Digital taylorism – rapport från LO
Publicerad 3 mars 2012 | 2 kommentarer
1966 höll LO kongress. Då diskuterade medlemmarna en rapport som pekade på hur arbete på många håll bröts ner i hårt styrda, uppstyckade arbetsuppgifter. Utan möjlighet till egna initiativ eller utveckling. Man kallade dem ”programmerbara”.
På 60-talet handlade det framför allt om industrin: om löpande band, om arbetsdagar där man likt en robot gjorde exakt samma armrörelse gång på gång på gång.
Och under 70- och 80-talen lyckades facken till rätt stor del få bort den sortens jobb. I början av 90-talet var man därför ganska hoppfull om att nå ännu längre, att få ett ännu rimligare arbetsliv. Men, konstaterar rapporten:
”Sedan kom 90-talskrisen med hårda rationaliseringar och facket blev upptagna med arbetslöshet, ökat arbetstempo och rehabiliteringsärenden.”
Och efter 90-talskrisen kom IT-euforin.
Så, ur tidens grums och mögel, dyker ett gammalt spöke opp igen. Till den kongress som LO håller i maj i år ligger en ny rapport. Där konstaterar man att de programmerade jobben nu ökar igen.
Och det är IT som i hög grad fungerar som motor i den utvecklingen. Ny teknik, mobila enheter och GPS, skapar nya möjligheter till mätning. Teknikens programmeringslogik förs över på arbetet i form av detaljerad processtyrning.
Det sker till stor del inom servicesektorn, och i typiskt kvinnodominerade yrken. Det är en ”industrialisering” av servicearbete, där man styr genom att mäta kvantitet i stället för kvalitet. Som om de handlade om att lyfta järntackor, och inte patienter.
Rapporten heter Fler arbetare måste få utvecklande jobb – inte digital Taylorism (direktlänk till pdf).
Den är inte särskilt omfattande, bara 17 sidor. Läsvärd och lättläst, men kunde kanske ha tjänat på att vara något utförligare och mer diskuterande. Förhoppningsvis bidrar den ändå till en rejäl debatt bland LOs medlemmar inför och på kongressen.
Kommentarer
2 kommentarer to “Digital taylorism – rapport från LO”
Skriv en kommentar
3 mars 2012 @ 15:19
Frågan är vem som ska ta hand om all den mängd statistik som genereras när exempelvis ett gäng hemtjänstvårdare åker runt och tar hand om patienter. Tänk om inte cheferna har tid att gå igenom allt?
Riktigt läskigt blir det när det blir för mycket för cheferna att ta hand om och man skapar system med uppgiften att stressa på om saker inte går så snabbt som beräknat.
Männskor ska ju styra och ha nytta av maskinerna inte tvärt om…
– Vad tror du Jonas?
/ Mårten
3 mars 2012 @ 15:34
Du slår nog huvudet på spiken, Mårten. Man ser redan på många ställen att ingen har tid att titta på – och än mindre agera på! – all den statistik som produceras. Det är säkert bara en tidsfråga innan hemtjänstarnas mojäng också piper ”öka tempot! öka tempot!”