Jävla skitsystem!

Hur en usel digital arbetsmiljö stressar oss på jobbet – och hur vi kan ta tillbaka kontrollen

När XYZ tränger ut ABC: Byråkratins väsen i skolan

Publicerad 4 januari 2022 | 1 kommentar

man med dator framför svart tvavla med ABC
I början av 2020 lovade dåvarande utbildningsministern Anna Ekström att göra ”allt hon kan för att ta bort all onödig dokumentation”, sedan över 30.000 lärare skrivit på uppropet ”Stoppa Dokumentationsmonstret” (Läraren, 5 feb 2020). Men det har inte blivit så mycket av det löftet:

Trots att Ekström lovat att göra allt för att minska bördan, fortsätter dokumentationsmonstret att växa, konstaterar Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand(Läraren, 9 dec 2021).

Anna Ekström är lite klädsamt ödmjuk och självkritisk: det är ”inte helt lätt att göra sig av med pappersarbete”, noterar hon.
– Varje gång man gör något för att minska administrationen så förlorar man ett annat värde. Det finns alltid en god anledning till att olika arbetsuppgifter har införts i skolan, säger hon.

Det är sant; och där träffar hon kärnan i byråkratins väsen. Få saker införs eller skapas av rent sadistiska skäl – för att skada eller sabotera verksamheten. Det finns alltid en ”god” motivering till varför åtgärderna X, Y, X, P och Q bör göras.

Men poängen är att alla X, Y och Z till slut omöjliggör att lära barnen det vanliga ABC. Man måste se till helheten och de övergripande målen – inte till detaljerna.

Annorlunda uttryckt: Den digitalt drivna byråkratin är inte en bugg – den är en feature. Men en usel sådan.

Se också: Skolan: Ingen hejd på ökad dokumentation och strulande teknik (2 jan 2022).

Joe Biden vill göra USA mer digitalt

Publicerad 3 januari 2022 | Inga kommentarer ännu

Väldigt konkret satsning från den amerikanske presidenten:

President Biden on Monday signed an executive order seeking to streamline and modernize a vast array of government services that directly affect Americans, such as claiming retirement benefits, renewing passports and filing taxes.
The executive order identifies 36 “customer experiences” across 17 federal agencies that can be improved.
Biden signs executive order to improve ‘customer’ experience when accessing government services (Washington Post, 13 dec 2021)

Pressekreteraren Jen Psaki sa vid sin pressbriefing att åtgärdena skulle ta ”flera månader att implementera”. Det är nog lite optimistiskt – åtskilliga år är nog ett troligare perspektiv…

Man ska inte glömma att det finns en formulerad republikansk strategi i USA, att göra all interaktion med statsapparaten besvärlig – så inte människor börjar gilla staten och tycker att den gör bra saker för dem. När Ronald Reagan var guvernör i Californien, motsatte han sig en reform som skulle göra det enklare att deklarera inkomst eftersom ”paying taxes should hurt”. Den ambitionen går hand i hand med mjukvaruföretagen som tjänar pengar på att folk måste använda deras skatteberäkningsprogram. (Om detta kan man höra i podcasten Planet Money (avsnitt 760, Tax hero), eller läsa på Pricenomics: The Stanford Professor Who Fought the Tax Lobby, 22 mars 2017.) Så good luck, presidenten.

Skolans digitalisering: Ingen hejd på ökad dokumentation och strulande teknik

Publicerad 2 januari 2022 | 3 kommentarer

klassrum bakom en ridå av digitala siffror
”De digitala verktygen binder ris åt egen rygg, snarare än underlättar lärares vardag”, konstaterar Lärarförbundets nya undersökning Dokumentationsbördan.

– Lärarna behöver protestera. Och förstå att det inte är fel på dem. Ett system som inte hjälper dem är inte ett bra system. Vi måste sluta använda dåliga system, skicka tillbaka dem till leverantören, säger läraren och digitala debattören Karin Nygårds. till Läraren (Lärare tvingas dokumentera dubbelt: ”Vi måste protestera”, 9 dec 2021)

Redan 2014 konstaterade forskaren Carola Aili att digitalt strul saboterade tusentals undervisningstillfällen (Dålig skol-it sabbade mer än 540 undervisningstillfällen – på tre dagar (21 okt 2014).

