”100% rätt hela tiden, utan undantag”
Publicerad 20 december 2010 | Inga kommentarer ännu
Läkaren och utvecklaren Martin Wehlou har skrivit en kort men minst sagt entusiastisk recension i sin blogg på sajten It i vården. Han skriver att boken
”… bör läsas av alla som har med IT i vården att göra. Som en recencent skrev nånstans: ”Det är väl närmast tjänstefel av en tjänsteman att inte läsa den här boken!” Kan bara hålla med.
Till alla andra som utsätts för dessa skitsystem, skaffa er boken, den kan bli ert starkaste vapen.”
Skitbra bok, 24 nov 2010
Detta var recension nr 10. Läs alla recensioner här.
Snabbt in, snabbt ut
Publicerad 20 december 2010 | Inga kommentarer ännu
Ett tema i boken heter ”Allt snabbare!”. Det handlar om att tempot och takten för att införa nya system ökat väsentligt, vilket kan vara en del av belastningen i en dålig digital arbetsmiljö.
Men ibland kan möjligen snabbheten å andra sidan verka till användarnas fördel – som framgår av det här, ska man säga tragikomiska inlägget:
”Sådant här tycks vara en framtida trend nu för tiden. Bottniabanan, Trafikverket, tunneln i Malmö och på mitt senaste jobb. Där hade man köpt ett ekonomistyrningsprogram som var bedrövligt dåligt. Alla klagade och var förtvivlade. Då fick man till svar att programmet var inte färdigt, det skulle utvecklas ”under resans gång”. Tack och lov så slapp många att plågas av detta idiotiska program någon längre tid, för det blev strukturomvandling i företaget och det styckades upp samtidigt som ca 600 medarbetare (däribland jag själv) fick sluta.”
Inlägget hittade jag på Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen, i en debatt som från början handlade om signalfel i den nya Citytunneln. Förhoppningsvis fick användarna ett något bättre system på sina nya jobb. Men man vet aldrig. Signaturen AK44 avslutar med att konstatera
”Men det tycks bli en trend inom näringslivet att man satsar på något som ännu inte existerar och tror sig kunna lösa problemen när dom uppstår.”
Sverige skulle kunna bli världsledande inom god digital design
Publicerad 17 december 2010 | 1 kommentar
- Sverige har kompetens i världsklass inom design, inom enkelt och praktiskt (tänk IKEA), och inom arbetsmiljö.
- Bättre digital design skulle kunna bli stor en svensk exportframgång.
- Sverige skulle kunna bli världsledande inom digital arbetsmiljö.
Idag har jag föreläst på Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet. Punkterna ovan var de jag särskilt ville trycka på.
Medarbetarna på Vinnova har (liksom de flesta andra) sin beskärda del av dåliga datasystem, och de nickade igenkännande åt många av exemplen i föreläsningen.
Men som myndighet har Vinnova också ett särskilt ansvar: de har som mål är att öka konkurrenskraften hos forskare och företag i Sverige.
Jag tror verkligen att Sverige skulle kunna bli världsledande på det här området. Om vi prioriterade det.
Vi har nämligen gjort det förr. Första gången när Sverige skaffade sig en modern arbetsmiljölagstiftning, i mitten på sjuttiotalet.
Andra gången när ett fackförbund började mäta bildskärmars magnetstrålning och märka upp dem – och vips var det en världsstandard!
Varför skulle det inte gå en tredje gång?
Magnus Höij: ”Jag skulle vilja att Jonas Söderström skakade om lite mer”
Publicerad 19 november 2010 | Inga kommentarer ännu
Magnus Höij, chefredaktör på InternetWorld, ägnar boken en utförlig diskussion på bloggen Digitala affärer. Han är både positiv och kritisk.
Bokens första del, som beskriver problemen, får idel lovord:
”Boken sätter ord på något som faktiskt många inte hade identifierat som ett problem tidigare. Detta i kombination med den övertydliga men mycket talande boktiteln är skäl nog till att detta är en hållbar bokidé. Och det finns nog knappast någon som hade skrivit den bättre än Jonas Söderström.
