Konsten att öppna en dörr (eller: världen blir allt krångligare)
Publicerad 11 februari 2011 | 5 kommentarer
En viktig orsak till att digitala system stressar oss är att det är svårt att gissa hur man ska hantera dem. Det skriver jag om i kapitlet Usla gränssnitt och dålig interaktion, avsnittet Hur ser man hur den ska användas?.
I den fysiska världen är det rätt lätt att räkna ut hur man använder saker. Man behöver sällan ens tänka efter. Även den som aldrig har sett en spade kan ganska enkelt att se att handtag och skaft inbjuder till att ta i. Detsamma gäller en kastrull med sitt lock, till och med en andningsmask eller ett mikroskop.
Det där kallas med en engelsk fackterm för affordances. Det finns ingen bra svensk översättning. Bruksmöjligheter skulle kunna vara ett lite klumpigt förslag.
I den digitala världen är bruksmöjligheterna inte alls lika uppenbara. Vilken knapp gör vad? Vilken kod ska man skriva in?
Men tyvärr blir även världen runt omkring oss allt krångligare. När man ska passera dörrar hos ett företag eller organisation måste man numer nästan alltid försöka hitta de speciella nyckelknapparna som låser upp dem – och de sitter ofta en bra bit från dörrarna själva. Alltså sätts det upp lappar för att dirigera oss att hantera dörrarna på rätt sätt.
Kanske är det ett tecken på hur krångligt världens grundläge nu har blivit, att man måste sätta upp lappar som visar hur den här dörren faktiskt ska hanteras – nämligen genom att helt enkelt använda handtaget.
Relaterat: Jag har tidigare skrivit om krångliga ljusknappar i Konsten att krångla till det och om enkla vattenkranar i Ett badrum av marmor med knappar som hos farmor.
”Förra årets bästa svenska bok om IT”
Publicerad 10 februari 2011 | Inga kommentarer ännu
”Ett lysande exempel på en bra svensk bok om IT är Jävla Skitsystem! av Jonas Söderström, en välskriven och genomtänkt bok om ett problem som får alldeles för lite uppmärksamhet med tanke på hur många det drabbar dagligen.”
Det är Mattias Lundmark, webbutvecklare och användbarhetsexpert, som skrivit en mycket uppskattande recension på bloggen Web usability: Jävla skitsystem! – Förra årets bästa svenska bok om IT (26 jan 2011).
Liksom flera andra tycker Mattias att boken är ”förvånansvärt underhållande”. Det har överraskat mig en smula; jag ansträngde mig inte för att vara rolig. Men jag förstår känslan som Mattias uttrycker: ”Det är något underligt tillfredsställande med att känna igen sig i denna användbarhetsmisär och förstå att man inte är ensam.”
Men vilka är det som vi verkligen behöver nå fram till?
”Teknikoptimismen och blåögdheten inom företagsledningar och IT-avdelningar i Sverige verkar vara gränslös när det kommer till upphandlingar och införandet av nya datorsystem och det är mycket riktigt dessa ’IT-makthavare’ som Jonas huvudsakligen hoppas ska läsa och ta till sig budskapet i Jävla skitsystem!.
När det gäller de personer som beslutar om dessa IT-system måste en medvetenhet om problemet till för att de ska inse att den här boken kan hjälpa dem och deras anställda. Projekt av de här slaget brukar dock otroligt nog vara väl medvetna om att problem med förseningar, spruckna budgetar och svåranvända system drabbar i princip varje IT-projekt men ändå tro att detta inte kommer att drabba just deras projekt eftersom omständigheterna och förutsättningarna är ’unika’ och ’speciella’.”
”Det är upp till oss”, konstaterar Mattias därför avslutningsvis:
”Hoppet står alltså till landets systemarkitekter, projektledare och IT-konsulter. Om du läser min blogg är du troligen en av dessa. Nu vill det till att vi tar till oss bokens budskap (digital arbetsmiljö är ett stort problem) och ser till att tänka på vad vi kommer att utsätta användarna av våra system för dagligen i deras arbetsliv.
