Jävla skitsystem!

Hur en usel digital arbetsmiljö stressar oss på jobbet – och hur vi kan ta tillbaka kontrollen

”Att arbeta hemifrån har inneburit en oväntad bonus för kvinnor”

Publicerad 18 februari 2021 | 2 kommentarer

teamsskärm med arg man
Hur har det faktum att vi nu jobbar på distans, via skärm och digitala verktyg, påverkat oss?

Atlassian (som bland annat säljer det populära verktyget Jira) har gjort en undersökning bland 5000 personer från Australien, USA, Japan, Tyskland och Frankrike, i form av intervjuer, dagboksstudier och enkäter.

Studien pekar på både för- och nackdelar med skärmarbetet. En intressant erfarenhet var denna:

”Det finns färre sätt att visa sin status eller dominans i det digitala kontoret. Många kvinnor fann detta befriande. När alla blir en lika stor fyrkant på skärmen jämnar det ut förutsättningarna. Att tala i mun på någon annan upplevs dessutom som mer disruptivt i videomöten än i fysiska möten, så vi har blivit bättre på att vänta på att andra talat färdigt innan vi själva tar ordet. Plötsligt är det mycket svårare för den mest högljudde, mest seniore, eller mest självsäkra personen i rummet (vilket tenderar att vara en man) att dominera diskussionen.

Många kvinnor upplever också att kraven på ”att se snygg ut” har minskat. ”Strumpor och klackar är irrelevanta. Make-up kan vara sisådär, ingen ser skillnaden i alla fall.”

Summa summarum: nästan hälften av kvinnorna säger att deras självförtroende för att göra ett bra jobb har ökat. För männen var siffran 40 procent.

Man kan förstås fråga sig om det kommer att vara bestående effekter. Kommer pressen att göra sig snygg att öka efterhand? Vi ser redan en ökad omsorg kring att ha en snygg bakgrund på sin videobild. Och makt-splainande män kommer kanske så småningom att hitta nya, digitala, sätt att dominera?

Hela rapporten finns här: How to debug distributed teamwork, as suggested by new research (7 oktober 2020)

Forskningschef på Atlassian är Leisa Reichelt, tidigare Head of User Research på UK Government Digital Service. 2015 var Lisa i Sverige och talade på konferensen From Business to Buttons (YouTubeklipp, 25 minuter).

Broschyr för arbetsmiljöombud: nu med digital arbetsmiljö

Publicerad 17 februari 2021 | 1 kommentar


Sedan en kort tid har fackförbundet Unionen en ny, uppdaterad broschyr om arbetsmiljö. Som har ett helt nytt utförligt avsnitt om digital arbetsmiljö.

Avsnittet går igenom vilka problemen det kan finnas, och vilka konsekvenser de kan ha för medarbetarna. Där finns också ett långt avsnitt om ”Hur kommer vi till rätta med problemen?”, med flera tips om samarbete, riskanlyser, verktyg och inte minst ledningens ansvar.

Broschyren är Unionens samlade vägledning för arbetsmiljöombud (skyddsombud) – en handledning för deras medverkan i förbättring av kontorsmiljöer. Men även andra fackligt förtroendevalda, chefer och medarbetare har mycket att hämta i den. För närvarande finns den för nedladdning, som pdf-fil.

Det är en rejäl uppdatering. Tills helt nyligen hade detta material ett avsnitt kallat ”IT och telekommunikation” – på två sidor. Det inleddes så här:

Stationär utrustning
En persondator består vanligen av systemenhet, bildskärm, tangentbord och en mus eller annat styrdon. Till det kommer extrautrustning som skrivare, kopiator och eventuellt en fax.
De flesta utrustningar som innehåller elektronik avger emissioner till omgivningen. Emissioner är olika former av utsläpp och strålning.”

Det är inte utan att man gissar att den texten skrevs någon gång i slutet av sjuttiotalet. Och ingen ändrat den sedan dess.

