Sveriges vanligaste yrke, framtiden, och den digitala tillväxten
Publicerad 5 november 2012 | 17 kommentarer
Ibland på mina föreläsningar brukar jag fråga: Vilket är Sveriges vanligaste yrke? Vilket yrke skulle alltså flest människor i Sverige kunna skriva på sitt visitkort (om de hade ett)?
Förvånansvärt få kan svara. Lärare, brukar många gissa. Eller säljare? Kanske sjuksköterskor?
Det är lite märkligt att man inte direkt vet, eller hur? Det känns som en grej som man faktiskt borde känna till.
Medan du funderar på det, låt mig ta upp en annan tråd.
I våras var Johan Ronnestam avslutningstalare på webbdagarna i Stockholm. Han höll en utmärkt föreläsning, där han utgick från Ebba och Linn – hans två döttrar, 7 och 4 år gamla. Vad väntar dem i framtiden? frågade han. Vad ska de arbeta med när de går ut skolan om 10-15 år? Hur ska de försörja sig? Vad ska vi producera i Sverige, för att överleva?
Ronnestam höll fram en mörk framtidsbild, där jobben riskerar försvinner till andra, billigare marknader. Där vi inte förmår hålla takt med utvecklingen. Där hundratusentals permanent arbetslösa ungdomar driver omkring i ett samhälle präglat av våld och konflikter.
Samma tankar utvecklade han sedan i ett inlägg i Framtidsstafetten: Hur möter vi en jobblös framtid?
Se föreläsningen. Eller läs inlägget. De är bra. Jag känner samma oro för framtiden för min egen dotter, Sara. Och jag håller med om det mesta.
Men jag tycker också att vi behöver vidga perspektivet. Det här är inte en polemik mot Ronnestam – snarare att ”standing on the shoulders of giants” för att visa på ännu lite mer.
Johan Ronnestam illustrerade sin keynote med bland annat bilder från Saab, industrin som var Sveriges stolthet, spetskompetensen, en viktig del av den svenska självbilden. Men idag – en konkursad mardröm. Istället höll han fram den digitala marknadernas möjligheter. Vi måste satsa på digital utveckling.
Och det finns bra, nya förebilder, som kan ersätta en döende bilfabrik som emblem för Sverige. Som kontrast visade han ett antal exempel på svenska framgångar: Spotify. Stardoll. Minecraft. Soundcloud. Videoplaza. En creative director på reklambyrån Ogilvy. Några till.
Han säger också att han hoppas att hans döttrar ska lära sig koda redan i småskolan. För att vi ska hålla uppe vår konkurrenskraft.
Företagen som Ronnestam tar upp är värda all beundran (även om flera av dem inte tjänat några pengar alls ännu).
Men mitt problem med exemplen är ett annat.
Och då kommer vi tillbaka till det där med Sveriges vanligaste yrke.
I topp på Statistiska Centralbyråns lista över Sveriges vanligaste yrken ligger – undersköterska. I mars i år (2012) fans det 166 589 människor med i gruppen ”undersköterskor, sjukvårdsbiträden m.fl.” i Sverige. Av dem är 93 % kvinnor.
SCBs yrkestitlar är lite spretiga; lägger man till de närliggande klassificeringarna ”vårdbiträde, skötare och vårdare” hamnar vi på 384 365 personer. (Lärare finns det cirka 80.000, förskollärare och fritidspedagoger lika många. Sjuksköterskorna är bara drygt 45.000 drygt 110.000.)
Det är inte heller ett yrke där vi ser någon radikal minskning fram till 2020 eller 2030. Tvärtom: med en åldrande befolkning kommer behovet av fotfolk i vården bara att öka. (Robotvårdare, hubotar? Tja, kanske någon gång, men inte 385.000 inom tio år.)
Statistiskt sett är det alltså betydligt mer troligt att Lars Johan Ronnestams döttrar Ebba och Linn blir undersköterskor. Likaså min egen dotter.
Och nu kanske ni anar varför jag tycker debatten idag är lite snäv.
Så gott som alla exemplen på framgångsrika digitala företag som Ronnestam lyfter fram – och som över huvud taget allmänt lyfts fram som förebilder för framtiden – finns inom media, underhållning och reklam. Något enstaka tar fram system med mer praktisk nytta, t ex fakturering.
Det är alls inget fel med underhållning. Men inget enda företag har någon bäring på vad Ebba, Linn och Sara – enligt en strikt statistisk sannolikhetsberäkning – troligen kommer att jobba med i framtiden.