Om du gör detta kommer kanske karma att se till att nästa gång du ska tidsrapportera under ditt arbetsdag så har någon projektledare, utvecklare eller IT-makthavare någonstans i Sverige tänkt till en gång extra och sett till att du lätt och smidigt kan få din bisyssla gjord och återgå till ditt ’egentliga’ arbete, helst med ett leende på läpparna. Man kan ju alltid hoppas, eller hur?”
Detta var recension nr 11. Läs alla recensioner här.
”Svårt att få tid med alla tidssparande system”
Publicerad 10 februari 2011 | Inga kommentarer ännu
”Så sitter jag här framför datorn igen. Beställer tågbiljett. Glömmer visst att fylla i namnet på någon rad någonstans och får bakläxa. Och då har Visa-kortsnumret plötsligt försvunnit, så det blir till att fylla i igen.
I slutänden blir det ändå vajsing i kontakten med banken. Och för övrigt har jag glömt lösenordet till bankcertifikatet.
Dessutom har jag lyckats skaffa mig flera olika banker med olika lösenord, olika sätt att bete sig i det virtuella bankkontoret. Borde ju rensa i röran, men har fullt sjå att fixa vardagen så det prioriteras bort.”
Svårt att få tid med alla tidssparande system, skriver Carita Portuondo Andersson i en krönika om boken i Handelsnytt, medlemstidning för Handelsanställdas Förbund:
”Jag minns jobbet där det bara var vikarien som klarade av det mystiska reseräkningssystemet, det som var tänkt att vara så bra och troligen var det också – om man inte hade något annat att syssla med. Måhända har man ett lika mystiskt tidrapporteringssystem, som också är jättebra – om man inte har något annat att syssla med.
Hur många tangentbordstryckningar kan det bli på en dag? Hur många musarmar och spända nackar?”
Beundra våra härligt rykande skorstenar!
Publicerad 24 januari 2011 | Inga kommentarer ännu
Jag halkade in på temat ”blind teknikdyrkan” i intervjun i Kunskapskanalen (länk går till UR Play) i kväll. Och här är originalet, affischen jag nämnde, med sotrykande skorstenar som positiv ikon (klicka på bilden för att se en större bild)
Du kan läsa mer om affischen i originalinlägget Beundra våra härligt rykande skorstenar! på Blind Höna (min ursprungliga blogg). Tyvärr finns inte längre sammanställningen av fler 30-talsaffischer längre att ladda ner, så vi kan inte se exemplet på affischen ”konsums korv ser dagen i dagsljus”.
Det fattas något på bilderna
Publicerad 23 januari 2011 | Inga kommentarer ännu
Här finns fyra mediers illustration till sin artikel om ”Jävla skitsystem!”. Alla har valt en nästan identisk bild: en dataskärm och bakom den upprörd person (oftast en kvinna), som viftar med händerna i huvudhöjd för att uttrycka ilska eller frustration.
Det är inga dåliga bilder. Men när jag nu sett en mängd sådana här illustrations-val (och det finns ännu fler likadana) slår det mig att något saknas på bilderna.
Alla visar en person som är ensam vid sitt skrivbord och sin skärm. Men i många fall, när dåliga datasystem skapar riktigt svår frustration och stress, är användaren inte ensam framför skärmen! I många serviceyrken kan hon ha en kund, eller rent av en hel kö av människor framför sig, när systemet strular. Eller i telefon.
I boken framhåller jag att då
”… kan den kognitiva stressen från dåliga datasystem förstärkas av miljön. Receptionisten eller expediten pressas från två håll, när hon samtidigt måste hantera en stressad, oroad eller krävande kund, och ett system som kräver onödigt mycket uppmärksamhet och kognitiv ansträngning. Och om det är lätt att göra fel uppstår förseningar, som irriterar fler väntande kunder och förlänger köerna ännu mer. Tjänstemannen inne på sitt kontor har kanske större möjligheter att hantera problem utan att också drabbas av den belastningen.”
