Jävla skitsystem!

Hur en usel digital arbetsmiljö stressar oss på jobbet – och hur vi kan ta tillbaka kontrollen

”Let’s fire all the managers”

Publicerad 12 februari 2013 | Inga kommentarer ännu

En fortsättning på inläggen om teori X och teori Y, om tidrapporter. Man skulle kanske gissa att en artikel med titeln ”sparka alla chefer” hade publicerats i något obskyrt revolutionärt blad – men den finns i Harvard Business Review:
harvard business review dec 2011
Vad det handlar om är företaget där

  • Ingen har en chef.
  • Anställda definierar sina roller och ansvarsområden i samråd med sina kollegor.
  • Alla kan göra inköp och investeringar med företagets pengar.
  • Varje medarbetare är ansvarig för att skaffa de verktyg som hon behöver för att göra sitt jobb.
  • Det finns inga titlar och inga befordringar.
  • Löner sätts genom överenskommelser mellan kollegor.

Och det är inte något koolt ungt spelföretag utan en industri som tillverkar … tomatsås. En kapitalintensiv industri med 400 anställda, där hundratals ton råvaror processas varje timme i en mängd känsliga processer.

Och som är marknadsledande i världen i sin bransch; och med snabbare tillväxt, och lönsammare, med omsättning på över 3 miljarder kronor.

Vad exemplet visar är alltså att till och med en ytterst komplicerad och snabb produktionsprocess går att sköta framgångsrikt, utan hierarki och processtyrning ovanifrån.

Författaren Gary Hamel kallar de som jobbar i tomatfabriken för ”ridiculously empowered, yet work together like members of a carefully choreographed dance troupe”.

Transparenta system, som stödjer teori Y snarare än teori X, är bland annat det som gör det möjligt.

Tidigare (och som det är i ett traditionellt organiserat företag), om någon vid en arbetsstation insåg att det behövdes en ny konservburkpress, var proceduren att en begäran om inköp skickades till en chef, som skickade den till en chef, som skickade den till en chef – och till sist hamnade den hos vd, som skulle ta beslutet: köp eller inte?

Ägaren och vd:n Chris Rufer, tidigare MBA-student på UCLA, beskriver i artikeln som sin omvändelse hur han en dag satt med det där papperet i handen och plötsligt insåg: jag har ingen aning om den här maskinen behövs eller inte. De som jobbar vid den, är de som vet. Varför ska beslutet vandra hela vägen till mig?

Så han organiserade om företaget i grunden. Genom att även de som står vid bandet har insyn i ekonomin kan de besluta om den där konservburkspressen behövs. Men de måste göra det gemensamt.

I företagets vision står det att medarbetarna ska var “self-managing professionals, initiating communications and the coordination of their activities with fellow colleagues, customers, suppliers, and fellow industry participants, absent directives from others.”

Är du minsta intresserad av arbetsvillkor och arbetsorganisation, läs First, let’s fire all the managers. Du kommer att bli totalt och komplett fascinerad. (Sajten kräver registrering, men den är snabb och gratis.)

Kommentarer

Skriv en kommentar





  • Köp boken

  • Kontakt

    Jonas Söderström
    Jonas Söderström
    Tel: 0760-47 58 47
    Mejl: jonas@kornet.nu
    Twitter: @jonas_blind_hen
  • Om boken

    “Jävla skitsystem!” är den första boken på svenska – och så vitt känt i världen - som tar upp problemen med dåliga datasystem ur ett konsekvent arbetsmiljöperspektiv. Usla datasystem gör oss frusterade, arga, stressade på jobbet. Ändå är det vanligt att användarna tar på sig skulden - och inte ser att det egentligen är de usla systemen som behöver förändras. Den här boken hjälper dig att känna igen hur datasystemen stressar - och hur vi kan försöka börja ta tillbaka kontrollen.
  • Prenumerera