Stora problem plågar Malmö högskola

Publicerad 17 september 2010 | 3 kommentarer

Bo Peterson, lektor och studierektor i datavetenskap vid Malmö Högskola, har tröttnat på skolans usla digitala arbetsmiljö. I ett öppet brev till styrelsen för skolan beskriver han hur rent bisarra system skapar stora problem för både lärare och elever. Ett av dem är ett nytt system för schemaläggning, Kronox:

”Införandet av systemet har medfört att antalet schemaläggare vid KS och CTS som delar denna tjänst ökat från en till två personer. Systemet genererar scheman som innehåller koder som är obegripliga för såväl lärare som studenter. Ett schematillfälle i kursen databasbaserad publicering kan t.ex. se ut enligt följande: TGPDM09h Kurs.grp: ME105A-20102-CT220-2 Sign: K3BOPE Moment: Laboration Aktivitetstyp: 0. För att söka i schemat måste man också kunna dessa koder. En av de allvarligaste bristerna är att systemet inte kan detektera dubbelbokningar av lärare vilket brukar vara ett minimikrav för ett schemaläggningssystem. (—) Det primära behovet för toppen har varit att ha ett system där det är enkelt att få fram uppgifter om lokalkostnader och lokalutnyttjande. Detta är naturligtvis viktiga faktorer då Malmö högskola med största sannolik skulle kunna använda lokalerna mer effektivt än i dagsläget. Tyvärr syns det ingenstans den egentliga kostnaden för systemet, räknat i alla timmar som lärare (och även studenter) måste lägga ned på administrativa rutiner i samband med schemaläggning.

Uppdatering: här kan du se själv hur schemat ser ut.

En lång rad lärare instämmer i kommentarerna:

”En stor ökning av lektioner som störs av studenter som gått fel.”
”Studenter ringer tidigt på morgonen på min privata nummer och frågar om var vi skall vara idag.”
”With the rationalization of the booking system we are constantly sent 1 km away from our building to go make some teaching.”

Och då är Kronox bara ett av många system som gjort elever och lärare förbannade.

Bo Peterson beskriver de samlade konsekvenserna så här:

”Det leder till stress och osäkerhet då man aldrig vet om man kommer att kunna utföra en laboration eller inte. Det leder till ökad arbetsbelastning då inställda undervisningstillfällen måste tas igen senare. Det leder till bristande förtroende för Malmö högskola från studenternas sida när systemen inte fungerar. Det leder kort och gott till såväl ineffektivitet som ohälsa inom organisationen.
Det är viktigt att framhålla att problemen inte beror på exempelvis bristande kompetens hos IT-personal, utan enligt min mening på bristande verksamhetsförankring när Malmö högskolas ledning beslutar om införandet av olika system. Det handlar också om att denna fråga inte tycks ha tillräckligt hög prioritet hos ledningen.”

Jag har inte varit i kontakt med Malmö högskola i arbetet med ”Jävla skitsystem!”. Men lärarna bidrar i kommentarena med talrika exempel på de fenomen jag beskriver i boken:

”Bo egentligen bara skrapat på ytan. Mellan alla dessa system finns en massa ’små hack’ med otroligt varierande kvalitet.”

”Hitintills, har de flesta nya system dykt upp för oss användare som en ’big surprise’ på morgonen!”

”Sammanfattningsvis läggs det orimligt mycket tid och kraft på administration och trasig kommunikation, till detta kommer hantering av följderna. Jag trodde inte det var det jag jobbade med.”

I en första respons säger sig ledningen ta allvarligt på de problem som lärarna påtalar.

Uppdatering: Även Jönköpings högskola har samma problem.

Kommentarer