(sidan 112, kapitlet ”En summering”)
Och egentligen, även när kunden eller kunderna inte syns, finns det nästan alltid någon annan person inblandad i alla fall. Det finns en mottagare av den data man behandlar: någon som väntar på tidrapporten, fakturan, röntgenbilden, testresultatet, bokningen. Problem i systemet hos mig kommer väldigt ofta också att drabba nästa person i kedjan.
Bilderna är inte fel – men vad de alla visar är egentligen ett begränsat specialfall.
Datasystem är oftast sociala objekt. Det är viktigt att komma ihåg. Det är ytterligare ett skäl till att krångliga datasystem inte är ett individuellt problem – utan ett gemensamt.
UNT: Dåliga datasystem ger dåligt dataresultat
Publicerad 23 januari 2011 | Inga kommentarer ännu
”Du kanske inte märker det direkt. Men ett tag efter att det nya datasystemet installerades på din arbetsplats känns det som att du tillbringar mer och mer tid framför datorn. Det kan handla om att du måste göra 25 rörelser med datormusen för att registrera en kund eller knappa in jättelånga koder i hänvisningssystem när du ska gå på lunch.”
Jag är lite efter här: men Upsala Nya Tidning hade en artikel den 28 dec med rubriken Dåliga datasystem ger dåligt dataresultat.
”En bok, en författare” om ”Jävla skitsystem!”
Publicerad 22 januari 2011 | Inga kommentarer ännu
Inte kände jag till tv-programmet ”En bok, en författare”. Ett skäl är förmodligen att det går i Kunskapskanalen klockan 19 på vardagarna. Upplägget är annars mycket sympatiskt: en intervjuare, en författare och 28 minuters samtal.
Nu på måndag 24 januari klockan 19, intervjuar Per Enerud mig om ”Jävla skitsystem!”. I Kunskapskanalen alltså. Repris vid midnatt och kl 9 dagen därpå (tisdag 25 januari). Så småningom hamnar proogrammet också i UR Play.
Lite mer info om programmet om finns hos UR.
Aftonbladet: ”Det är inte dig det är fel på”
Publicerad 25 december 2010 | Inga kommentarer ännu
Aftonbladet.se har artikeln om ”Jävla skitsystem!” på förstasidan idag (23-24 december). Det är artikeln Det är inte dig det är fel på, det är jobbets it-system från e24.se som ju också visas hos Aftonbladet.
För ögonblicket har artikeln strax över 50 kommentarer. Jag läser dem, och fast jag ju själv sett väldigt mycket blir jag ganska bestört. Så här illa är det alltså. Nästan alla verka känna igen sig:
”Tyvärr stämmer allt”, skriver signaturen IT-konsult. ”Finns så många exempel på detta. Min moster är t.ex. tandläkare och enligt utsago är deras journalsystem hemskt. Kan ta tio sekunder att lägga in en ny detalj p.g.a. långsamma system. När datorerna någon gång var trasiga hade alla jublat över det och blivit förvånade över hur fort det gick att fylla i pappersjournaler.”
”Lantmäteriet i ett nötskal” kommenterar signaturen lantmätaren. Det är intressant – för jag har aldrig varit i kontakt med Lantmäteriet. ”Där sitter man hela dagarna och stirrar på timglaset”, skriver lantmätaren. ”När det försvinner kan man ge nästa kommando och sedan fortsätta stirra på timglaset. Fanns ett riktigt användargränssnitt förut, men någon har fått webbgränssnitt på hjärnan.”
Signaturen Gillar datorer har också upplevt en försämring de senaste tio åren: ”För 20 år sedan felanmälde vi fastigheten (typ det är fel på ventilationen, man behövde kanske felanmäla en gång i kvartalet) genom att man sa till intendenten. Funkade. För 10 år sedan mailade vi. Funkade också. Nu ska vi logga in från vårt vanliga nät till fastighetsnätet, vidare tre inloggningar till programmet, därefter felanmäla, skicka, kvittera kopian i annat program… Funkar? Inte. Göra om … Effektivt? Nope!”
