Högre belastning i kvinnoyrken skapar ohälsa

Publicerad 23 november 2013 | Inga kommentarer ännu

Mycket bra debattartikel i GP av Sineva Ribeiro, ordförande i Vårdförbundet. Inte direkt om it, men det är utan tvekan en viktig del i helheten.

”Chefer i människovårdande verksamheter är utsatta för hårt budgettryck och det finns liten förståelse för att det oplanerade kan inträffa. (…) I mansdominerade tekniska verksamheter, exempelvis snöröjning, finns däremot ofta extra anslag för oförutsedda händelser som att det blir vinter varje år.
Det paradoxala är att teknisk verksamhet, som är relativt förutsägbar och påtaglig, anses vara så mångskiftande och komplex att mätbara fakta inte räcker för att beskriva den. Om en chef i kvinnodominerad verksamhet inte håller budget blir hon personligen ansvarig. Det kan i stället vara så att om budgeten hålls så skärs den ner till nästa år och verksamheten blir alltmer slimmad.”

Avlasta de kvinnliga cheferna i vården, GP.se, 19 nov 2013

Ribeiro konstaterar också att enhetschefer i kvinnodominerade verksamheter har i snitt 55 underställda medan motsvarande chefer i mansdominerad teknisk verksamhet i snitt har 18 underställda. Den tyngre belastningen i kvinnoyrken drabbar därför inte bara cheferna, utan även deras anställda (oftare kvinnor).

När den ökande psykiska ohälsan för kvinnor debatterades nyligen hamnade fokus reflexmässigt på strukturella orsaker, som bristande jämställdhet i hemmet. Det är säkert en del av förklaringen till att kvinnors sjuklighet är högre än männens. Men det är svårt att därifrån förklara den senaste tidens ökning. Med tillgängliga mått förbättras jämställdheten stadigt, om än alldeles för långsamt: Män är enligt Försäkringskassans statistik mer och mer hemma med barn, år från år. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor har minskat varje år det senaste decenniet, enligt Medlingsinstitutets årliga rapporter. Återigen, för långsamt; men det gör det svårt att därifrån förklara varför ohälsan nu ökar. De undersökningar som nu tittat på demografiska faktorer (barn eller inte barn, ålder, med mera) har också gett delvis motstridiga och svårtolkade resultat. Till exempel att kvinnor att kvinnor utan barn (med enklare ”livspussel?”) är sjukare. Och att kvinnor som har det jämställt hemma löper allra störst risk att bli sjukskrivna – om de har en högre position i arbetslivet än mannen. Till exempel som chef?

Den sista detaljen pekar i alla fall åt det håll jag tror: att det är rimligare att försöka hitta i orsakerna till uppgången i kvinnors ohälsa de senaste åren på arbetsmarknaden. Och från en lång, lång rad av typiska kvinnoyrken får vi konkreta vittnesmål om ökande stress och styrning kopplade till it-system just den senaste tiden. Alla dessa exempel är från 2013:

• Lärare: ”Värsta terminen någonsin” – systemet Unikum är boven
• Vårdpersonal: Omständliga datasystem som gör dig tokig
• Apotekspersonal: Krånglande IT-system ökar stressnivån för 70 % av personalen
• Socialarbetare: Frustrerade över datorprogram som tar tid från arbetet.
• Kundtjänst:  80 samtal per dag inte nog

(En av de få undersökningar direkt tittat på saken, fann också tidigare att kvinnor under 30 var särskilt utsatta för problem med it på arbetsplatsen.)

Jag tror inte det är den enda förklaringen till kvinnors ohälsa. Skillnaderna i ansvar och annan behandling som Ribeiro lyfter fram är också viktiga. Men jag tror det är en stor, och inte tillräckligt uppmärksammad orsak.

Uppdatering 2 jan 2014: Det är arbetsmiljön som drabbar kvinnor

PS: För en gångs skull – på bilden ovan är tung arbetsbelastning inte illustrerad med pappershögar, utan med mångfalden av skärmar – och sladdar. Snyggt, GP. Foto av Meek, Tore.

Kommentarer