Jävla skitsystem!

Hur en usel digital arbetsmiljö stressar oss på jobbet – och hur vi kan ta tillbaka kontrollen

Så lägger du upp en digital arbetsmiljörond

Publicerad 22 april 2018 | Inga kommentarer ännu

Vill man komma åt problem i sin digitala arbetsmiljö kan första steget vara att göra en digital arbetsmiljörond.
Men hur gör man?
Det tar jag upp i en ny liten instruktionsfilm.

En arbetsmiljörond är ett sätt att systematiskt hitta problem eller risker i arbetsmiljön.
För den fysiska arbetsmiljön finns en tradition om hur man gör som sträcker sig över flera decennier. Men när vi nu börjar göra digitala arbetsmiljöronder (eller ”digital skyddsrond”, ”it-rond”, ”it-skyddsrond” och ytterligare några varianter), så finns det fortfarande en hel del osäkerhet kring hur man ska lägga upp jobbet. Vad ska man leta efter? Var ska man börja, vad ska man ta med, vad ska man hoppa över?

Exakt hur man gör kommer förstås att vara olika från bransch till bransch. Det är skillnad på en skola (där man har lånedatorer för elever), ett socialkontor, en livsmedelsaffär, ett kommandobrygga på ett fartyg – för att bara nämna några.

Men jag har några övergripande råd kring uppläggning och struktur. Se videon här eller på YouTube – eller läs texten nedan! Presentationen finns att ladda ner från Speakerdeck.

Jag rekommenderar att man delar upp rondarbetet under dessa fem huvudområden.

  1. Hårdvara, nätverk och fysiska detaljer
  2. Användbarhet och design/funktion hos mjukvaror (system, tjänster)
  3. Inverkan på arbetet
  4. Utbildning, införande, stöd och support
  5. Kopplingar mellan flera system

Skälet är att den här uppdelnigen ganska hyfsat matchar vilka som normalt har ansvaret i en organisation.

Inom det första området kollar man hårdvara och det som är relaterat: till exempel om bildskärmar, tangentbord och annat fungerar ok. Finns det rätts sorts sladdar, laddare, adapters etc på alla ställen där arbetet ska göras? Finns det digitala enheter som är fysiskt påfrestande att hantera (till exempel tunga att bära, svåra att nå, olämpligt placerade, utan stabilt stöd)? Fungerar nätverket överallt där vi ska jobba? Och har alla som behöver det en egen dator, mobiltelefon eller annat digitalt verktyg?

Sådana här frågor är oftast en sak för en förvaltningsavdelning, en enhet för it-drift eller liknande. Många bör kunna ordnas relativt snabbt (om budget finns). Sunt Arbetsliv har ett bra exempel på hur man gjort i Blekinge: IT-ronder ger vårdpersonal mer tid (14 feb 2017).

Det andra området försöker kartlägga om de digitala systemen, produkterna eller tjänsterna är ”användbara”: har de rätt funktionalitet och god design? Är de anpassade till oss som människor och våra arbetsuppgifter?

Om systemen har obegripliga felmeddelanden, kräver orimigt antal klick, använder begrepp som inte är de vi använder i verksamheten, är designade så det är lätt att göra fel eller svårt att ångra och rätta fel – ja, då tjänar det inget till att prata med driftsavdelningen. Då måste vi ställa krav på leverantörer, på våregen it-avdelning om systemet är egen-utvecklat, på upphandlarna – och så vidare.

Den tredje aspekten man kan inventera rör inverkan på själva arbetet. Bidrar systemen faktiskt med verksamhetsnytta? Eller har de skapat effekter som skadlig detaljstyrning, ökande administration, gränslöst arbete, social isolering eller alltför mycket kommunikation? Är de tids- och motivationstjuvar, snarare än stöd?

Sådana frågor kan naturligtvis gränsa till de första två områdena. Men i stort handlar det här inte specifikt om bra eller dålig design, utan om arbetets innehåll – om vilka arbetsuppgifter som ska göras. Därmed är det framför allt en ledningsfråga.