”Cheferna har inte tid med sina anställda, för de använder sin mesta tid till att uppdatera olika administrativa system. Administratörerna är avskaffade, eller ersatta med chefer,” konstaterar signaturen AB.
”Och när man väl lärt sig hantera ett system hjälpligt så bytar man ut detta (såklart) till något mer komplicerat, skickar en på 4 timmars kurs och förväntar sig att det ska flyta, och visst det hade det kanske gjort om jag sluppit det som EGENTLIGEN är mina arbetsuppgifter ute i verkligheten,” konstaterar hantverkaren Hopeless.
”På mitt företag ska vi byta system för tredje gången på kort tid och jag skulle lära nya systemet på en timme, vilket är omöjligt efter som de är så annorlunda, det är otroligt att företagen kan göra så och jag tycker att facket måste göra något åt detta”, skriver Johann.
En annan Johan konstaterar ”Jag jobbar med att supportera tiotals olika stora system … Det är tragiskt att gratisprogram för hemanvändare fungerar bättre än pro-lösningar.”
Leo skriver: ”Jobbar inom IT och personligen så tycker jag att utvecklingen går åt helt motsatt håll – överadministrationen och komplexiteten ökar hela tiden i takt med att nya rutiner och system införs.
Jag kan än idag inte förstå hur vissa av våra användare som är i 60-årsåldern klarar med allt nytt och ärligt talat överflödigt som kommer hela tiden.”
”Ett reportage om journalsystemet Cosmic skulle få läsarna att häpna”, skriver marpe. ”I mitt hushåll har vi erfarenheter av systemet från både ur läkarperspektiv och dataperspektiv. Det är klantigt byggt och oanvändbart. Den bortspillda tiden hos landstingspersonalen kostar stora summor.”
”Försvarsmakten har infört SAP som ett ’frälsande’ IT-system”, skriver snart civil: ”… vilket resulterat i att den enskilde ej får sina lönetillägg, ska skicka in kvitton i stort sett innan de uppstått för att få ersättningar för utlägg, ekonomisk uppföljning av användning av miljarder kronor i verksamheten har försvårats m m… Det systemet måste vara det mest oanpassade, opedagogiska, mest användarfientliga och ologiska system som någonsin siktats – med detta system behövs ingen ’lede fi’…”
Mr T har en lösning: ”Problemet är att man utvecklar inte system för slutanvändaren utan för ngn projektledning som säger att så här ska det fungera. Om slutanvändarna hade fått bestämma mer så hade vi haft vansinnigt mycket mer användbarhet.
Mao man testar produkterna för sent och för dåligt. Låt användarna vara med så tidigt som det bara är möjligt.”
Snyggt bildspel med tips till användaren
Publicerad 24 december 2010 | Inga kommentarer ännu
E24.se har gjort ett riktigt snyggt och informativt bildspel med de konkreta förslagen på hur man kartlägger den digitala arbetsmiljö på sin egen webbplats. Det är en bonus till deras presentation och intervju kring boken: Det är inte dig det är fel på, det är jobbets it-system (E24, 23 dec 2010).
Telegrafen – det första internet
Publicerad 24 december 2010 | Inga kommentarer ännu
David Richardsons kommentar till inlägget Gör mejl företaget mer toppstyrt? fick mig att tänka på Tom Standage’s bok The Victorian Internet.
Det är en väldigt fascinerande bok, som visar en massa spännande paralleller mellan internets genombrott i vår tid, och telegrafens genombrott i mitten av 1800-talet.
Boken kom ut 1998 men finns på Amazon i ny upplaga (se länken ovan). Den är fortfarande mycket läsvärd – och extra intressant för dem som varit med i internet-svängen sedan mitten på 90-talet, och som minns många av de utopiska förhoppningarna på nätet vid den tiden.).