Speciellt bra men lite läskigt tycker jag själv det är att läsa om hur teknikfokuseringen gör många av våra system riktigt svåra att använda, i flera fall usla. (…) Jag själv som skrivit mycket (framför allt under min tid som redaktör på Computer Sweden) om it-chefer, om stora system, om teknikutveckling – jag känner igen mig och rodnar lite. Även om jag själv knappast har utvecklat något system på egen hand har jag säkerligen förskönat bilden och inte minst tagit it-avdelningens perspektiv utan att väga in användarna när jag skrivit om systemen. Shame. Men nu vet jag bättre.”
Mycket frustration, lite hopp (15 nov 2010)
Men Magnus Höij tycker att den andra delen – vad som bör göras – borde varit tuffare:
”För lite revolution. (…) Jag skulle vilja att Jonas Söderström skakade om lite mer ordentligt – vågade ifrågasätta själva fundamentet i de system vi har och de strukturer som idag gör att vi sitter med tunga, svårstyrda och teknikorienterade system. Visst – ett mänskligare arbetsliv. Men går det att ha ett SAP-system i ett mänskligare arbetsliv? Kanske, men tänk om det inte skulle fungera? Det hade varit roligt att utveckla den tanken.”
Magnus Höij poängterar att allt fler nu kan skapa bättre lösningar själva, utan att vänta på chefens projekt, ”med eller utan användbarhetskonsulter”:
”Jag ser istället allt fler medarbetare ta egna initiativ för att kringgå it-avdelningens stela direktiv, för att runda företagets corporate-policys. Deras verktyg finns i deras egna datorer i form av webbtjänster, i deras egna telefoner och allt oftare hemma på deras egen dator. (…) Bäva månde både it-avdelningen och processägaren. Jobbet blir nog gjort, bättre än någonsin, men sanden under de tidigare makthavarnas egna fötter rinner sakta men säkert undan och ut i havet.”
Magnus har flera goda tankar; jag håller med om en hel del – till exempel det han säger om appar. Det brukar jag ta upp när jag föreläser. En del av det han efterlyser kanske kommer att få plats i nästa bok. Minst ett exempel kommer jag att visa upp här på bloggen också.
Men jag kommer att fortsätta dialogen med Magnus mer utförligt på Digitala affärer.
Detta var recension nr 9. Läs alla recensioner här.
Jag gör en konstig min i tv
Publicerad 16 november 2010 | Inga kommentarer ännu
Inslaget från Gomorron Sverige finns nu på SvT Play: Jävla skitsystem!.
Vad jag skulle vilja få sagt i TV-soffan idag
Publicerad 16 november 2010 | 1 kommentar
Är det datorsystemen som är så dåliga … eller är det vi som inte kan hantera dem?
– Det är ”ditt fel”, eller ”vårt fel”, lika lite som det är undersköterskans fel att hon får ont i ryggen eller gruvarbetarens att han får förstörda lungor.
– It-system är en arbetsmiljöfråga. Det är inte ett individuellt problem. Den digitala arbetsmiljön kan vara lika krävande som den fysiska.
-Är datasystemen dåliga skapar de stress och frustration. Är de riktigt dåliga kan de skapa fysisk och psykisk ohälsa.
Vad stör eller irriterar mest …?
– Det beror på. I boken tar jag upp åtta olika sätt som dåliga it-system stressar oss.
– Många stör sig säkert på teknikstrul, när systemen krånglar.
– Men många system skapar stress även när de rullar – därför att de är dåligt designade. Om det till exempel krävs 25 knapptryckningar bara för att ta betalt för en enkel vaccination. Om man måste memorera obegripliga koder för att programmera hänvisnings-systemet till telefonen. Om det kommer en ny systemversion där dom plötsligt har ändrat alla snabbkommandon.
– Väldigt vanligt – men märkligt – är också att användarna inte får någon utbildning när nya system introduceras.
