser det kan tänkas ha …

Och det finns alltid goda skäl för att skapa nya register; byråkraternas aptit på nya fler siffror är omättlig.

Kommentarer