Ett fjärde område att granska är utbildning, införande och stöd. Har alla fått relevant introduktion, stöd vid införandet av det digitala verktyget, repetitionsutbildning om det krävs? Finns det rimlig support för att lösa problem? Detta är ofta en fråga för en HR-avdelning, och i viss mån för en it-support.

Det sista området att granska är kanske den största utmaningen. Det är när problemen inte beror på något enskilt system – utan på friktioner mellan två eller flera.

Det kan ofta handla om att våra system ligger uppkopplade mot andra, som vi inte själva äger eller ens har inflytande över, som en annan myndighets databas eller molntjänst. Deras system kanske är dåligt anpassade till våra behov. Eller så fungerar kommunikationen mellan tjänsterna dåligt.

Sådana problem kan kanske inte lösas i vår egen organisation, utan kräver samarbete med andra. Kanske kan de inte lösas alls. Då måste man se om man kan underlätta arbete på andra sätt.

De är inte heller lätta att se eller spontant förstå. Det är ett br skäl till att man har med någon med kunskap om it i arbetet, som kan klara ut om detta är fallet.

Det finns naturligtvis många tänkbara sätt att lägga upp en rond. Många frågor kan säkert tangera flera områden. Huruvida det finns tillräckligt antal datorer (mobiltelefoner, etc) är förstås inte bara en fråga för supporten, utan förmodligen en budgetfråga för ledningen. Frågor om hårdvarans fysiska egenskaper gränsar till den fysiska arbetsmiljön. Inverkan på arbetet har mycket med organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA) att göra.

Men även om många saker hänger ihop, är detta ändå ett sätt att strukturera sina tankar och sina åtgärder, som är praktiskt fruktbart. Och det kan hjälpa en att hitta rimliga frågor att ta med i en rond, för att hitta de viktigaste momenten som stör arbetet.

Att täcka alla områden vid ett tillfälle kan vara svårt. Kanske delar man upp ronden i ett par träffar. Kanske gör man en snabb och övergripande inventering av alla områden först, och väljer sedan ett i taget för en fördjupad granskning.

* * *

I kommande bloggposter och filmer kommer jag att ta upp

  • vilka man bör samla för att göra en rond,
  • förslag på detaljerade frågor man kan ta med i varje område, och
  • hur man kan försöka prioritera problem och åtgärder.

Har du frågor eller synpunkter? Hör gärna av er!

Inspelning: Björn Falkevik/socialvideo.

AI:s lilla hemlighet: det drivs av människor

Publicerad 17 april 2018 | Inga kommentarer ännu


Okvalificerade arbeten som bara innehåller enkla, repetitiva moment var något vi förknippade med gamla tiders industrijobb. Som att stansa samma hål i en plåt 800 gånger per dag, eller liknande.

Det digitala samhället har dock inte befriat oss från lågbetalda och monotona jobb. Men nu handlar det till exempel om att för några ören klicka på bild efter bild efter bild som innehåller en bil, eller något annat objekt – med syftet att träna ”AI”, dvs maskinlärnings-algoritmer, med basdata.

”Digital microwork” utförs främst i fattiga delar av världen. Artikeln AI’s dirty little secret: It’s powered by people (5 mars 2018) visar fascinerande bilder av digital arbetsmiljö* i Venezuela och Indonesien.

Viktigt att komma ihåg att även en låg ersättning kan vara en viktig inkomst i fattiga delar, och även ett enformigt jobb är bättre och säkrare än många alternativ.

Men kommer inte även dessa jobb att försvinna snart? Kanske inte: så länge priset kan pressas ner kan det förmodligen löna sig att fortsätta använda människor. Riskkapitalisten som intervjuas i artikeln ser att människor kommer att finnas med i AI-utvecklingen ”for a long, long, long time to come”. Och han ser ”billions of dollars of opportunity” i att låta lågbetalda människor driva AI.

*Kom ihåg definitionen av digital arbetsmiljö: alla förhållanden i arbetet där man styrs av eller interagerar med digitala system.