En ny rapport från 2020 visar att varannan lärare lider av it-relaterade motgångar oftare än varannan lektion. Värst är det på högstadiet: Så mycket som en tredjedel av högstadielärarna säger att de flesta eller alla lektioner störs av att tekniken brister.
Och det påverkar arbetsmiljön. Fyra av tio säger att det digitala strulet stör studieron vid hälften av lektionerna eller mer.Teknikstrul stör hälften av alla lektioner – så drabbas lärare (Läraren, 5 mars 2020).

Trots att lärare larmat i åratal blir det alltså inte bättre.
– När man börjar en lektion så inleder vi ofta med att få elevernas teknik att fungera, berättade musikläraren Michael Larsson för Skolvärlden, tre år efter Carola Ailis rapport.
– Man hjälper till med inloggningar, uppdatera appar och lösenord. Det brukar ta minst fem–tio minuter av varje lektion, men ibland väldigt mycket mer. Jag vet vissa lärare som har varit och hjälpt i ett klassrum så har det tagit 45 minuter för att gå runt och hjälpa till. Det tar nästan hela lektionstiden. (Teknikstrul fortsätter sluka lärarnas lektionstid, Skolvärlden 24 jan 2017).

Några råd till digitaliseringsminister Khashayar Farmanbar

Publicerad 1 januari 2022 | 1 kommentar

klipp visar Jonas Söerströms gästkrönika på toppen av mest lästa artiklar

Jag skrev i Dagens Samhälle om vad digitaliseringsministern borde ha högst på sin att göra-lista (29 dec 2021). Som med alla listor är det en liten smula godtyckligt vad som kommer med och inte – särskilt när man har ett begränsat utrymme. Fler saker kunde gått med – mer fokus på skola och vård, till exempel. Men jag tror ändå att det blev en rimlig samling.

Få av punkterna är nya. Några, som haverikommission för it-projekt och fokus på digital arbetsmiljö har det sölats med i mer än tjugo år.

Oftast är det de stora, kostsamma misslyckade digitalseringsprojekten som uppmärksammas. Men förmodligen är många av de sub-optimala system som tickar på i tysthet ett större problem: de som tvingar medarbetare till dubbelarbete, onödig tidsspillan och som skapar stress och frustration.

Från bryta-ihop-rum till Amazons pajamajor

Publicerad 8 juni 2021 | 2 kommentarer

Litet bås med texten Mindful Practice Room i Amazons lagerlokaler
”Bryta-ihop-rummen” för personalen på de svenska passexpeditionerna när det digitala systemet skapade kaos var ett av de mest talande exemplen på hur bisarrt vi hanterat digital arbetsmiljö. Det var med redan i första utgåvan av Jävla skitsystem.

Amazons enorma lager är ett av de tydligaste exemplen på en mogen digital arbetsmiljö. Problemen där är inte att systemen krånglar. Tvärtom fungerar de perfekt – i att övervaka, styra och driva på personalen. Bärbara apparater säger åt den anställde exakt vad hen ska göra, och håller hela tiden tempot när varor ska hämtas på olika hyllor långt från varandra. Pauser är minimala.

I de senaste versionerna har Amazon återuppfunnit ett sorts löpande band: Hyllorna från vilka varor ska plockas rullar automatiskt i tur och ordning fram till en bur, där den anställde står och packar kartonger. Den anställde sliper gå, men står i stället stilla hela arbetspasset. Precis som i de gamla fabrikerna har hen ingen kontroll över arbetstakt eller arbetstempo.

Så, beskåda Amazons ”lösning”: en ”AmaZen-kiosk”, tämligen lik en portabel bajamaja-toalett, där medarbetaren kan gå in för att få ”ledning kring övningar i mindfulness”. Självklart individuell – notera att Amazon nyligen aggressivt stoppade försöken att bilda en fackförening på ett av sina lagercentraler i USA.
En anställd som håller på att paja ihop av stress kan alltså inte gå in i facket, men gå in i en sådan pajamaja och ”recharge the internal battery.”

Reaktionerna på båsen var, kan man väl säga, förödande. Vice kallade det ”one of [Amazon’s] most dystopian moves yet”, och påpekar att Amazon avslöjar sig själva genom att använda liknelsen med maskiner.

”A worker is not a robot with a battery that needs to be charged. A worker is a human who needs things Amazon simply does not provide its workers. Amazon drivers piss in bottles and shit in bags.”
Amazon Introduces Tiny ’ZenBooths’ for Stressed-Out Warehouse Workers (Vice, 27 maj 2021)

Dessa pajamajor eller ”dystopian despair booths” är bara den logiska följden av en kultur där man lägger ansvaret för både produktivitet och hälsa på individen. Amazon Welcomes Workers To ’Mental Health’ Booths Of Mindfulness And Terror, skriver Wonkette (28 maj 2021).