I nästan alla branscher är sedan flera år de digitala systemen de viktigaste arbetsverktygen. Tyvärr är arbetslivets system fortfarande i många fall påtagligt usla. Inte minst i vården klagar personalen bittert: systemen är tidstjuvar som stjälper, inte hjälper. Fackförbundet Unionens undersökningar av den digitala arbetsmiljön visar att det blivit sämre de senaste åren – inte bättre. Klyftan mellan de snygga, smarta, enkla apparna och programmen vi använder på vår fritid, som spelare och konsumenter, och de program vi tvingas använda i arbetslivet, blir större och större.
I mina föreläsningar brukar jag lägga två bilder intill varandra. Bilderna är närmast identiska; båda visar en person framför en bildskärm i ett typiskt kontorsrum. På båda skärmarna syns samma grå uppställning av fält och siffror. Men det är tjugo år mellan dem – den ena är från 1992, den andra från 2012.
En sista illustration av det digitala problemet inom arbetslivet: I en rundfråga bland HR-administratörer på Uppsala Universitet i våras sa 11 av 13 tillfrågade att de hellre skulle sköta ärenden med papper och penna, än med det inköpta it-systemet.
Hur ska vi få de digitalt entreprenörerna att också ta sig an arbetslivets problem?
Ronnestam påpekar i ett avsnitt av sin keynote hur mycket av ett företags traditionella verksamhet som försvinner när produkten blir mer digital: som regionkontor, distributionsapparat, med mera.
Sant; men å andra sidan är det en annan sak som hela tiden ökar starkt i dagens organisationer och företag (även de ”digitala”): antalet ekonomiska och administrativa styr- och kontrollsystem.
Om Ebba, Linn och Sara skulle jobba som undersköterskor inom hemvården redan idag, skulle de arbeta mot ett it-system som delat upp och styrt deras hela arbetsdag ner på minutnivå. Tre minuter för att servera mat. Fem minuter för att byta sängkläder. I varje moment måste de också via en digital enhet checka in att de utfört varje enskild uppgift. Sopat, tre minuter – bekräfta, klick. Bytt blöja: tre minuter – bekräfta, klick. Åka till nästa kund, nio minuter – bekräfta, klick.
Och trenden inom arbetslivet är stark: mer styrning, mer kontroll, mer processer.
”Vi har en skola som är till för att utforma arbetare för en industri … som inte längre finns”, poängterar Johan Ronnestam i sin keynote. Nej; tillverkningsindustrin och verkstadsgolvet finns visserligen inte som förr. Men istället håller vi med förfärande iver på att försöka införa industriella principer inom tjänstesektorn: där t ex undersköterskorna tvingas hantera vård och människor efter industriellt definierade processer. Ge mat – tre minuter. Och tyvärr är det IT, digitala system, som driver på den här utvecklingen. IT är själva urverket som möjliggör kontroll och styrning. (Det stora it-företaget SAP säger rent ut att de egentligen inte säljer mjukvara – de säljer standardiserade processer.)
Vad händer om vi verkligen får en skola som uppmuntrar innovation, självständighet och nytänkande – om eleverna sedan kommer ut i ett processtyrt arbetsliv, där varje steg bestämts av programmerare i ett jätteföretag långt borta?
Är det så vi vill ha det i framtiden?
Är det så vi vill ha det idag?
* * *
Jag har ofta känslan, att många inom det digitala avantgardet rör sig inom en bubbla av sociala medier och kuliga appar. Stort beröm till Johan Ronnestam som i sina inlägg definitivt tagit sikte på större frågor. Ändå är det konkreta arbetslivet ofta påfallande frånvarande i diskussionerna – även i denna framtidsstafett. Jag har tagit undersköterskor som exempel här. Men det finns oerhört många andra yrken som sällan eller aldrig hamnar i det digitala sökarljuset.
Hur ska vi få de digitalt kunniga att ta sig an arbetslivets problem? Om Ebba och Linn trots allt inte blir undersköterskor – kan vi få dem att skriva kod för andra tjänster än musiklyssnande eller spel?
Tänk er det företag som satsade på att ta fram ett tidsredovisningssystem som folk faktiskt tyckte var okej att använda. Ett reseräkningssystem som inte fick folk att falla i gråt.
Det finns en jättelik marknad för bättre ekonomisystem, bättre ärendehanteringssystem, bättre administrativa system, bättre system i vården. Det är en världsmarknad. Och den är betydligt stabilare än spelmarknaden, där flugor kommer och går. Vi skulle alltså både kunna göra något för undersköterskorna och de andra – och skapa förutsättningar för tillväxt (som behövs för att finansiera undersköterskorna).