Broschyren framhöll även att ”de bärbara datorerna har stora ergonomiska brister och bör därför inte användas [—] Bildskärmens synergonomiska egenskaper är i regel sämre än stationära skärmar.” 😧

Men nu finns alltså ett mycket mer modernt material – användbart för många skyddsombud, inte bara för Unionens medlemmar.

Behöver vi tänka om kring den digitala arbetsmiljön?

Publicerad 14 februari 2021 | Inga kommentarer ännu

zoom-möte på bildskärm i hemmiljö
Plötsligt och oväntat blev den digitala arbetsmiljön alltmer central, när mer och mer av arbetet på grund av pandemin måste utföras på distans.
Behöver vi tänka om kring den digitala arbetsmiljön?
Eller, behöver vi kanske helt enkelt bara börja att tänka? ;)

I mars pratar jag på ett webbinarium hos Office Management om vad som förändrats på grund av pandemin, och vad som är sig likt. Anmälan via länken!
Webbinarium 25 mars: Behöver vi tänka om kring arbetsmiljön när den blir mer digital?

Bild: Chris Montgomery/Unsplash.

Vårdens system har inte blivit bättre – allt tal om digitalisering till trots

Publicerad 13 februari 2021 | Inga kommentarer ännu

sköterska i skyddsutrustning vid datorskärm

Åh, det känns som en evighet sedan! Ändå var det mindre än ett år sedan DN:s Hanne Kjöller lyfte vårdens dåliga system i en krönikan På akuten väntar patienter på personal – som väntar på sina datorer. (En krönika som från början hade titeln Med färre knapptryck får vi dubbelt så mycket vård för pengarna – vilket syns i koden.)

Men detta var den 7 mars 2020, och pandemins enorma belastning på sjukvården hade vi inte börjat se ännu.

Några saker som Hanne Kjöller, själv ursprungligen sjuksköterska, tog upp i artikeln:

”Att skriva ut någon, så att namnet försvinner från skärmen, kräver förutom inloggning tolv knapptryckningar.”

”Användar-ovänliga förinställningar […] som till exempel typ av blod. Venblod, som det nio gånger av tio är frågan om, måste jag trycka mig fram till.”

”Eftersom rummen är få och eftersom det finns en rad saker som patienter inte bör göra i korridoren så rullas de tillfälligt in och ut ur rummen som i en sängkammarfars på Scalateatern. Varje sådan förflyttning kräver en ny loop bakom disken, en ny inloggning samtidigt som någon annan patient i korridoren börjar kräkas och ytterligare någon rycker i armen och frågar ’hur länge ska min mamma ligga här egentligen?’”

”För att alls kunna fylla i ett värde måste du veta om klockslaget ska skrivas 17.30, 17:30 eller på något annat för datasystemet – med det ironiska namnet Take Care – acceptabelt vis. De felmeddelanden som kommer upp på skärmen rymmer information om att jag har gjort fel. Däremot sägs inte vad jag ska göra för att göra rätt. Det står alltså inte: Tid anges med semikolon och utan mellanslag. Och något slags konsekvens eller harmonisering med svenska skrivregler har jag inte lyckats hitta.”

”Tangentbord av så erbarmlig lågpriskvalitet att vartannat ord blir fel – även för en så flitigt fingerplitande figur som jag.”

Det är värt att notera att inga av de problem hon ger exempel på handlar om ”system som inte pratar med varandra”. Inte heller om att systemen i sig skulle vara gamla eller omoderna. Det handlar om deras design och funktionalitet.

Sammankopplade system och funktioner är i själva verket en del av problemet. För att komma in i förrådet för att hämta en sond eller kateter måste hon använda samma kort som används för inloggning i datorn, vilket förstår loggar ut henne från datorn, vilket betyder att hon måste logga in igen… gång på gång på gång.

