Papper, fortfarande i bruk
Publicerad 22 mars 2011 | 3 kommentarer
Onkologen (cancervården) på ett stort sjukhus berättar att de inte vågar använda läkemedelsmodulen i sitt journalsystem. Det är så svårt att överblicka de data som presenteras på skärmen, och så lätt att missa data om mediciner. Eftersom cytostatikan (cellgift) är så farlig om den används fel … så för man listor på papper.
Och de vårdcentraler eller kliniker som varit med om att systemet kraschat när man öppnar på morgonen, och man inte kan se några tidbokningar för några patienter hos någon som helst läkare – de är glada att de har rutinen att kvällen innan alltid skriva ut nästa dags bokningar … på papper.
Med tanke på argumentet att dagens journal- och patientadministrativa system ”i alla fall är bättre än papper”, är det kanske viktigt att också påpeka att de i många fall är så oanvändbara eller osäkra att man faller tillbaka på … papper.
Kommentarer
3 kommentarer to “Papper, fortfarande i bruk”
Skriv en kommentar
27 mars 2011 @ 15:16
Mycket intressant läsning. Papperets fysiska påtaglighet gör att man som användare kan vara helt säker på att informationen finns där. Den (i vissa fall) inbillade tryggheten som det fysiska papperet ger är något som datorsystem är långt ifrån att kunna ge.
De flesta har upplevt känslan när datorn stannar, eller skärmen slocknar och inget finns kvar (om man då inte sparat). Information på ett papper är på ett sätt känsligare, men vi är medvetna om farorna och kan oftast förhindra att informationen försvinner eller förvanskas.
3 april 2011 @ 11:13
Det är helt rätt vad du säger, men det finns en unik dimension just i elektroniska journaleländet, nämligen att även om man gjort designen rätt så hade eländet varit nästan lika stort eftersom man fått hela idén om bakfoten. Man automatiserar nämligen fel koncept. Journalen är inte det arbetsverktyg läkare behöver, det är bara ett glorifierat och ganska misslyckat loggverktyg.
För att dra en parallel: arkitekter har haft stor nytta av att få email system isf skrivmaskiner och frimärken, men yrket har gått framåt med hjälp av CAD, inte pga email. Vården har inte sett tillstymmelsen av en motsvarighet till arkitektens CAD, enbart till mer och mer sketna email motsvarigheter.
Enormt mycket av frustrationen med journalsystemen bottnar i just att inget av dom egentligen hjälper till att göra ett bättre jobb, och inte heller någonsin kommer att göra det så länge man fortsätter på det här spåret.
Ambitionsnivån är helt enkelt alldeles för låg och hur hanterar man det?
7 april 2011 @ 5:40
Hej Martin! Vad tänker du att ’vårdens motsvarighet till CAD’ skulle vara? Är det någon sorts diagnos-stödsystem du tänker på, eller något annat?