Under rätt lång tid reagerade även svenska fackföreningar och andra på digital stress genom att rekommendera ”mindfulness” eller meditation. Uppenbarligen utan att inse att de därmed la ansvaret för trasiga system och dåliga processer på medarbetaren – i stället för att kräva fungerande arbetsverktyg. (Se t ex Använd mindfulnessmetoden för att hantera teknikstress, Så överlever du teknikstrulet.) ”Gilla läget och andas djupt”, hette det till exempel.
Nu har det blivit bättre: man inser att det är ett problem i miljön och inte hos individen.

Men inte hos Amazon.. Som tre av regeringens tyngsta ministrar 2017 skrev ett brev till, där det vädjade till vd Jeff Bezos att hans företag skulle etablera sig djupare i Sverige. (Amazons 300 lagerarbetare i Eskilstuna ska dock vara anslutna till ett kollektivavtal genom en underleverantör.)

Vi krånglar hellre till än förenklar

Publicerad 8 maj 2021 | Inga kommentarer ännu

serie av glödlampor med gradvis allt mer tilltrasslade sladdar, som inte lyser
Jag får ofta frågan i intervjuer: ”Men vad beror det på att det fortfarande skapas så många dåliga system?” Det är ganska frustrerande att förväntas ge ett svar i ett par meningar, eftersom det finns flera, rätt skilda orsaker.

Men här är i alla fall en (del)förklaring. När vi ställs inför ett problem är vi mycket mer benägna att lägga till mer komplexitet, än att dra ifrån och förenkla, konstateras i en färsk artikel i Nature: Adding is favoured over subtracting in problem solving (7 april 2021).

Forskarna Gabrielle Adams, Benjamin Converse, Andrew Hales och Leidy Klotz gav försökspersoner ett antal problem att lösa: Gör det här legobygget stabilare, eller gör den här osymmetriska symbolen symmetrisk. Uppgifterna kunde lösas genom att ta bort bitar eller ta bort detaljer i bilden. Men en majoritet av försökspersonerna valde att i stället lägga till – även när detta var kopplat till att de fick en lägre ersättning, i pengar, för att göra klart uppgiften.

Det känns bättre att bygga på än att dra ifrån. Begrepp som ”mer” och ”fler” är mer kopplat till begrepp som ”bättre”, än motsvarande begrepp ”mindre” eller ”färre”, påpekar forskarna. Men priset för att addera delar är ökande komplexitet, och högre kostnader för underhåll/förvaltning och sämre möjligheter till förändring. (Den vetenskaplig artikeln heter People systematically overlook subtractive changes, Nature, 7 april).

För ganska länge sedan skrev jag en artikel om krångligt vs enkelt: Ebba säger: Enklare blir bättre, alltså (Kornet, 4 nov 2002). Tyvärr gäller det mesta i den fortfarande.

I den refererar jag bland annat till flygplanstypen Lockheed C-130:

I mitten av femtiotalet behövde det amerikanska flygvapnet ett stort lastplan, och gjorde en specifikation som var åtta sidor lång. Lockheed lämnade in ett anbud som var drygt en centimeter tjockt (130 sidor), fick uppdraget och levererade transportplanet C-130, mer känt under namnet Hercules.

När det amerikanska flygvapnet 1980 började planera för ett nytt transportplan, var specifikationerna 2.750 sidor. Lockheeds anbud vägde tre ton. För att leverera det till Pentagon var företaget tvunget att använda ett av sina fortfarande aktiva Herculesplan.

Säkert har världen blivit mer komplicerad sedan femtiotalet – men har den blivit 350 gånger mer komplicerad? Med tanke på att Herculesplanet faktiskt ännu idag används över hela världen – även i det svenska flygvapnet – verkar det knappast rimligt.

”Ännu idag” – det var alltså 19 år sedan. Och Herculesplanen har fortsatt att flyga! De produceras fortfarande (med vissa löpande modifieringar). C-130 Hercules är därmed det längst kontinuerligt producerade militära flygplanet i världen, och ett av de längst använda.

När ska vi lära oss att subtraktion, enkelhet är att föredra? Hur många digitaliseringsprojekt ska drabbas av ”det blev långt mer komplext än vi hade förutsett?