Kjöller avslutar:

”Jag har ingenting emot vare sig datorer eller maskiner. Det är användarfientligheten som tär på min mentala hälsa. Att systemen uppenbart är konstruerade av någon som inte begriper verksamheten. Och som inte förmår skilja viktigt från oviktigt.”

Och trots allt tal om hur ”digitaliseringen tagit stora kliv” på grund av pandemin, så har ingenting gjorts år den starkt digitaliserade miljö som sjukvården redan tampats med under lång tid. Exemplet med olika sätt att skriva in tid tog jag till exempel upp redan i första upplagan av min bok, för tio år sedan.

Det är väl detta som är det värsta. Ovanpå en pandemi, som ju drabbat oss oväntat och oförskyllt (i alla fall i princip), har vi alltså själva lagt en belastning på vården – som är fullständigt onödig.

I sin ingress skrev Kjöller – alltså i början av mars 2020:

”Det sägs att sjukvården måste kunna ställa om för att hantera coronasmittan. Här kommer några tankar om hur jag som sjuksköterska kan ge ungefär dubbelt så mycket vård, till samma lön och hälften så mycket frustration.”

Ja, det hade väl varit en god sak – nu när vi vet vad coronasmittan innebar?

Bild: Jakayla Toney/Unsplash

Bättre interna digitala system för IKEAs 166 000 anställda

Publicerad 9 februari 2021 | 1 kommentar

bild från ikeas lager
När Ikea tillsätter en särskild ledare för att ge sina 166 000 medarbetare bättre interna digitala verktyg, är det faktiskt en stor sak.
”We firmly believe that an exceptional customer experience begins with an exceptional coworker experience”, säger Timothy Embretson, som har titeln Vice President of Global Digital Experience Design på Ikea i ett inlägg på LinkedIn.

Den lite krångliga engelska benämning man valt för området är ”Product UX Design, Coworker”. Det finns ett annat begrepp: employee experience, eller till och med digital employee experience. Här hemma skulle vi helt enkelt säga digital arbetsmiljö.

Syftet är att ge medarbetarna enkla och lättanvända verktyg. I grunden samma filosofi som för vad man erbjuder kunderna, alltså. Och det har ju varit en lyckad filosofi, minst sagt.

PS: Jag skrev en gång ett inlägg om IKEAs interna system: IKEA, the movie, eller: Gränssnitt är bäst på bio, som har varit ett av mina mest lästa genom åren – även inom IKEA (loggfilerna skvallrar om IP-nummer).

Foto: Kelvin YupUnsplash

Algoritmiska larm belastar sjukvården

Publicerad 3 februari 2020 | 1 kommentar

alarmsymbol
Hanne Kjöller, ibland insiktsfull ledarskribent på DN, har återvänt till sitt gamla jobb som sjuksköterska, för att själv försöka förstå belastningen på akutvården:

”Trots att patientantalet är i stort sett detsamma har larmen blivit fler. På 1990-talet snittade vi på tre larm per dygn. Nu, när traumaalarmen dirigeras direkt till Karolinska, när färre röker, när hjärtinfarkterna gått ned, har de blivit 27. Vad har hänt? En delförklaring är strokelarmen. (…)
Men en större förklaring till att antalet larm nästan har tiodubblats är de nya algoritmerna som används för att bedöma patienter. SOS Alarm, ambulanserna och akuten – alla jobbar vi med detta ”beslutsstöd”.
Algoritmerna fångar upp en del men missar mycket annat. Helheten går förlorad.”
Patienterna har inte blivit fler, men antalet larm har tiodubblats (DN, 24 jan 2020)

Mängder av onödiga eller falska alarm är inte bara ett faktum i akutmottagningarna, utan också på vårdavdelningar. De är en direkt konsekvens av utvecklingen inom sjukvården, med allt fler tekniska system för att bedöma och övervaka patienter. De leder till det man kallar ”alarm fatigue”, avtrubbning. Undersökningar visar att mellan 72 och 99 procent av sådana alarm är falska. Och det är svårt att vara på topp när systemen skriker ”vargen kommer” hela tiden – kanske var 90 sekund. Det gäller naturligtvis också på akuten.