Sverige har utmärkta förutsättningar att bli världsledande inom det här området.
För det första har vi har ett världsrykte för design som är både funktionell, enkel och innovativ (tänk IKEA, tänk möbelskapare som Bruno Mathsson och för all del även det gamla unikt innovativa Saab).
För det andra har vi en väldigt stark tradition av kunskap om arbetslivet, om arbetsmiljö i bred bemärkelse. Tänk TCO-märkningen!
Mellan de där båda punkterna kan man för övrigt se en intressant historisk koppling. Ganska ofta har våra innovationer inom design kommit från nära samverkan med brukarna själva. Det är då inte så märkligt att det är ett svenskt fackförbund som kommit att definiera villkoren för bildskärmar världen runt. Vi kan också gå tillbaka till de grundliga studierna av husmödrarnas arbete på 40-och 50-talen, som var grunden för utvecklingen av mycket bättre kök och hushållsredskap. Framåt till idag: tror ni någon frågar undersköterskorna om hur vårdens it-system borde vara utformade?
De system vi använder som konsumenter och privatpersoner, ger oss i hög grad frihet, möjlighet att bestämma själva, större valmöjligheter – allt det goda som nätet har inneburit. De system som ökar inom arbetslivet handlar i hög grad om inskränkning, kontroll, styrning.
Vi har – eller har haft – en demokratisk tradition i Sverige. Vi skulle kunna gå i bräschen för teknik som även i arbetslivet fungerar frigörande, som öppnar upp för engagemang och innovation.
Och slutligen har vi en mycket hög it-kompetens. Lägg ihop det! De samlade förutsättningarna är utmärkta.
Johan Ronnestam hoppas i sin presentation att någon svensk utvecklare sätter röd näsa på Mark Zuckerberg med en ännu bättre produkt. Absolut – jag är med. Jag hoppas bara att någon svensk utvecklare ska kunna sätta röd näsa på de två till höger också:
Vilka de är? Jim Hagemann Snabe och Bill McDermott. CEOs för globala ekonomisystem-jätten SAP, omsättning 14,2 miljarder euro, 60 000 anställda. SAP har varit verksamma i 40 år, sedan 1972.
Sociala medier kommer och går. Vem tror att Facebook består om 35 år? Ens om åtta år, 2020? Men tendensen för ekonomiskt-administrativa system går bara uppåt.
Med den starka it-kompetens Sverige har, skulle vi kunna bli världsledande inom att skapa system för det nya digitala arbetslivet. Inte genom att bygga ett annat, stort SAP; men genom att bygga ett smartare.
Frågan är bara: hur uppmuntrar vi den utvecklingen? Hur får vi unga entreprenörer att gå utanför bubblan av spel och sociala medier och försöka göra något mer än en ersättare till Angry Birds-succen?
Uppdatering 6 nov: Har rättat antalet sjuksköterskor. SCBs klassificering är onekligen lite spretig; de delar upp sjuksköterskor i många mindre grupper, därför ser de ut att vara färre. Tack @evalisakrabbe för påpekandet!
Detta är ett inlägg i Framtidsstafetten, initierad av Framtidskommissionen och projektledd av Twingly. Läs gärna mer och hitta övriga inlägg i bloggstafetten på http://www.framtidskommissionen.se/gastbloggare
Knökfullt på GillaJobbet-mässan
Publicerad 25 oktober 2012 | Inga kommentarer ännu
Mitt seminarium på Gilla Jobbet-mässan igår – på Skyddsombudens dag! – var överfullt. :)
Och i morgon är det fullbokat på seminariet på Dataföreningen i Sundsvall. :)
Checklista för utbildning i nya system
Publicerad 24 oktober 2012 | 1 kommentar
Användare kan vittna om att utbildningen i nya system ofta är svag, ibland helt obefintlig. (Och konsulter eller leverantörer kan ofta vittna om att utbildning är det första som skärs bort när det till exempel börjar bli ont om tid i projektet.)
Och om blir konflikt runt ett dåligt system, kan man ofta höra användarna ilsket säga: Vi har inte fått någon utbildning i det där systemet! Inte sällan kan då arbetsgivaren replikera, att ”Det har ni visst det!!”
Uppenbarligen har man helt olika bilder av vad utbildning borde vara, och vad den borde innehålla.
