Nu som talbok
Publicerad 23 februari 2011 | Inga kommentarer ännu
Nu finns ”Jävla skitsystem!” inläst, och kan lånas som Daisy-talbok för synskadade från landets alla bibliotek.
Nio timmar och tolv minuter tar det att lyssna på hela boken, upplyser Talboks- och punktskriftsbibliotekets katalogsida för boken (där man också kan provlyssna på ett utdrag).
Arbetsmiljö från A till Ö
Publicerad 23 februari 2011 | Inga kommentarer ännu
Även om jag inte arbetat direkt med arbetsmiljöfrågor tidigare, så är ”Jävla skitsystem!” faktiskt inte min första kontakt med ämnet.
I mitten på 90-talet var jag formgivare åt lexikonet Arbetsmiljö från A till Ö, av Sven Oven Hansson och Eva Hellsten. Jag gjorde även en del illustrationer, diagram, tabeller med mera.
Det var ett omfattande arbete att designa och få ihop ett helt lexikon. (Dock långt mindre än att skriva det, förstås.)
1994 kom denna upplaga ut: det var året innan Internet slog igenom. Det känns som väldigt länge sedan. Så här står det om datorer i lexikonet:
Och mellan uppslagsorden ”difosforpentoxid” och ”diglycidyleter” har ännu inte begreppet ”digital arbetsmiljö” uppstått:
Arbetsbyte lönar sig snabbt!
Publicerad 23 februari 2011 | Inga kommentarer ännu
”I går var det min tur att vara prao i vår helpdesk.
Första morgontimmen gav mig en snabbkurs i systemet, köhanteringen och våra metoder att följa upp ärenden. Efter en halvtimme hade jag anteckningsblocket fullt av krav att ställa på nästa version av systemet. Begränsningarna är inga showstoppers var för sig, men sammantaget är de skillnaden mellan ett dagligt hinder eller ett stöd i tillväxten.” (min fetstil)
Det är Jonas Hansson, IT-chef på företaget Axis som berättar i en krönika i ComputerSweden om En dag som prao i helpdesken (22 feb 2011)
Svårare än så behöver det inte vara att ta reda på vad som behöver förbättras för att ge både en bättre arbetsmiljö, och en bättre effekt för företaget.
Mötet med verkligheten gav liv åt det abstrakta: ”Det som är en spännande tillväxtgraf i en årsredovisning blir en väldigt konkret utmaning för en helpdesk.”
”Det här ska jag göra till en vana”, lovar Jonas Hansson och tackar Tele2s förre vd Lars Johan Jarnheimer för inspirationen att jobba på golvet. Men idén är förstås äldre än så: Läs om arbetsmiljöklassikern Arbetsbyte här på bloggen.
Och dagen slutar med en insikt:
”När dagen var slut gick jag hem, trött, upprymd och med ett dåligt samvete. Trött av en lång dag med helt nya arbetsuppgifter, upprymd av att allt funkat så bra och med ett samvete som värkte av att det som kunde förbättras faktiskt börjar och slutar med min egen insats.”
Jag skriver om vikten av att praktisera i verkligheten bland annat i slutet av boken, i avsnittet Allt högre tekniktempo? Kräv tid för omställning!
Mer här på bloggen: Arbetsbyte på 2010-talet, Undercover boss, och SAP
Infontology: Vilka arbetsuppgifter vill vi ha kvar?
Publicerad 22 februari 2011 | Inga kommentarer ännu
Simon Winter på Infontology har skrivit en lång diskuterande recension av boken, med många länkar till andra texter och teman. Han noterar att han nyligen fått en alldeles bristfällig checklista för arbetsmiljön på sin arbetsplats.
”Det är fint att detaljstudera en nyligen uppdaterad checklista för arbetsmiljörond från Sveriges nyaste universitet, och notera att det förutom rent ergonomiska frågor som ”musens placering” inte finns någon punkt som rör IT-systemen!”