Systemens prioriteringar är i och för sig inte tvingande, skriver Kjöller.

”Men hur ofta nedprioriteras den patient som datorn finner röd? Vilken anställd tar frivilligt den risken? Så länge man följer algoritmerna har ingen gjort något fel – inga rutiner har brustit. Det är alltid viktigare att inte göra några fel än att göra rätt.”

Situationen är ett typiskt exempel på konsekvenser som uppstår, när man inte tittar på ett helt sammanhang, utan bara en begränsad del. För varje given minimal risk kan det vara rationellt för ett system att varna – men helheten blir då ohanterlig. De som konstruerar, inför och förlitar sig på ett överflöd av tekniska system på det här viset saknar helt enkelt, ironiskt nog, det som brukar kallas systemtänkande eller systems thinking.

Bild: Martin Abegglen/Flickr under CC-licens

Digitaliserade traktorer: högt pris och lägre nytta

Publicerad 2 februari 2020 | Inga kommentarer ännu

john deere 4440
Digitaliserade traktorer och skördetröskor är fortfarande krångliga att hantera och ger för lite värde utifrån sina höga kostnader – inklusive den stora kostnaden att lantbrukare inte ens får försöka reparera dem. Det kunde jag referera redan för fem år sedan (Digitala skördetröskor och traktorer ”en mardröm för lantbrukare”, 26 feb 2015) – och det har inte blivit bättre.

Vid auktioner skjuter istället budgivningen i höjden för traktorer byggda 1980 eller tidigare, rapporterar Star Tribune. De är ”well-built and totally functional, and aren’t as complicated or expensive to repair as more recent models that run on sophisticated software”. De går för 20 000 till 60 000 dollar – vilket fortfarande är mycket mindre än de 150 000 en nyare modell kostar.

’These [older tractors], they’re basically bulletproof. You can put 15,000 hours on it and if something breaks you can just replace it.

The other big draw of the older tractors is their lack of complex technology. Farmers prefer to fix what they can on the spot, or take it to their mechanic and not have to spend tens of thousands of dollars.

’The newer machines, any time something breaks, you’ve got to have a computer to fix it,’ Stock said.

There are some good things about the software in newer machines, said Peterson. The dealer will get a warning if something is about to break and can contact the farmer ahead of time to nip the problem in the bud. But if something does break, the farmer is powerless, stuck in the field waiting for a service truck from the dealership to come out to their farm and charge up to $150 per hour for labor.
For tech-weary Midwest farmers, 40-year-old tractors now a hot commodity (5 jan 2020)

Intressant är tidningens observation att det här faktiskt är ett tecken på att utvecklingen nu inte är så snabb eller revolutionerande som vi ofta får höra. Utvecklingen mellan 1959 och 1989 var snabbare och mer genomgående än den varit sedan dess … förutom den ”irriterande” mjukvaran:

In 1989, 30-year-old tractors really were antiques. A 1959 tractor at that point would have sold for $2,000 or $3,000 and looked like a different species from the tractors in operation in the 1980s.

But tractors from the 1970s and 1980s aren’t so dramatically different from tractors produced in the 2000s, other than the irksome software, and at a time when farmers are struggling financially, older tractors can make a lot of business sense.

”Digitaliseringsteatern”: Hellre papperet tillbaka!

Publicerad 1 februari 2020 | Inga kommentarer ännu

Inte ny, men värd att påminna om: Marcus Österbergs holmgång med vad han kallar ”digitaliseringsteatern”. Alla dessa stora ord om att ”klara av de framtida utmaningarna, den demografiska utvecklingen, bla, bla, bla”. Men, frågar han: när kommer resultaten, egentligen?