”Systemet talar inte vårt språk”

Publicerad 16 april 2018 | Inga kommentarer ännu

Dani, arbetsledareflytt- och städfirman ”1800-GotJunk?” pekar på sitt bokningssystem på skärmen och säger ”jag fattar inte” till mannen som sitter brevid. Hon vet det inte, men han är grundare och VD för hela företaget – och han fattar heller ingenting.


Serien Undercover boss ger ofta belysande inblickar i arbetslivet. Trots att det oftast handlar om den amerikanska kontinenten, är det tydligt att samma fenomen finns överallt.

Ett vanligt klagomål på digitala verktyg är att ”de talar inte vårt språk”: De använder andra ord och begrepp än de vi använder i verksamheten.

Sådant kan ha lite olika anledningar. Systemet kan ha svårbegripliga dialogrutor, felmeddelanden, länkar eller kommandon. Problemet är som regel dålig kompetens hos de som skapat systemet eller programmet.

Men ibland har det mindre med tillverkarna, och mer med organisationen att göra. Någon del av organisationen har infört sina begrepp, förkortningar, sin jargong – men det är inte de begrepp som resten av verksamheten är van vid. Det här är särskilt vanligt när man strikt delat upp verksamheten i olika enheter, och centraliserat vissa funktioner – ofta av ”effektivitetsskäl”.

Precis det hade GotJunk gjort: centraliserat bokningen till ett enda center för hela Canada, helt avskiljt från chaufförerna, städarna och arbetsledarna:





Och först när VDn själv fick förstahandskännedom om hur arbetet faktiskt går till kunde han se problemet.


I slutsummeringen ger VDn Brian Scudamore – nu minus sin ”förklädnad”, glasögon och rakat huvud – organisationen i uppdrag att prata ihop sig om sin terminologi. Gott och väl, får man hoppas.

Men visst hade det varit tänkbart att enheterna kunnat få fram det genom ett eget samarbete? Att Dani själv kunde berättat för bokningscentralen: ”Vi förstår inte era förkortningar”. Eller att bokningscentralen frågat lokalkontoren: ”Hur kan vi jobba bättre tillsammans?”

Men, när kontakterna mellan enheter helt och hållet sker genom ett tekniskt system, blir det svårare att ens ta det initiativet.

Dessutom illustrerar detta ett rätt tydligt scenario. Numera beror problem ofta inte så mycket på specifika brister i ett visst verktyg, utan uppstår när olika system eller verksamheter ska knytas ihop: friktioner och problem finns ”mittemellan”, och är därför svårare att komma åt.

Den sortens problem kommer också att bli vanligare, med allt mer ökad digitalisering.

Spara miljoner, stäng av systemet

Publicerad 15 april 2018 | Inga kommentarer ännu

Artiklar som utlovar att ett nya system ska spara massor med pengar har vi sett otaliga. Men när artikeln ”Nytt system sparar miljoner” från Kommunalarbetaren dök upp i min sökmotor kunde jag inte låta bli att … tja, skaka förundrat på huvudet. Och skratta.

Det ”nya systemet” innebär i själva verket att man stängt av väsentliga delar av sitt styrsystem för hemtjänsten (TES) – delarna för att mäta tid.

Hemtjänsten övergre tidsstyrningssystemet

”Landskrona har slopat tidsmätningssystemet TES. I stället har kommunen infört ett system där brukarens behov styr och inte klockslagen. (…) TES finns kvar som planeringsverktyg och personalen får sina vårdtagare i mobiltelefonen – men utan klockslag.”

I någon mening är det förstås ett nytt ”system”, i betydelsen arbetssätt, som man infört. Men man undrar ju ändå lite hur rubriksättaren tänkte.

All stress löses förstås inte genom att förändra styrsystemet. Till sist är det naturligtvis en en fråga om resurser: är de för små i förhållande till behoven blir det ändå svårt. Men även en viss förbättring av arbetsmiljön är värt något. (Notera att artikeln är från 2014, så vad som hänt efter detta är oklart.)

Ett riktigt skitsystem

Publicerad 9 mars 2018 | Inga kommentarer ännu

mer kräver rapport efter toabesök längre än tre minuter
Vad som framför allt är gränslöst i det nya arbetslivet är arbetsgivarnas aptit på att kontrollera och mäta sina anställda. Det betyder att spärrvakter i tunnelbanan måste rapportera när de går på toaletten.