… men däremot en del tämligen irrelevanta frågor, t ex om det förekommer barnarbete. Han tar också upp ett par tankar han skulle vilja utveckla mer:
”Det ena är datamodellen, och som vi diskuterar en hel del i Digitalis filosofi. Jag tror att fler människor, både specialister, politiker och övriga intresserade, behöver förstå mer av vad som verkligen är komplext och varför det är svårt (eller olämpligt) att designa vissa system så att de verkar enklare än de är.”
Ett annat tema är
” … vilka är de ideologiska implikationerna (’nytaylorism’) av att överlåta mänskligt arbete på IT-system, och vilka arbetsuppgifter vill vi faktiskt ha kvar själva även om vi kan skapa datorer som skulle kunna ta över dem (och får vi bestämma)?”
Boken Digitalis filosofi, skriven av Simon Winter och infontolog-kollegan Per Johansson, kan laddas ner eller beställas gratis.
Detta var recension nr 13. Läs alla recensioner här.
Livsnödvändig info, max 1000 tecken
Publicerad 21 februari 2011 | Inga kommentarer ännu
”My patient needs prostate surgery. He is an extremely complicated patient … After our physical exam, I sit down to write a detailed evaluation, because I want the surgeons and anesthesiologists to fully understand the complexity of his situation.
I’m midway into a sentence about kidney function when the computer abruptly halts.
I panic for a moment, fearful that the computer has frozen and that I’ve lost all my work — something that happens all too frequently. But I soon realize that this is not the case. Instead, I’ve come up against a word limit.
It turns out that in our electronic medical record system there is a 1,000-character maximum in the “assessment” field. The computer will not permit me to say anything more about my patient.”
Det är läkaren Danielle Ofri som skriver så, i New York Times (The Doctor vs. the Computer, 30 dec 2010).
Klagomålen på vårdens journalsystem är massiva, inte bara i Sverige, utan även i USA. Det kan man utläsa inte minst av de över hundra kommentarerna till artikeln.
Att ett fält är låst till 1000 tecken (mindre än hälften av denna bloggpost!) är kanske en lätt åtgärdad designmiss. Men det finns också andra, djupare problem, konstaterar Danielle Ofri. Ett vanligt resonemang idag går ut på att det är bra om läkaren kan se alla uppgifter i hela historien bakåt:
”Nobody, for example, leafs through a chart anymore, strolling back in time to see what has happened to the patient over many years. In the computer, all visits look the same from the outside, so it is impossible to tell which were thorough visits with extensive evaluation and which were only brief visits for medication refills. In practice, most doctors end up opening only the last two or three visits; everything before that is effectively consigned to the electronic dust heap.
Most importantly, the electronic medical record affects how we think. The system encourages fragmented documentation, with different aspects of a patient’s condition secreted in unconnected fields, so it’s much harder to keep a global synthesis of the patient in mind.” (min fetsil)
Ett tema i ”Jävla skitsystem!” är att mer information inte nödvändigtvis gör det enklare att fatta beslut, eller ens leder till bättre beslut. För mycket information kan i stället göra det svårare att hitta det som är relevant (avsnittet Informationsfetischismen). Att det är svårt att hålla helheten i minnet vittnar också tandläkaren Gabriella om, i bokens kapitel om Usla gränsnitt och dålig interaktion.
Dagens system: ”nej, det syns ingen betalning här”
Publicerad 21 februari 2011 | 2 kommentarer
Hos optikern:
– Goddag, jag behöver ett par nya glasögon. De där bågarna blir bra. Och reflexbehandlat glas, tack.
– Javisst. Då blir de klara om en dryg vecka. Vill du lägga en delbetalning nu eller betala allt när du hämtar dem?
En dryg vecka senare.
– Goddag, jag skulle hämta mina nya glasögon.
– Varsågod, det blir tre och ett halvt tusen.
– Oj. Men … jag har precis för mig att jag betalade 1000 kronor i förskott med kortet när jag var här och beställde dem?
Expediten synar sin dataskärm.
– Nej, det syns ingenting här om det.