”Tills dess att motsatsen bevisats är detta bara varmluft och utan substans. Var finns våra goda exempel? De usla undantagen drabbas vi av varje dag. Åtminstone jag lyckas inte genomföra en enda arbetsdag utan helt onödig friktion med alla skitsystem jag förväntas använda. Ofta enbart för att administrera mitt jobb och olika typer av dokumentation.”
Digitaliseringsteatern: IT-lösningar inte ens leverantören kan vara stolt över (8 april 2019)

Bevisföremål 1 A i denna rasande anklagelseakt är ett nytt reseräkningssystem:

Nu har vi fått en digitaliserad reseräkning och utlägg - hurra!

Innan denna digitaliseringsteater gällande reseräkningar/utlägg hade vi en pappersblankett man fyllde i om det var en av tre kategorier, exempelvis friskvård, utlägg och övrigt. Sedan typ av utlägg och summa, samt att man summerade utläggen. Häfta fast kvitton på baksidan. Chefen skrev under och resten tog löneservice hand om.

Nu har man inte ens ”digitaliserat” pappret rakt av. Nej, då kunde det blivit mindre dåligt. Istället valde man att som så ofta bjuda in icke-experter i ett expertsystem (…)

Så nu bjuds de anställda in till ett system, med ett gränssnitt från 1990-talet, med flikar ”man kan bortse ifrån”, med begrepp som tydligen ekonomer känner till, men låter som begravningsbranschen för oss oinvigda, och med en allmän design som vid en snabbtitt bryter mot samtliga användbarhetsprinciper jag känner till. (…) Är det verkligen tänkt att jag ska lägga mycket mer tid än innan på att hantera mina utlägg?

”Ge mig tillbaka pappersblanketterna”, kvider Marcus – som i högsta grad är digitalt kompetent och inte på något sätt är teknikfientlig. Och om inte pappersblanketter: ”Köp inte in ’självservice’ åt någon du inte studerat väldigt noga, snälla!”

Varför kommer inte resultaten, då? Marcus har en berättigad misstanke:

Är det lite så att många yrkesgrupper lyckas straffa varandra när de ’digitaliserar’ sitt arbete? De fokuserar på hur de själva i bästa fall ska bli mer effektiva, men att det skapar merarbete för precis alla andra?

Skärmarna som kostade tio sjömän livet

Publicerad 17 januari 2020 | 3 kommentarer

styrinterface på jagaren mccain

The Navy installed touch-screen steering systems to save money.
Ten sailors paid with their lives.

Collision course (Propublica, 20 dec 2019)

Inte så många av oss har sin arbetsmiljö på ett krigsskepp. Men Propublicas detaljerade genomgång av hur en dålig digital arbetsmiljö orsakade den värsta fredstida olyckan för den amerikanska marinen på 40 år är otroligt lärorik.

Det finns många paralleller i andra verksamheter: Det märkliga fallet med operationslamporna som inte kunde tändas vid ett akut kejsarsnitt (Akut kejsarsnitt i mörker, 2 jan 2020) har många grundläggande likheter med vad som gick fel ombord på jagaren USS McCain i augusti 2017.

En huvudsaklig faktor var ett uselt gränssnitt. Trots att systemet man installerat för att styra jagaren alltså var nyutvecklat, hypermodernt och touch-skärm-baserat, ser det ut som något från Windows 95.

styrinterface

(De blå avdelande linjerna finns inte i originalinterfacet utan är tillagad i rapporten för att förtydliga.)

Och en avgörande information – nämligen vilken av de två styrenheterna som hade kontrollen – visades bara med en minimal, tolv punkters textrad uppe i ena hörnet. När jagaren McCain skulle väja för en oljetanker i det smala Malackasundet, uppstod viss förvirring, och oklarheten kring vilken enhet som faktiskt styrde gjorde att man girade rakt mot oljetankern och rammade den.

Men det är tydligt att flera andra faktorer spelade in.