– Systemen är ofta dåligt anpassade till det jobb man verkligen gör – de stjäl tid från det man vill göra. Läkare får allt mindre tid
för sina patienter, och allt mer komplicerad dator-administration i sina händer.
– Systemen ska hjälpa oss genom att effektivisera någon arbetsuppgift. Men å andra sidan kräver systemen nya insatser för sitt eget underhåll – systemuppdateringar, inloggningar och virusskydd, till exempel – som äter upp den tid som skulle sparas in.
– Med boken vill jag hjälpa människor att se de här problemen i sin egen arbetsmiljö. Den är inte skriven för nördar, och inte för
tekniker, utan för ”vanliga” människor.
– Vad ska man göra åt detta?
– Vi behöver få in it i arbetsmiljö-området. In i utbildningen av arbetsmiljöombud, t ex. Vi måste också ändra sättet som man utvecklar it-system på. Jag beskriver det i boken.
– Men framför allt måste vi nå projektledarna, IT-cheferna, inköparna, beslutsfattarna; de som styr utvecklingsprojekten, de
som köper in system.
– De ser oftast till SINA vinster med systemen – men de har ingen aning om att det krävs ”blod, svett och tårar” av vanliga användare för att sköta dem.
Men de som sitter framför teven och lyssnar nu … och VET att risken är stor att man igen kommer att få ett utbrott under arbetsdagen på denna förb dator … vad göra???
– Man ska börja med att prata med sina arbetskamrater: tycker du också att det här är jobbigt? Sedan kan man tillsammans försöka
kartlägga hur den digitala arbetsmiljön är, hur ofta problemen dyker upp och stressen slår till. Ta med arbetsmiljökompetens. Till sist bör man ta upp det med chefen eller ledningen. Men då bör man vara förberedd.
Ser du förändring – BLIR systemen enklare, mer begripliga att hantera …?
– Inget sådant som händer av sig självt!
– Man har vetat i 20 år hur man ska göra användbara it-system. Ändå struntar man i det, när det gäller arbetslivets system, så ofta. Därför att man kommer undan med det.
– Så om saker ska förändras måste vi som användare ställa mycket tuffare krav. Jag har lite skämtsamt sagt att vi måste starta ett
användaruppror. Man måste kunna säga ”Jävla skitsystem!” högt och ofta – om det behövs.
I Gomorron-soffan i morgon tisdag
Publicerad 15 november 2010 | 1 kommentar
Den 16 november sitter jag i morgonsoffan hos SVT och pratar digital arbetsmiljö. Kvart i åtta enligt planen. Hoppas jag lyckas säga något vettigt i direktsändning.
Förra gången jag var i Gomorron Sverige var för fem och ett halvt år sedan. Då fick jag och Anna Kågedal – som några av Sveriges första bloggare – förklara vad bloggar egentligen var för något konstigt (det är inte längre sen än så!)
(Vi hade vi det laget bloggat i flera år, men våren 2005 var den tidpunkt när bloggar slog igenom i de breda medierna i Sverige.)
Nu har jag en märklig tanke: förra gången i Gomorron Sverige var Ingvar Carlsson också gäst i programmet. Nu när Mona Sahlin avgått – tänk om han är gäst i morgon också?! Vad skulle oddsen vara för det?
Gör mejl företaget mer toppstyrt?
Publicerad 15 november 2010 | 6 kommentarer
I slutet av ”Jävla skitsystem!” tar jag upp hur it-systemen påverkar demokratiseringen av arbetslivet. Det är ett tema som inte många recensenter eller journalister upptäckt (eller valt att ta upp).
På det temat kommer här högintressant ny forskning från Harvard Business School: How IT Shapes Top-Down and Bottom-Up Decision Making (1 nov 2010).
Så här sammanfattar forskaren Raffaella Sadun data från cirka ettusen tillverkningsindustrier i åtta länder:
”Information-based systems, such as Enterprise Resource Planning (ERP) software, will push decision-making toward the bottom of the corporate ladder.
Communication systems, such as e-mail and instant messaging applications, will push the decision-making process toward the top.”