– Nähä? Det var konstigt … jag hade precis för mig …men det är klart, man hanterar ju kortet vid så många tillfällen. Jag kanske minns fel.
– Ja, det syns inte här i alla fall. Då drar jag tre och ett halvt.
– Ja, jaha, visst.
Hemma går jag igenom högen av sparade kvitton. Mycket riktigt, där finns ett kvitto på 1000 kronor från optikern. Jag går tillbaka.
– Goddag, det var jag som hade betalat 1000 kronor i förskott. Här är kvittot.
– Jaha, det var konstigt, här syns ingenting i systemet.
En viss förvirring följer, ytterligare en expedit tillkallas. Man diskuterar hur man ska göra nu. Konstaterar igen att det inte syns. Tar kopior på den gamla kvittona. Jag får skriva på ett handskrivet kvitto där det står ”Förskottsbetalning ej registrerad i NBS”.
– Går det bra om vi sätter in pengarna på ditt kort? frågar en av damerna.
Visst, svarar jag, men frågar sen:
– Men är det inte lite konstigt att förskottsbetalningen inte syns i ditt system?
– Joo, säger hon. Men jag ska kolla, jag är nämligen lite deckare i de här systemen. Det står ju inte här (viftar med handen framför skärmen), men det finns ett ställe till där det kan stå, som vi inte tittat på … nu är jag nyfiken, så jag ska kolla …
Hon granskar åter kvittona och knappar och knappar och knappar. Jag väntar. Till slut skakar hon på huvudet. – Nej, kan inte se det här heller.
* * *
Jag vet inte om det som hände mig idag berodde på ett felaktigt system eller ett felaktigt handhavande.
Men det intressanta för mig var bemötandet. Visst, alla var vänliga och jag fick tillbaka mina pengar – men inte mer. Ingen rejäl ursäkt, ”förlåt så mycket att vi höll på att sno dig på tusen kronor”. Inget ”ursäkta, vi bjuder på ett par påhängs-solglas”.
Alla var bara lite generat förbryllade; systemet hade gjort fel. Så konstigt det kan bli?
I boken har jag skrivit om hur människor i serviceyrken blir stressade av att klämmas mellan ett dåligt fungerande system och en allt mer frustrerad kund.
Men den senaste tiden har jag flera gånger mötts av expediter som mest bara rycker på axlarna och med lätt höjda ögonbryn eller ett småleende konstaterar att ”nä, systemet kan visst inte hitta din beställning … och där gick det ner, ja då får jag starta om det då.”
Som om de helt enkelt vant sig – och gett upp. Som om vi kunder vant oss.
Ur ett hälsoperspektiv är det kanske bra – att inte bli stressad. Men är det så, att vi vant oss vid att IT strular hela tiden, och att vi inte orkar bry oss längre?
Eller var jag bara för snäll och förstående som kund?
Grattis Pensionsmyndigheten!
Publicerad 15 februari 2011 | Inga kommentarer ännu
Pensionsmyndigheten kammade för någon vecka sedan Web Service Awards utmärkelse för bästa webbplats i kategorin samhällskommunikation år 2010. Stort grattis – och jag är mycket glad, eftersom jag jobbade som konceptledare för utvecklingen av den nya webbplatsen i drygt ett och ett halvt år, (tillsammans med flera kollegor på inUse). Den mesta berömmelsen faller utan tvekan på Pensionsmyndighetens egna medarbetare, som gjort ett jättejobb – men jag glädjer mig åt att ha ett litet kvitto på att saker ibland går ganska bra. :-)
Just nu kan du se Pensionsmyndigheten berätta om webben via en livesändning från Web service awards frukostseminarium.
Web Service Award är en utmärkelse där det är användarnas betyg på sajten som avgör placeringen, vilket naturligtvis gör det extra värdigt och värdefullt.
Fler än 2000 sålda ex
Publicerad 15 februari 2011 | Inga kommentarer ännu
Boken har nu gott och väl passerat 2000 sålda ex. Det är fantastiskt, tycker jag. Jag har inte jättemycket att jämföra med, men jag tror att det är bra för en fackbok, generellt sett.