Datadyrkan ger arbetsmiljöbelastning

Publicerad 3 maj 2021 | Inga kommentarer ännu

datahall

”Det samlas in data bara för att det går”.

Organisationsforskarna Mats Alvesson, David Ebbevi och Anna Essén skriver på DN Debatt om den ständigt ökade fixeringen vid insamlingen av kvantitativa data.

”Mycket resurser läggs till exempel på att få fram enorma mängder data om våra skolor … Uppenbarligen medförde all insamlad och kommunicerad data ingen insikt om kvaliteten på skolorna hos åtskilliga av de närmast ansvariga.
Det lustiga är att ingen aktör verkar se det som sitt jobb att faktiskt använda datan, till exempel om tecken på övernyttjande av särskilda mediciner, eller bry sig om huruvida någon annan gör det.
Detta resulterar i ett dyrt maskineri som inte gör någon väsentlig skillnad.”
”Till stora kostnader samlas data in som aldrig används” (DN, 2 maj 2021)

”Fina och dyra system sysselsätter en massa folk”, skriver forskarna. För att vara exakt sysselsätter de en stor skara it-utvecklare, konsulter, projektledare, supportpersonal etc.

De flesta som ska hantera dessa system har emellertid redan en ”sysselsättning”: de är lärare, läkare, sjuksköterskor, poliser. Det de valde som yrke. För dem är den överdrivna datainsamlingen en kraftig belastning, och något de helst skulle vilja slippa.

Vetskapen om att data inte används till något nyttigt gör naturligtvis också att de ibland löser dessa ”onödiga och oskäliga arbetsuppgifter” (som de kallas i arbetsmiljöforskningen) på enklaste sätt: man hittar på.
Jag intervjuade en sjuksköterska på en akutmottagning som var tvungen att noggrant katalogisera det elskrot hon slängde. Hur gör du, frågade jag? ”Jag ljuger”, svarade hon. ”jag står omgiven av människor som skriker av smärta. Inte tänker jag lägga tid på att räkna exakt hur många AA-batterier jag slängt.”

”Viktigt är att ifrågasätta och ibland lägga ned system” skriver forskarna – ett krav som jag talat om i ett decennium. Vi behöver yrkesrollen avvecklare lika mycket som utvecklare.

Några starka punkter från forskarnas summering:

”1) Systemägare och projektledare kan designa nya system och uppföljningar iterativt (stegvis) med kritisk blick på tillämpning och effektivitet. Ordentliga genomlysningar av vad olika informationssystem, organ och arrangemang faktiskt bidrar till är centralt.

2) Finansiärer kan inkludera krav på översyn av system. Separata projekt kan ge pengar till rensnings­initiativ eftersom det också kostar att välja bort och avsluta.

3) Ledningsgrupper kan ha roterande roller där någon åtar sig att vara djävulens advokat. Vid varje ny idé om att samla och tillgängliggöra data bör ledningsgrupper säkerställa att det finns en användare och användningssituation i åtanke.”

Det övervakade arbetet: ”Sorry we missed you”

Publicerad 25 februari 2021 | Inga kommentarer ännu

Rick och Liza i Ricks budbil, från filmen Sorry we missed you
Rick har tagit med sin smarta dotter Liza på leveransrundan med paket. Hon fingrar på hans handscanner, och Rick förklarar att den där manicken, den vet allt: vilka paket de har, vart de ska, var man är, hur snabbt man kör …
– Vilka är det som stoppar in allt i den då? undrar hon.
– Det är väl några datanördar på huvudkontoret, skrattar Rick.
– Om de kan lägga in allt det där … så borde de kunna lägga in raster också, konstaterar Liza.

Men raster finns det inte tid för: budfirman som Rick jobbar för är ett typiskt gig-ekonomi-företag. (I avsnittet ovan kan de ta en paus eftersom elvaåriga Liza hjälpt Rick att klara av rundan på den avsatta tiden. Det slutar dock inte väl.) Rick har ingen anställningstrygghet, men är ständigt övervakad via handscannern/trackern.

Ken Loachs flerfaldig prisbelönade film Sorry we missed you you från 2019 är en skakande uppgörelse med gigekonomin och den övervakade, detaljstyrda arbetsdagen.

Fredagsfilm kanske? I många kommuner kan du se filmen gratis via ditt bibliotek, hos Cineasterna.

Vill du hellre betala kan du hitta andra streamingtjänster på Vodeville.

