Några hundra tusen journaler tar en tripp

Publicerad 20 september 2011 | Inga kommentarer ännu

Det brukar sägas att en stor fördel med e-journaler är att de inte ”får ben”. Pappersjournaler fanns nämligen inte alltid där de borde vara, på rätt ställe i arkivskåpet, när en patient skulle behandlas.

Men hur ofta hände det? Man kunde tro att det fanns någon undersökning av detta – men inte.

Jag har frågat flera läkare som var med under papperstiden – både inom primärvård och sjukhus. Svaren varierar från ”kanske någon i månaden” till ”ett par gånger i veckan”. En annan fråga jag ställt är: hur borta var de? Hur länge? Ofta, visar det sig, visste läkarsekreteraren att det fanns tre-fyra typiska ställen att kolla på (läkarens skrivbord t ex), där de oftast snabbt kunde hittas. Enstaka försvann förstås helt.

Nu, med e-journaler, drabbas vi förstås regelbundet av att tiotusentals journaler försvinner – 50 000 i Skåne, 89 000 röntgenundersökningar i Stockholm. Normalt är också att ingen brukar veta hur det gått till, eller kan säga var man ska leta. Journalerna kan komma tillbaka – efter ett antal veckor med extremt specialiserade metoder. Förutom enstaka som försvinner helt.

Har e-journaler fördelar över papper? Ja, säkert. Särskilt i teorin, som aldrig tar hänsyn till de praktiska problemen som regelbundet dyker upp. Men det vore bra om vi kunde få något mer hederliga argument.

Häst och vagn – fortfarande i bruk.

Kommentarer