  • Systemet var synnerligen buggigt och opålitligt, vilket gjorde att man inte vågade lita på signaler som var korrekta.
  • Träningen var otillräcklig.
  • Manualerna ofullständiga.
  • Bemanningen för låg – med avsikt, eftersom syftet med det digitala systemet just var att spara in på bemanningen.
  • Brådska – på alla plan, från att ta tekniken i bruk, till det aktuella uppdraget.
  • Och situationen var stressfylld: Malackasundet är en av världens mest trafikerade sjövägar.

I stort sett alla dessa faktorer känner vi igen från många civila verksamheter – inte minst från vården i Sverige.

Propublicas genomgång visar att flottan lade skulden på enskilda sjömän; trots att de interna utredningarna visade på typiska systemfel. Även det kan vi i viss mån känna igen, i kraven på att användarna måste ha ”högre digital kompetens” (vad nu det är). När det i själva verket är ledningar, administratörer och utvecklare som behöver större systemkompetens.

Men detta är ett globalt fenomen: vi lägger snabbt skulden på människor när komplexa system går fel, som den här studien av  Madeleine Clare Elish visar: When new technology goes badly wrong, humans carry the can (Guardian, 31 mars 2019).

”The gig economy is coming for your job”

Publicerad 16 januari 2020 | Inga kommentarer ännu

en tecknad mobiltelefon fylld med fiktiva jobb-appar

The robot future may be on its way, but what’s scarier still is the present being shaped by Silicon Valley.

Viktig läsning i New York Times, som visar på bredden i fenomenet digital arbetsmiljö: The Gig Economy Is Coming for Your Job (10 jan 2020).

Ett mantra för de tekniktroende har varit att tekniken skapar utrymme för mer kvalificerade arbetsuppgifter. I själva verket skapar utvecklingen nu en press neråt, mot mindre kvalificerade jobb:

Aaron Benanav, a labor historian at the University of Chicago, explains that this process of ’de-skilling’ and misclassification is happening all over the world. The gig economy ’is being used to replace skilled workers with less skilled, or continuing a process that’s happening all over the world of ’disguised employment, where you bring in independent contractors to replace employees,’ he said. ’There’s an app for that’ means that there’s less steady, reliable work for traditional employees.

Hotell och restaurangbranschen är bland de första att påverkas av gig- och algoritmekonomin. Men intressant nog så har man till och med i USA skördat vissa framgångar för vettig digital arbetsmiljö, via facklig aktion:

The union’s standard contract now requires employers to give advance notice of technological changes that affect workers’ jobs. Employers must negotiate the terms of such changes and offer training in the use of these technologies.

Det är ju rättigheter respektive skyldigheter som vi i Sverige har haft inskriven i Arbetsmiljölagen sedan lång tid.
”Arbetstagaren ska ges möjlighet att medverka i utformningen av sin egen arbetssituation samt i förändrings- och utvecklingsarbete som rör hans eget arbete” (§1, kap 2); samt till exempel ”Arbetsgivaren ska se till att arbetstagaren får god kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet bedrivs, och … att arbetstagaren har den utbildning som behövs” (§3, kap 3).

Men intressant att de nu hittat sin väg även in i gigekonomins kärna, det amerikanska arbetslivet.

« gå tillbakafortsätt leta »
  • Köp boken

  • Kontakt

    Jonas Söderström
    Jonas Söderström
    Tel: 0760-47 58 47
    Mejl: jonas@kornet.nu
  • Om boken

    “Jävla skitsystem!” är den första boken på svenska – och så vitt känt i världen - som tar upp problemen med dåliga datasystem ur ett konsekvent arbetsmiljöperspektiv. Usla datasystem gör oss frusterade, arga, stressade på jobbet. Ändå är det vanligt att användarna tar på sig skulden - och inte ser att det egentligen är de usla systemen som behöver förändras. Den här boken hjälper dig att känna igen hur datasystemen stressar - och hur vi kan försöka börja ta tillbaka kontrollen.
  • Prenumerera