Akademibokhandeln har tagit in boken i sitt sortiment – så behöver du en bok snabbt, för att ge bort, gå in och fråga efter den. I bokhandeln vid Skrapan i Stockholm stod den under ”Personlig utveckling” – i Skövde stod den under ”Psykologi”. Fick jag bestämma borde den stå under ”Debatt och samhälle”.
Gefle Dagblad: ”En tröstande bok i vintermörkret”
Publicerad 13 februari 2011 | Inga kommentarer ännu
”Ett fynd” skriver Anders Wennberg i Gefle Dagblad:
”Trösterik läsning av Jonas Söderström för alla som muttrar över nya dataprogram på jobbet.
Fast det är ju en allvarligt syftande bok där författaren har gått igenom fall efter fall där nya dataprogram orsakar mer jobb, mer stress och där det aldrig är fel på program eller datorer – utan alltid på användarna. Någon som känner igen sig?”
En tröstande bok i vintermörkret (2 jan)
Detta var recension nr 12. Läs alla recensioner här.
Barnmorskorna protesterar mot för mycket tid framför skärmen
Publicerad 12 februari 2011 | Inga kommentarer ännu
”Och vet du vad som händer när det blir ett nytt år? Jo, då måste det öppnas en ny journal för varje patient, för systemet gör en brytning i och med årsskiftet! Hur praktiskt är det? På en skala?”
Det skriver Maria Kullberg på den intressanta webbplatsen Ett gott arbetsliv (”Dåliga datorsystem ger dålig arbetsmiljö!”).
Hon har intervjuat flera barnmorskor vid olika mödravårdsenheter i Skåne. Alla beskriver sina datasystem på samma sätt. Av en kvarts besök hos barnmorskan handlar cirka 2 minuter om kärnarbetsuppgiften. Resten är tid framför datorskärmen. Och det är inte tid som upplevs som nyttig, utan som ett onödigt ont, med tidsödande och osmidig administration.
Barnmorskorna berättar också om utbildning och införande:
”Något som också inträffar emellanåt är att beslut om införande av olika system stoppas så sent i processen att alla hunnit gå utbildning i det nya systemet. Ny kunskap och arbetstid mer eller mindre bortkastad. Missnöje och förvirring kvarstår. Någon som är bra på att räkna på personalekonomi får gärna räkna på hur mycket det kostar…
En ytterligare effekt som barnmorskorna beskriver är att deras äldre kollegor, och vikarier som inte jobbar regelbundet, inte orkar med dessa ständiga byten. Mellan vikariaten, eller precis när de lärt sig ett system så kommer det ett nytt. Detta har de facto inneburit att personal har sagt upp sig! Vilket har gett en förlust av stor kompetens som hade varit värdefull för yngre nyare kollegor.”
Och nu står de just inför att få ett nytt system … igen.
Ett av problemen idag är att barnmorskorna måste gå in och ut ur olika system. En del hoppas därför på att nu få ett system, med allt integrerat. Det är en rätt vanlig reaktion. Tyvärr så tror jag inte att det är rätt väg.
System som är stora och integrerade blir nästan alltid mer komplexa, mer svårhanterliga, mer stela och svårare att anpassa till speciella förhållanden.
En bättre väg är att ha små program som kommunicerar med varandra. Och, naturligtvis, där fristen innan utloggning inte är så löjligt kort. Har du Facebook vet du hur smidigt det funkar, med olika applikationer som ansluter till varandra.
Den stora fördelen är ju att de där delarna kan bytas ut separat. De kan konkurrera med varandra – det finns mängder av appar för samma ändamål. Om en inte fungerar för vår verksamhet, kan vi välja en annan – med lite annorlunda profil, men med samma grundläggande kommunikation.
Det är den verkliga vägen till it som produktivt redskap i arbetet. Men den kräver ett rejält omtänkande hos it-företag och inte minst upphandlare.
« gå tillbaka — fortsätt leta »