”Enligt avtalet med SL måste varje sådant fall där spärren varit obemannad markeras i ett rapporteringssystem med klockslag och orsak,” skriver tidningen Arbetarskydd (MTR kräver rapport efter toabesök längre än tre minuter, 22 feb 2018)

Digitalisering både medger och drivs av dessa möjligheter till kontroll av verksamhetens minsta detalj. Det bisarra är att den ofta är kontraproduktiv (se för övrigt inlägget om produktivitet).

Bill Gates har fel om produktivitet

Publicerad 4 mars 2018 | Inga kommentarer ännu

Nix, Bill Gates; produktiviteten decelererar, alltså saktar in. Det är inte så att den ”fortsätter att accelerera” (”continue to accelerate”), som Gates påstår i en intervju i Guardian (28 feb 2018).
bill gates tar fel om produktivitet

”Automation has been driving productivity ever since the industrial revolution including things like tractors and garment making, Gates said.” Och det är – eller rättare sagt, var – korrekt: för traktorer och vävstolar.

”With software this will continue to accelerate” fortsatte han. Men den branta produktivitetstillväxten bröts redan på 1970-talet. Och de senaste åren har den varit minimal och till och med i vissa fall negativ (det vill säga, det går långsammare och är dyrare att tillverka en viss vara än året innan). Och det borde stå rätt klart för vem som helst som följer med på ekonomisidorna:
tidningsrubriker om minskad produktivitetstillväxt
Rubrikerna ovan är från USA och Storbritannien. Som synes är är produktivitetstillväxt nära noll – till och med negativ, det vill säga minskad effektivitet i vissa fall – något som diskuteras en hel del. Här hemma, not so much. Men fenomenet gäller hela västvärlden:
diagram över produktivitet 1960-2015

Varför är detta viktigt? Tja, av flera skäl. Produktivitetstillväxt är det vår framtid hänger på; hela vårt ekonomiska system är uppbyggt på att vi ska ha råd att göra mer saker i framtiden, till exempel betala pensioner. Och vi måste hitta effektivare och produktivare sätt att skapa hållbara varor och tjänster. (Icke-ekologiska lösningar är ofta ”effektiva” i en snäv ekonomisk mening – som jordbruk med stor monokultur, t ex).

Men ur vår synpunkt här är det viktigt, för påståendet att ”produktiviteten ökar” är ett mantra för att dagens digitala system levererar tillräcklig nytta. Men det gör de inte. Produktivitetstillväxten sjunker trots att hela vår värld domineras allt mer av ”software”. Eller, faktiskt, just därför.

Det här är något jag pratat om i flera år, under rubriken peak it. Här är ett kort filmat föredrag Tänk om IT slutar leverera värde?; här ett på engelska Peak IT and complexity: Keynote at Trondheim Developer Conference.

I korthet: att

är tre viktiga faktorer som håller ner produktiviteten. Men teknologi-fundamentalisterna håller gärna fram sina Moore-kurvor och fiktiva diagram över ”ökat värde”. Och politiker gapar och säger ”la-la-la digitalisering”.

Varje falskt påstående om värdet av digitala tjänster gör det svårare att peka på att de faktiskt behöver fixas.

Diagrammet ovan från Following the Trend: Tracking GDP when Long-Run Growth is Uncertain. Juan Antolin-Diaz, Thomas Drechsel, Ivan Petrella

Äntligen! Ett riskbedömningsverktyg för digital arbetsmiljö

Publicerad 28 februari 2018 | Inga kommentarer ännu

Här på bloggen, och ute på föreläsningar, har jag oftast haft anledning att ”rasa” mot arbetslivets skitsystem. ;)
Men nu finns det – som omväxling – något att fästa ett visst hopp vid.

Verktyget Inför rätt IT, som jag varit med och tagit fram, är ett viktigt första steg för att skapa bättre digital arbetsmiljö.