För att hjälpa till att förebygga sådana problem, har jag tagit fram ett förslag till en checklista för utbildning i nya system. Du kan ladda ner den och använda den fritt här: Checklista för planering av utbildning vid nya system (version PA04) (pdf, 5 sidor).
Checklistan är tänkt användas för att representanter för slutanvändarna (t ex arbetsmiljöombud) och representanter för projekt- eller verksamhetsledning i förväg ska komma överens om
- vilken utbildning och stöd som behövs – till exempel introduktioner, grundutbildning, införandestöd och repetionsutbildningar
- vilka mål och krav som ska ställas,
- vad utbildningen ska innehålla, och
- hur den ska genomföras.
Tanken är att den ska fungera som ett avtal, som inte ska förändras utan att man diskuterar frågan på nytt. Har man kommit överens, ska inte utbildningen kunna skäras bort i slutskedet.
Dokumentet innehåller också en del förslag på saker att tänka på, när man planerar.
Betrakta checklistan som en betaversion. Skicka gärna synpunkter och förbättringsförslag till jonas@kornet.nu.
Checklistan ligger under en CC-licens. Den kan användas och kopieras fritt, men får inte användas kommersiellt. Du får t ex inte sälja den eller lägga in den i en annan produkt och ta betalt för den.
Uppdatering (30 okt 2013): Ny version (PA04) av checklistan
Arbetsmiljöorganisation med problem
Publicerad 20 oktober 2012 | 1 kommentar
Lärare måste avbryta semestern och fysiskt ta sig innanför arbetsplatsens fyra väggar, bara för att uppdatera epostens lösenord.
Men lärare är långt ifrån de enda som tvingas till det. Redan i fjol la jag ut den här tweeten från ”Mange” (Välkommen tillbaka! Jobbat under semestern?, 8 aug 2011).
Vad jag inte skrev då, var att ”Mange” jobbade på … en välkänd arbetsmiljö-organisation.
Han har numera bytt jobb.
Föreläser i Uppsala, Stockholm och Sundsvall
Publicerad 18 oktober 2012 | Inga kommentarer ännu
En späckad nästa vecka:
- På måndag kväll (22 oktober) föreläser jag för fackförbundet ST i Uppsala.
- På onsdag (24 oktober) pratar jag på arbetslivsmässan Gilla Jobbet i Stockholm
- Och på fredag (26 oktober) har jag en föreläsning för Dataföreningen i Sundsvall.
Möjligen kan det betyda slaget åhörarrekord för en vecka?
Säkerhet hämmar arbetet
Publicerad 18 oktober 2012 | Inga kommentarer ännu
Att behöva avbryta semestern för att åka in till arbetsplatsen för att uppdatera sitt lösenord – är det en rimlig ordning? Det drabbar en stor mängd lärare, enligt CIO Sweden:
”Ett annat problem är alltså att lärarna tappar inloggningen till sitt arbetskonto under sommarlovet. Lösenordet behöver bytas regelbundet för att man ska behålla sin behörighet – men man kan inte byta det när man är inloggad hemifrån. För att behålla tillgången till sitt konto och sin e-post måste man således ta sig till arbetsplatsen under semestern.
– Alla blir utslängda från sina konton i juli, konstaterar Martin.
Detta får flera effekter. En är att skolledningen inte kan nå personalen via e-post. Istället skickar de ut information per post inför terminsstart.
En annan effekt är att lärarna inte kan gå in några dagar före jobbstart för att förbereda sig.
– Och så fort vi kommer tillbaka till skolan måste alla ringa supporten för att låsa upp kontot.”
Skolan: Litar mest på pappersposten, CIO Sweden (21 sep 2012)
CIO har flera artiklar om hur alltför hårda säkerhetsregler dels hämmar arbetet, dels är kontraproduktiva: Allt fler anställda rundar it-säkerheten och Se upp för it-säkerhet! (båda 21 sep 2012).
Skulle du vilja jobba med övervakningspenna?
Publicerad 15 oktober 2012 | 1 kommentar
Bra artikel om övervakningssystemen i hemtjänsten i suntliv.nu:
”Lena har arbetat sex år i hemtjänsten. Under de första åren, när det inte fanns någon digital penna, fick hon en lista varje morgon på vilka brukare hon skulle gå hem till och vad de skulle ha hjälp med.
– Då kunde jag lägga upp jobbet efter eget huvud och det var inte så stressigt.