Sadun fann alltså att sjunkande kostnader för kommunikation medfört att ledningen detaljstyr allt mer av verksamheten:
”[Before], it was difficult for anyone at headquarters to make educated decisions and communicate them to branch offices. In those cases, it was natural to cede control of daily operations to a local manager.
With today’s networking technologies, it’s easier for top executives to keep a constant flow of communication with branch offices. However, the network may actually deter innovation. (…) Micromanaging executives find themselves making all the decisions and constantly sending mandates down the corporate ladder. (…) The CEO can monitor constantly what this person is doing and just give orders, rather than rely on the judgment of those below.”
Om order flödar nedåt, så flödar brist på ansvarstagande uppåt, påpekar Sedun: ”When technology makes it easier to communicate, erstwhile independent workers may find themselves pestering their bosses with e-mailed questions throughout the day.”
IT-system som CAD/CAM ökade däremot oberoendet för medarbetarna längst ner i hierarkin. och ERP-system som SAP ökade oberoendet för mellanchefer (intressant att höra någon prata om SAP i termer av ”mer oberoende”).
Forskaren Raffaella Sedun gör en poäng av att man ofta buntar ihop informations- och kommunikations-teknikerna, under förkortningen ICT (i Sverige vanligen IKT). Men de är av helt olika karaktär, menar hon, och resultatet av studien tycks bekräfta att de har radikalt skilda effekter på arbetet.
Inte bara de tekniska systemens karaktär spelar in, utan också den allmänna nivån av förtroende i samhället. Här har Sedun jämfört Sverige (högt förtroende, stor decentralisering) med Portugal (lågt förtroende, stark centralstyrning).
En intressant tanke är då att kulturen i det land där ett datasystem utvecklas förmodligen avspeglar vilken grad av förtroende eller styrning som byggs in i verktyget. Och vad händer när det verktyget hamnar i en miljö med en helt annan position på den skalan?
Filmade föreläsningar
Publicerad 15 november 2010 | Inga kommentarer ännu
I förra veckan (11 nov) föreläste jag på SiteVisions seminarium om användbarhet och tillgänglighet på Rival i Stockholm. Föreläsning filmades (med en hyfsad kamera och hyfsat ljud) och ligger ute på Bambuser, för den som vill se.
Föreläsningen är uppdelad på två klipp: de första tolv minuterna (så när som på inledningen, som inte fastnade, så ni ser inte vad alla skrattade åt). Därefter den dryga resterande halvtimmen; efter mitt inslag kommer fler föreläsare i samma klipp.
Även föreläsningen för informationsarkitekts-eleverna på Malmö Högskola från slutet av oktober finns på Bambuser. Den filmades med mobiltelefon och därför av lite enklare kvalitet. Även den har en första del, och en andra del – i den andra delen talar jag mer detaljerat om tre slags design.
”Anna-Karin Hatt borde tvingas att läsa den”
Publicerad 14 november 2010 | 1 kommentar
Daniel Erkstam har gjort en grundlig och mycket uppskattande genomgång av boken (8 nov):
”Det är verkligen en läsvärd bok (trots den fula titeln) som är full av tänkvärda klokheter kring användbarhet och framför allt hur dålig användbarhet är dålig arbetsmiljö. (…) Jonas förklarar grundligt hur mekanismerna fungerar som leder fram till att det gång på gång levereras tekniska system som är helt obegripliga och oanvändbara. Och där de som skall använda systemen ofta får skulden för allt gnissel och trassel.”
I sin text tar han upp en lång rad teman i boken, som inte belysts i så många andra recensioner; till exempel könsmakts-perspektivet, som jag har ett litet resonemang om. Daniel Erkstam avslutar:
”En sista slutsats efter att ha läst boken är att många av våra rikspolitiker borde läsa den. Om jag skulle få välja någon som borde få boken och i princip tvingas läsa den (med läxförhör efteråt) så är det den nye IT-ministern Anna-Karin Hatt.”
Detta var recension nr 8. Läs alla recensioner här.
