Digitala bussbiljetter: komplexitet gör chaufförer och resenärer frustrerade

Publicerad 23 augusti 2024 | Inga kommentarer ännu

De digitala biljettläsarna i Stockholms kollektivtrafik är ett arbetsmiljöproblem för busschaufförerna – och ett irritationsmoment för resenärerna.

– Det är bara skit. Det tar tid, folk blir förbannade och jag blir försenad, säger bussföraren Calle Blank till DN. (Ilska över SL-bussarnas känsliga biljettläsare, 25 mars 2024)
– Jag blir stressad så fort jag ser att en resenär ska använda sin mobil, lägger kollegan Pero Stipic till.

Fler och fler köper nu sin biljett digitalt i mobilen, i form av en QR-kod som den optiska läsaren i bussen ska identifiera. Men läsarna har svårt att läsa av koden om solen ligger på, eller om det är regnigt och mobilens skärm har vattendroppar eller imma. Om skärmen har sprickor eller repor har läsarna också problem.
Åker man buss i Stockholm är scenariet välbekant: en resenär försöker gång på gång få sin biljett avläst utan att lyckas. Till slut vinkar busschauffören bara förbi dem.

Digital arbetsmiljö är alla förhållanden när man styrs av eller interagerar med digitala system – som biljettsystemet. För bussförarna är det en frustration att ha fått dåliga verktyg för att utföra det som arbetsgivaren kräver att de ska göra på jobbet. Dessutom gör förseningarna att bussen spräcker sin tidtabell, vilket skapar stress hos chaufförerna. För resenärerna är det irriterande då påstigningen tar onödigt lång tid; man köar utanför bussen, i värsta fall i regnet (då risken är störst att läsningen krånglar).

Problemet är att SL inte ens får försöka fixa problemen. Det måste göras hos tillverkaren i England – eftersom läsarna inte bara hanterar QR-koder utan också betalkort. Dessa begränsas av strikta regelverk (på goda grunder). Men SL får inte ens montera upp en kåpa för att skydda läsaren från solreflexer. För två år sedan ledde ett mjukvarufel i biljettläsarna i tunnelbanan till att en knapp fjärdedel av dem fick monteras ut ur spärrarna och skickas till England (DN, 2 nov 2022). En minskning av antalet fungerande spärrar med 25 procent betydde förstås köer och mindre smidiga resor för Stockholmarna.

Men det är inte bara hårdvaran som är ett problem – även själva de digitala biljetterna kan krångla. Det gäller särskilt operatören Mälardalstrafik och beror på att koden innehåller information från flera olika system hos SL, Mälartåg och SJ.
Båda fallen (flera betalningssystem respektive flera operatörers biljettsystem) belyser väl hur alltmer komplexa system skapar allt fler fall av friktion och sårbarheter. Och dessa problem är inte enkla att lösa.
– Det har åtgärdats flera gånger, men har tyvärr en förmåga att återkomma, säger Katarina Myrberg, kommunikatör på Mälardalstrafik, om biljettproblemen. Och SLs representant har ingen lösning.

Beräkningar av nytta eller tidsbesparingar av digitala satsningar görs som regel utifrån ”solskensscenarios” (men i fallet med biljettläsarna antagligen ”lagom mulet-scenarios”!). Man tar sällan effekterna på det samlade systemet i beaktande. Inte heller kostnader för störningar, underhåll, uppdateringar och effekter på miljön som helhet – som spräckta tidsscheman och argare resenärer för bussförarna.
(Bild: SL under CC-licens)

Kommentarer