Rick med högen av paket - affisch för filmen Sorry we missed you

Här finns fler inlägg om övervakning.

Data om det digitaliserade arbetet: Fler möten, lunch på laptopen och längre dagar

Publicerad 24 februari 2021 | 1 kommentar

lunchtallrik vid tangentbord
Vi är uppkopplade under lunchen. Arbetsdagen har blivit från en halv till två timmar längre. Vi har fler möten, och jobbar mer på kvällstid.

Var det det som var så bra med digitaliseringen, som ”tagit stormsteg på grund av coronan”?

Tack vare att tjänstemäns arbetsverktyg i hög grad är webb-baserade finns det nu en hel del kvantitativa data om hur våra jobb påverkats av distansarbete. Företagen som tillhandhåller tjänsterna kan utläsa förändringar med volymer av i vissa fall miljoner användare över hela världen. Siffrorna skiljer sig lite åt men pekar alla åt samma håll.

Användarna slår på sina verktyg en kvart tidigare, och har dem igång till ungefär en kvart senare varje dag än innan distansarbete blev regel, kan företaget Atlassian konstatera. (Proof our work-life balance is in danger (but there’s still hope), 5 nov 2020).
(Atlassian ansvarade också för den kvalitativa studien jag refererade i en tidigare post.)

Medarbetarna är uppkopplade mot sina arbetsplatser en till två timmar längre, säger företaget NordVPN Teams som servar 10 000 företag över hela världen med nätverk. I USA och UK har arbetsdagen nu blivit 11 timmar lång, fram till 8 på kvällen.
Man ser ingen minskning av trafiken under lunchtid, vilket kan tyda på att man jobbar med lunchtallriken intill tangentbordet. (Employees working from home are logging more hours than before: report, CNN 21 feb 2021)

Amerikanska National Bureau of Economic Research följde onlinebeteendet hos över tre miljoner användare. Antalet möten ökade med knappt 15 procent; även antalet deltagare på mötena blev fler. Arbetsdagen, mätt från dagens första mejl till det sista, ökade med ungefär en timme.
Antalet skickade mejl ökade också – inte dramatiskt, men med fem procent. Men mejl är ju nu för tiden bara en kanal; många företag använder dessutom flera andra kanaler som Slack eller Yammer. Det är inte orimligt att trafiken ökat även där. (Collaborating during coronavirus: The impact of covid-19 on the nature of work, NBER juli 2020)

Microsoft har mätt tiden som vi använder i Teams, från januari till augusti 2020. Inga specifika tider för Sverige, men i Australien la man ner nästan två timmar mer per dag i Teams; i USA och UK en dryg timme. Antalet Teamsmöten hade ökat med mer än 50 % per vecka. Man såg också en signifikant ökning av aktiviteter i Teams efter kontorstid; andelen användare som skickade meddelanden i Teams efter kontorstid hade fördubblats. (A pulse on employees’ wellbeing, six months into the pandemic, 20 sep 2020)

Så vi tycks jobba mer. En del av insparad restid tycks ha blivit förlängd arbetstid. Men blir det mer gjort?

Det är långt ifrån säkert. Atlassians undersökning pekar på en ”higher coordination cost” i jobbet, och att medarbetarna jobbar mer för att kompensera. En tredjedel säger att de måste lägga ner mer tid på att rapportera till chefer eller kunder.
Microsoft lät också drygt 6000 Teamsanvändare besvara en enkät. I de flesta länder uppgav en knapp tredjedel att det nya arbetssättet hade ökat utbrändheten.

Mötena har blivit fler, men å andra sidan kortare, konstaterade National Bureau of Economic Research. Den totala tiden i möten hade därför minskat. Men det är inte så säkert att det är en god sak. Fler möten betyder att man vid fler tillfällen måste ställa om mentalt, från det ena ämnet till det andra – och på kortare tid.

