Både beställare och leverantörer har ansvar för utanförställandet

Publicerad 6 januari 2022 | Inga kommentarer ännu

Min första krönika i Dagens Samhälle fick rubriken ”Du som beställer digitala tjanster: Ta ansvar!”. Det är i och för sig korrekt, men min intention var egentligen att vi måste lägga lika mycket ansvar på de som levererar digitala tjänster. De slipper inte sällan lite för lätt undan.

Krönikan tar sin utgångspunkt i en kritik av begreppet ”utanförskap”:

En kommun berättar på Linkedin att de skapat ett särskilt insatsteam som ska hjälpa invånare som har svårt att använda digitala tjänster. Inlägget får skurar av applåd-emojis. Och spontant låter det väl som en utmärkt idé.

Men… hallå. Varför göra insatser nedströms, bota symptomen? Varför inte angripa problemen uppströms, vid källan? När får vi särskilda insatsteam som tar itu med dem som skapar otillgängliga, oanvändbara och exkluderande tjänster?

Vi hör ofta talas om digitalt ”utanförskap”. Det första man kan konstatera är att ordet är galet. Det pekar ju mot individen, som då – som man säger – ”har ett utanförskap”. Men problemet ligger inte hos individen, utan hos dem som skapar de produkter och tjänster som inte är tillräckligt enkla att använda, inte är inkluderande.

Det vi har är ett utanförställande. Människor ställs, utan egen förskyllan, utanför på grund av dåligt utformade sajter, appar och digitala tjänster.
Varför flyttar vi inte fokus från ”de där som inte kan” till ”de där som gör det onödigt svårt”? Uppenbarligen är det de senare som behöver hjälp.
Du som beställer digitala tjänster: Ta ansvar! (Dagens Samhälle, 25 nov 2021)

Tidigare på samma tema: Digitalt utanförställande – i stället för digitalt utanförskap: Byt perspektiv! (22 feb 2021).

Kommentarer