2009 infördes den digitala pennan, mobipen i hemtjänsten i Borås. Med hjälp av en datorpenna registreras alla aktiviteter hos brukarna. (…)
Lena tycker visserligen att pennan hjälper henne att komma ihåg alla brukare och se till att de får den hjälp de ska ha. Men hon känner sig samtidigt övervakad.
– Vi ska liksom bevisa att vi gör vårt jobb. Det känns som att man inte tror att vi gör det annars. Och varför är det just vi som kollas och inte våra chefer?
– För egen del är det mina gamlingar som gör att jag trivs. Det är viktigt att vi tar hand om dem på ett bra sätt. När jag blir gammal vill jag ha någon som har tid att stanna hos mig en stund och inte stressar runt med en penna.”
Övervakningspenna hjälper och stjälper personalen (16 aug 2012)
De flesta tycker det är jobbigt att vara övervakad. En del tycker det är bra med pennan, men på ett defensivt sätt: nu kan jag inte anklagas för att göra fel. Vad är det för arbetsklimat man har skapat då?
Enhetschefen som intervjuas tycker förstås att systemet är bra. Det ger dokumentation av vad man gjort; av det kan man avläsa om det behövs förändringar. Och frågan om övervakning viftar hon bort.
– Om jag är ärlig och jobbar som jag ska så har jag inget att dölja.
Det är nu exakt vad hemliga polisen i diktaturer brukar säga för att motivera allsköns kontroll och avlyssning; men låt oss bortse ifrån det – det kanske bara var en olycklig formulering.
Men den fråga som journalisten missar att ställa till enhetschefen är dock den här: Om systemet har de positiva effekterna på arbetet – varför registrerar inte du också allt du gör, minut för minut, under din dag med samma penna?
”Stupid bloody system” and the rise of Bureaucracy 2.0: my slides from EuroIA
Publicerad 7 oktober 2012 | Inga kommentarer ännu
My slides from Euro IA:
The slides can be downloaded as a pdf or watched on speakerdeck.
Undercover boss i kundtjänsten: ”Did I press the selfdestruct button?”
Publicerad 6 oktober 2012 | Inga kommentarer ännu
Steph Loughran jobbar i kundtjänsten för utskällda brittiska energiföretaget npower. Hon vet inte att mannen till höger, som pryar på hennes jobb, är företagets VD Kevin McCullough, och att det spelas in för ett avsnitt i brittiska ”Undercover boss”.
Kevin har fått ta emot ett klagomål från en kund, och ska nu registrera det i kundsystemet. Då … 
Vad var det som hände? ”Det är ett litet problem vi har”, säger Steph:
Knapparna för att göra anteckningar och för att stänga kontot sitter alldeles intill varandra, förklarar Steph för en chockad vd. – Hur får vi tillbaka dem?, undrar han. – Det går inte, svarar Steph.
I slutet av showen kan naturligtvis Kevin berätta för Steph att de nu investerar i ett nytt ”mycket avancerat” system för kundtjänsten. (Hoppas bara att de vald ett som användartestats.)
Men lika intressant är det samtal de har efter Kevins fadäs. Det värsta med att sitta i kundtjänsten, säger Steph, är byråkratin, Och att inte ha befogenhet att handla, när man vet vad som är fel.
Hela programmet är inte tillgängligt på nätet, men ett annat klipp från npowerchfens besök i kundtjänsten finns på YouTube. Nebusiness har en artikel om artikel om Npower boss is ’humbled’ by staff.
Ett annat inlägg om två nästan identiska kontroller invid varandra: Hur är detta möjligt?, 19 feb 2012.
A ”call to arms to make things better”: Martin Belam on ”Stupid bloody system!”
Publicerad 30 september 2012 | Inga kommentarer ännu
Martin Belam at Currybetdotnet has a nice and thoughtful review of my talk at EuroIA:
« gå tillbaka — fortsätt leta »”Jonas had a significant point to make about traditional user testing though. It is based around testing consumer products, where watching a few people for an hour each is good enough. Jonas doesn’t think that cuts it in the workplace – he suggested that whole teams need to watch someone do their job for two whole days before they can design for them.
I certainly agree that it is difficult to design work systems, even when you have done observation. I designed the Guardian moderation system based on observations of the moderators at work, and tried to incorporate some of the workarounds they had developed using Google Docs into the system. Within a few weeks of launch, they had to develop more workarounds, because I hadn’t captured everything they needed to do in all of their working days and hours.”
“‘Stupid bloody system!’: Bad IA in the workplace” – Jonas Söderström at EuroIA,
