”Consumer-grade usability”: varför ska vi nöja oss med sämre på jobbet?

Publicerad 17 november 2011 | Inga kommentarer ännu

En poäng i ”Jävla skitsystem!” är att vi får allt fler system som innebär extra arbetsuppgifter, som vi inte känner hör till vårt ”riktiga” arbete. Det kan vara inrapportering av massor av uppgifter eller annan administration, som vi har svårt att se något meningsfullt i. Det är ”pålagor – inte arbete”, och vi försöker vi ofta slippa undan dem: Vi skjuter upp dem, försöker göra minsta möjliga insats.

En slutsats som jag brukar framhålla när jag föreläser, är att om man ska få människor att göra de där tråkiga uppgifterna (om de verkligen skapar någon nytta) – så måste systemen vara helt galet snygga och enkla. Vi snackar Apple-snygga, vi snackar Steve Jobs-perfektion. För att det ska kännas roligt och skoj att göra det tråkiga jobbet.

Jag skrev en text med samma budskap (men med en annan twist) för flera år sedan: ”Är IKEA:s affärssystem lika smart designade som deras möbler? Och varför är gränssnitt bäst på bio? Och varför står vi egentligen ut med att ha tråkigt på jobbet?”. Den håller faktiskt än.

Nu har det också dykt upp en engelsk term med ungefär samma innebörd: consumer-grade usability (som t ex här). Det vill säga: varför ska vi i arbetslivet nöja oss med saker som ser ut som skräp, när sånt som erbjuds konsumenter på den öppna marknaden kan vara så snyggt?!?

Kom ihåg var ni hörde det först.

Kommentarer