* * *

På senare tid har jag ibland, smått desperat, inlett mina föreläsningar med den här bilden:

Hur svårt ska det vara, liksom? Uppenbarligen ganska svårt …

Men under fjolåret (2017) arbetade jag tillsammans med arbetsmiljöorganisationen Prevent för att ta fram ett verktyg för att minimera riskerna med när digitala lösningar upphandlas och utvecklas. Resultatet blev checklistor inom sammanlagt åtta områden, som det gäller att checka av. Det är frågor som

  • Har vi testat den föreslagna lösningen?
  • Har vi säkrat att införandet sker vid en bra tidpunkt?
  • Har ledningen förstått vikten av användbara system?

Det är faktiskt lag på att man ska göra riskbedömningar inför förändringar av arbetsmiljön. För alla andra branscher och verksamheter finns det sådana verktyg och checklistor sedan länge: om man ska skaffa en ny bandsåg eller betongblandare, nya kontorsstolar eller kanyler, kollar man om dessa kan innebära någon typ av arbetsmiljörisk. Men alla sådana rutiner har saknats helt för it och digitala system.

Sedan oktober i fjol finns verktyget live i en första version: Inför rätt IT.

I jobbet att ta fram verktyget utgick vi ifrån de checklistor som min kollega på inUse, Sara Lerén, tagit fram för Göteborgs stad.
Men utöver checklistor innehåller Inför rätt IT också en faktadel, som beskriver problem och tänkbara lösningar på ett kortfattat sätt. Dessutom finns ett antal scenarier där det är tänkt att människor ska känna igen sig, och kunna kan hämta argument.
Ett kallas ”Jag är IT-projektledare, ska jag behöva tänka på en massa arbetsmiljökrav?”. Och scenariet förklarar i korthet: Japp, det säger lagen. Ett annat är ”Vi i ledningen har förstått att vi borde ta tag i IT-arbetsmiljön … men hur gör vi?”.

Scenario för projektledare

Det har i och för sig funnits samlingar av riktilinjer eller råd om hur man skapar bättre it-system även tidigare. Men två saker gör det här initiativet unikt.

För det första, kopplingen till lagen. Att vi kan peka på att usla digitala system faktiskt inte är tillåtna, enligt arbetsmiljölagen. Det ger nya muskler till kraven – och framför allt till dem som ska använda det.

Och det är det andra: att det här verktyget blir tillgängligt för en hel kår av människor som redan jobbar med arbetsmiljö – landets alla skydds- och arbetsmiljöombud. Digital arbetsmiljö och krav på bättre it kommer in i ett sammanhang där man är van att ställa krav, där det finns ett etablerat arbetssätt, och klara mandat. I alla fall som huvudsak.

Visserligen är arbetsmiljöarbetet inte överallt så väloljat och väletablerat som man skulle önska. Men med det här verktyget har vi alla fall har bättre förutsättningar än någonsin tidigare att få resultat.

Det finns två stora utmaningar framöver. Den första är att få in digital arbetsmiljö i de grundläggande utbildningarna av skydds- och arbetsmiljöombud. Det skulle ge dem bättre förutsättningar att använda verktyget.
Det saknas helt idag. Finns inte med över huvud taget.

När jag själv gick en sådan grundläggande utbildning drabbades typiskt nog kursledaren av att hennes dator inte kunde spela upp filmen hon skulle visa. Märkbart stressad över att vi satt 30 elever och väntade på att hon skulle få igång den stönade hon ”så här är det hela tiden”…

Den andra utmaningen är att klara ut vem som i varje givet fall ska ta bollen när man identifierat problemen. Om en fläkt krånglar eller belysningen är dålig brukar det vara rätt klart vem som har ansvaret för att fixa det. Men om det är lönesystemet? Är det IT? Ekonomiavdelningen? Upphandlingsavdelningen? Här finns det inga klara rutiner.
Verktyget är en första version, och inte på något sätt perfekt. Prevent ägs av gemensamt av arbetsgivare och fack i den privata sektorn; det betyder att innehållet har vissa element av kompromiss.

En sak som olyckligtvis prioriterades bort – av ytterst oklara skäl – var ett material om vikten att sätta konkreta effektmål för en digital satsning. Problem och risker kan ju egentligen bara värderas i förhållande till de nyttor och möjligheter som ett verktyg också skapar.

