Jävla skitsystem!

Hur en usel digital arbetsmiljö stressar oss på jobbet – och hur vi kan ta tillbaka kontrollen

Förskolan på Facebook och bloggar till alla klasser: rätt sorts info till föräldrarna

Publicerad 7 september 2012 | Inga kommentarer ännu

Jag slängde upp en länk till artikeln Förskola och BB ser vinster med Facebook på jobbet härom veckan; men den förtjänar egentligen en längre kommentar. Först ett utdrag ur artikeln:

”Lugnare morgnar, mer respekt i yrket, smidigare dokumentation. Det är några vinster som förskoleavdelningen Skatten räknar hem med sin nya närvaro på Facebook. Där kan föräldrarna följa barnens vardag. Pernilla Andersson, förskollärare, förklarar: ‘Arbetet har blivit mycket roligare nu när man vet att man blir sedd’.
‘Vi tog fram lera och alla ville baka. Vi gjorde kakor, bollar och delade leran. Här fick vi tillfälle till samtal om former och matematiska begrepp och samarbete.’
Så kan förskollärarna på Korpaborgens förskola i Karlshamn rapportera i Facebookgruppen en vanlig dag, med text och bild. De anställda tycker att den enkla webbtjänsten gör föräldrarna lugnare, stödjer lärandet och utvecklar barnen.
‒ Vi trodde aldrig att det skulle vara så bra och att det skulle underlätta vårt arbete som det har gjort. Vi brinner för det här, säger Pernilla Andersson.
Hon och kollegan Emmie Svensson tycker att de ibland stressiga överlämningarna morgon och kväll blir lugnare när föräldrarna redan vet vad barnen gör.”

Låt oss nu backa lite bakåt. I våras granskade Helsingborgs Dagblad systemet Unikum, som används främst i grundskolan. Det grundläggande syftet med det systemet är just att ge föräldrarna information om hur det går för deras barn i skolan.

Men Unikum blev så gott som totalt sågat av både lärare, föräldrar och elever i HDs granskning. Frustrationen och ilskan var enorm.
Användningen av det dyra systemet var dessutom mycket låg – hos mottagarna, dvs föräldrarna. Lärarna tvingades däremot lägga ner orimligt mycket tid på att föra in detaljuppgifter om elevernas prestationer.

Kritiken berodde egentligen på två skilda saker. Det ena var verktyget i sig. Det var svårt att hitta i och förstås sig på.

Men en stor del av kritiken berodde på att den information om elevernas prestationer och situation, som verktyget förmedlade var så ointressant, fragmenterad och fri från kontext att den upplevdes som meningslös.

Den förälder som ville veta hur det gick för sin sjätteklassare i till exempel musik, kunde läsa av läraren ikryssade färdigformulerade omdömen som

”Eleven kan delta i gemensam sång och följer då i någon mån rytm och tonhöjd.”
”Eleven kan föra välutvecklade resonemang om eget och andras musicerande.”
”Eleven kan, utifrån egna musikaliska idéer, bidra till att skapa musik genom att med hjälp av röst, instrument eller digitala verktyg utgå från några enkla musikaliska mönster och former och pröva hur dessa kan bidra till en fungerande komposition.”

Det kunde också berätta att min son eller dotter uppnått 60 % av delmålen i ämnet si och så.

Och hur mycket ger det mig som förälder?

Systemet var ett uttryck för den fixering vid absoluta mätetal som har kommit att bli en tvångsmässig fixering i allt för många verksamheter i samhället. Man mäter formalistiska detaljer, under förevändningar om uppföljning eller likvärdig bedömning eller rättssäkerhet.

Men vad jag som förälder löpande vill veta är i hög grad något helt annat. Hade de kul på lektionerna? Verkar läraren engagerad och snäll? Trivs mitt barn?

Det finns fler som jobbar på liknande sätt som förskoleavdelningen Skatten. Jag lyfter gärna fram Årstaskolan i Stockholm, som ger bloggar till alla klasser. Att följa vad en klass gör i dessa – till exempel fyrornas blogg Växersådetknakar – ger en fantastisk spännande bild. Det är också tydligt hur bloggarna blir ett pedagogiskt verktyg – inte bara en kontrollinstans.

För Årstaskolan finns förstås också det officiella Stockholms skolwebb, som också har byggts just för kommunikation med föräldrarna. Tittar man in där är det ekande tomt. I de dialogrum som finns för skolan har ingen gjort ett inlägg på många år.

Även på förskolan konstaterar man att den här typen av ”dokumentation” är överlägsen:

”I den senaste läroplanen för förskolan har kraven ökat på att verksamheten ska dokumenteras och analyseras. Barnen ska också få mer inflytande. Förr dokumenterade man genom att klistra collage på väggarna i den mån man hann, med Facebook går det snabbare och allt samlas i kronologisk ordning.
‒ Nu kan vi utvärdera och kvalitetssäkra på ett helt annat sätt, vi kan gå igenom dokumentationen tillsammans med barnen och prata om vad vi har gjort, säger Pernilla Andersson.
Det har tagit en del tid att få igång det hela, men uppdateringarna görs tillsammans med barnen så det är ingen förlorad tid. (…)
‒ Vi märker att det är stor skillnad på utvecklingssamtalen nu. De blir mer kvalificerade, säger Emmie Svensson.”

Det handlar alltså inte om Facebook i sig. Eller verktyget. Det handlar i första hand om att se till vad som är intressant ur mottagarens synvinkel.

Men också om pengar. Unikum kostar. Stockholms skolwebb är ett mångårigt mångmiljonprojekt. Bloggarna är gratis, och lärarna fick exakt femton minuters introduktion – sedan var de igång.

Kommentarer

Skriv en kommentar





  • Köp boken

  • Kontakt

    Jonas Söderström
    Jonas Söderström
    Tel: 0760-47 58 47
    Mejl: jonas@kornet.nu
    Twitter: @jonas_blind_hen
  • Om boken

    “Jävla skitsystem!” är den första boken på svenska – och så vitt känt i världen - som tar upp problemen med dåliga datasystem ur ett konsekvent arbetsmiljöperspektiv. Usla datasystem gör oss frusterade, arga, stressade på jobbet. Ändå är det vanligt att användarna tar på sig skulden - och inte ser att det egentligen är de usla systemen som behöver förändras. Den här boken hjälper dig att känna igen hur datasystemen stressar - och hur vi kan försöka börja ta tillbaka kontrollen.
  • Prenumerera