Och är den försvunna restiden bara en besparing?
”Commutes provide blocks of uninterrupted time 
for mentally transitioning to and from work, 
an important aspect of wellbeing and productivity, menar Shamsi Iqbal, chefsforskare på Microsoft Research. ”But without a routine for ramping up for work 
and then winding down, we’re emotionally exhausted at the end of the day.” (A pulse …)

Man kan ju fråga sig om pendlingen till och från jobbet verkligen är så ”uninterrupted” alla gånger. Och visst finns det fördelar med att slippa resa: De senaste månaderna har jag kunnat föreläsa för grupper i Blekinge, Göteborg, Värmland … utan att behöva riskera att fastna i snöstorm på vägen. Och sparat väsentlig tid! :)

Men det ligger kanske ändå något i att man en vanlig resan-till-jobbet-dag bättre hinner skifta fokus, än när man går två meter från sängkammaren till köksbordet. Bec Weeks, som jobbat med Australiens regerings Behavioural Economics Team, är också inne resandet i en artikel i New York Times. ”Mellanrum” är förmodligen viktiga för kreativitet och innovation:

Research has shown that mind-wandering, an activity that can happen during periods of boredom, can result in greater productivity. But during the pandemic, some of the best opportunities for mind-wandering, like the daily commute to work, have been lost for the millions of people now working from home.
’Even in those moments when we used to be bored, there were often a lot of things going on that we didn’t realize,’ Ms. Weeks said.”
The Boredom Economy, NY Times 20 feb 2021

Summa summarum: Vi verkar jobba mer. Men effektivare? Det är ju inte precis så, att just mejl och möten har ansetts vara typiska befrämjare av hög produktivitet. Och knappast av dem som klappat i händerna för ”digitaliseringens stormsteg”…

en rad texter som talar om digitalisering med stormsteg på grund av pandemin

Bild: Charlie Marusiak / Unsplash

Digitalt utanförställande – i stället för digitalt utanförskap: Byt perspektiv!

Publicerad 22 februari 2021 | 3 kommentarer

isolerade människofigurer i en svart rymd
Jag blev inbjuden att prata i en radioserie om ”digitalt utanförskap” i P1. Jag svarade med att utmana grunden för programmen.

Det första man kan konstatera är ju att fokuset är fel. Det pekar mot individen, personen, som då ”har ett utanförskap”. Men problemet ligger inte hos individen utan hos de som skapar och utformar de tjänster som inte är tillräckligt bra, inte är inkluderande, inte tillräckligt enkla att använda. Det vi har är ett utanförställande.

Människor ställs utanför, utan egen förskyllan, på grund av dåligt utformade tjänster, sajter, appar och så vidare. Så jag vill flytta fokus från ”de där som inte kan” till ”de där som gör det onödigt svårt”. Det är dem som vi borde granska.

Det här är något som drabbar oss alla – inte någon liten minoritet. Tvärtom; när man skapar och designar tjänster och system för människor som måste vara på topp hela tiden, designar man för en liten minoritet. Därför att allas våra förmågor varierar upp och ner, från tid till annan. (Den där inbillade ”normal”-gruppen, som man alltför ofta bygger för, har ju som regel visat sig bestå av unga vita män.)

För en del betyder det här att de inte kan använda tjänsten alls. För många andra betyder det att det är onödigt svårt, onödigt tidskrävande att göra det. Det kan betyda ekonomiska konsekvenser – om man inte lyckas dechiffrera hur den digitala p-automaten funkar eller noterar de senste ändringarna i p-appen, så risker man att åka på kostsamma p-böter. Jag gjorde det själv häromdagen; jag missade att jag måste ändra och uppdatera mina betalningsalternativ i den uppdaterade p-appen. Det kostade mig 900 kronor. Och jag har jobbat med digitala produkter och system i snart 40 år.

Det har funnits en syn på att fungerande och inkluderande design är någon sorts lyx, en guldkant, något i grunden onödigt, och viktigt möjligen bara för en liten grupp korkskallar och bakåtsträvare som vägrar ta till sig de digitala välsignelserna.

Det är dags att byta perspektiv. Det är dags att bryta med utanförställandet.

Hör avsnittet av Nedkopplad på SR P1 (22 feb 2021):

presentation av nedkopplat i SR P1

« gå tillbakafortsätt leta »
  • Köp boken

  • Kontakt

    Jonas Söderström
    Jonas Söderström
    Tel: 0760-47 58 47
    Mejl: jonas@kornet.nu
  • Om boken

    “Jävla skitsystem!” är den första boken på svenska – och så vitt känt i världen - som tar upp problemen med dåliga datasystem ur ett konsekvent arbetsmiljöperspektiv. Usla datasystem gör oss frusterade, arga, stressade på jobbet. Ändå är det vanligt att användarna tar på sig skulden - och inte ser att det egentligen är de usla systemen som behöver förändras. Den här boken hjälper dig att känna igen hur datasystemen stressar - och hur vi kan försöka börja ta tillbaka kontrollen.
  • Prenumerera