”Ditt skitsystem gör mig tjock” eller; Kognitiv ansträngning drar resurser
Publicerad 25 augusti 2013 | 3 kommentarer
Min poäng är att dåliga it-system är en kognitiv belastning för användarna. Och att tänka drar också resurser.
Hjärnans huvudsakliga bränsle för att tänka är socker. Kathy Sierra på Serious Pony refererar experiment där man bad testpersoner memorera två siffror – eller sju.
Krångliga system drar hjärnresurser ... som vi sedan behöver fylla på.
Det visade sig att de testpersoner som skulle minnas sju siffror visade sig vara mycket mer benägna att snaska godis efter uppgiften än de som bara skulle komma ihåg två! Kathy kommenterar:
”If your app is confusing and your tech support / FAQ isn’t helpful, you’re drawing down my scarce, precious, cognitive resources. If your app behaves counter-intuitively – even just once – I’ll leak cog resources every time I use it (…)
And when I back away from the screen and walk to the kitchen … Your app makes me fat.”
(Your app makes me fat. Serious Pony, 24 jul 2013)
Kommentarer
3 kommentarer to “”Ditt skitsystem gör mig tjock” eller; Kognitiv ansträngning drar resurser”
Skriv en kommentar
26 augusti 2013 @ 8:18
Min gamla professor på fysiologiska institutionen på Umeå Universitet sa alltid:
Min hjärna förbrukar 20 watt
men det händer då och då
att den spelar mig sina spratt
med en effekt av tjugotvå
26 augusti 2013 @ 8:19
Jag tror att det här är en liten feltolkning av studien. Radiolab hade ett avsnitt med just denna, och det var så att försökspersonerna blev tillfrågade om de ville ha en frukt eller kaka som snacks _under_ testets gång. De skulle, om jag minns rätt, förflytta sig medan de mindes siffrorna, och blev tillfrågade på vägen. De som skulle hålla många siffror i minnet var mer benägna att välja kaka. Det är fortfarande en poäng, att våra rationella system får mindre resurser när vi håller komplexa saker i huvudet, och mer basala system (som älskar mycket energi t ex) tar över.
Vi hann inte prata på SSWC förresten, men kanske en lunch någon dag?
26 augusti 2013 @ 10:22
Om inte annat blir hjärnan frustrerad och när man upplever att det inte finns någon utväg gräver man antingen ner sig och tar i värsta fall på sig problemet personligen – eller så slår energisparfunktionen till och vi skiter i det. Tills det är dags för nästa upplevelse.