Förhoppningsvis kan vi rätta till det i kommande versioner.

Men vi har ändå gjort något världsunikt. En pionjärinsats att vara stolt över.

Fotnot: I arbetsgruppen ingick även professorerna Bengt Sandblad från Uppsala och Anna-Lisa Osvalder från Chalmers. Projektledare var Fredrik Beskow från Prevent.

Video: Vad lagen säger om digital arbetsmiljö

Publicerad 21 februari 2018 | Inga kommentarer ännu

arbetsmiljölagen om teknik
I den här korta filmen berättar jag om hur arbetsmiljölagen kan tillämpas på den digitala arbetsmiljön. Det är något som många inte är medvetna om – både på arbetsmiljösidan, och på it-sidan, hos utvecklare och leverantörer.

Kort film (10 minuter) som kan användas som introduktion vid ett möte där man ska diskutera frågorna. Klicka på länken ovan eller direkt på filmen här nedan.

Du kan ladda ner bilderna i presentationen från Speakerdeck.

Detta är del 3 i en samling enkla utbildningsfilmer. Del 1 handlar om hur man kan definiera digital arbetsmiljö och se den ur ett antal olika aspekter. I del 2 visar jag hur man kan relatera digital arbetsmiljö till den kända krav-kontrollmodellen.

Inspelning: Björn Falkevik/socialvideo.

Video: Krav-kontrollmodellen i digital arbetsmiljö

Publicerad 8 februari 2018 | Inga kommentarer ännu

höga krav och låga egenkontroll vid dålig digital arbetsmiljö
Ett vanligt sätt att analysera påfrestningar i arbetslivet är att matcha dem mot kombinationen av krav och kontroll på jobbet – dens kallade krav-kontrollmodellen. I den här videon visar jag hur en dålig digital arbetsmiljö ökar kraven, och minskar egenkontrollen; en kombination som vi vet är farlig.

Det är en film på en kvart; bra som utbildning eller att se tillsammans före ett möte där man diskuterar sin digitala arbetsmiljö. Klicka på länken ovan eller se klippet här nedan.

Du kan ladda ner bilderna i presentationen från Speakerdeck.

Detta är del 2 i en samling enkla utbildningsfilmer. I del 1 pratar jag lite grundläggande om hur man kan definiera digital arbetsmiljö och se den ur ett antal olika aspekter. Jag gör en liten repetition av det i början av den här filmen också. En tredje film tar kort upp lagstiftningen.

Inspelning: Björn Falkevik/socialvideo.

Video: Detta är digital arbetsmiljö

Publicerad 8 februari 2018 | Inga kommentarer ännu

bild ur filmen
Här är en kort film (13 minuter) där jag enkelt förklarar vad digital arbetsmiljö är, och hur man kan se på den ur några olika aspekter. Bra till exempel som introduktion till ett möte där man ska diskutera frågorna. Se den på YouTube eller klicka igång den direkt här nedan.

Du kan ladda ner bilderna i presentationen från Speakerdeck.

I nästa del förklarar jag lite mer om hur vi påverkas av problem i den digitala arbetsmiljön, utifrån den välkända krav-kontrollmodellen. En tredje film tar kort upp lagstiftningen.

Inspelning: Björn Falkevik/socialvideo.

fortsätt leta »
  • Köp boken

  • Kontakt

    Jonas Söderström
    Jonas Söderström
    Tel: 0760-47 58 47
    Mejl: jonas@kornet.nu
    Twitter: @jonas_blind_hen
  • Om boken

    “Jävla skitsystem!” är den första boken på svenska – och så vitt känt i världen - som tar upp problemen med dåliga datasystem ur ett konsekvent arbetsmiljöperspektiv. Usla datasystem gör oss frusterade, arga, stressade på jobbet. Ändå är det vanligt att användarna tar på sig skulden - och inte ser att det egentligen är de usla systemen som behöver förändras. Den här boken hjälper dig att känna igen hur datasystemen stressar - och hur vi kan försöka börja ta tillbaka kontrollen.
  • Prenumerera