Digital taylorism – rapport från LO
Publicerad 3 mars 2012 | 2 kommentarer
1966 höll LO kongress. Då diskuterade medlemmarna en rapport som pekade på hur arbete på många håll bröts ner i hårt styrda, uppstyckade arbetsuppgifter. Utan möjlighet till egna initiativ eller utveckling. Man kallade dem ”programmerbara”.
På 60-talet handlade det framför allt om industrin: om löpande band, om arbetsdagar där man likt en robot gjorde exakt samma armrörelse gång på gång på gång.
Och under 70- och 80-talen lyckades facken till rätt stor del få bort den sortens jobb. I början av 90-talet var man därför ganska hoppfull om att nå ännu längre, att få ett ännu rimligare arbetsliv. Men, konstaterar rapporten:
”Sedan kom 90-talskrisen med hårda rationaliseringar och facket blev upptagna med arbetslöshet, ökat arbetstempo och rehabiliteringsärenden.”
Och efter 90-talskrisen kom IT-euforin.
Så, ur tidens grums och mögel, dyker ett gammalt spöke opp igen. Till den kongress som LO håller i maj i år ligger en ny rapport. Där konstaterar man att de programmerade jobben nu ökar igen.
Och det är IT som i hög grad fungerar som motor i den utvecklingen. Ny teknik, mobila enheter och GPS, skapar nya möjligheter till mätning. Teknikens programmeringslogik förs över på arbetet i form av detaljerad processtyrning.
Det sker till stor del inom servicesektorn, och i typiskt kvinnodominerade yrken. Det är en ”industrialisering” av servicearbete, där man styr genom att mäta kvantitet i stället för kvalitet. Som om de handlade om att lyfta järntackor, och inte patienter.
Rapporten heter Fler arbetare måste få utvecklande jobb – inte digital Taylorism (direktlänk till pdf).
Den är inte särskilt omfattande, bara 17 sidor. Läsvärd och lättläst, men kunde kanske ha tjänat på att vara något utförligare och mer diskuterande. Förhoppningsvis bidrar den ändå till en rejäl debatt bland LOs medlemmar inför och på kongressen.
Massivt missnöje med skolsystem
Publicerad 29 februari 2012 | 2 kommentarer
När Helsingborgs Dagblad i mitten av januari berättade att man tänkte granska hur systemet Unikum används i kommunens skolor, fick de över hundra inlägg bara på några dagar, från både föräldrar och lärare.
Det är, tyvärr, till stor del skakande läsning att gå igenom alla inläggen (adressen till granskningen är hd.se/helsingborg/unikum/). Missnöjet är massivt. Några enstaka tycker verktyget är bra (ca 10 % enligt en enkät), men en överväldigande majoritet är mycket kritiska, uppgivna, förbannade, desperata.
”Det bästa jag gjort är att säga upp mig från Helsingborgs kommun och därmed slippa UNIKUM. Snacka om slöseri med både tid och pengar. Mina elevers föräldrar skulle bara veta hur mycket tid jag som lärare lägger på UNIKUM istället för att undervisa och vara med barnen, vilket jag gör nu…”
”Efter två års aktivt användande har jag blivit hyfsat bra på att hålla koll på var man hittar saker …”
”Lyssna på oss och byt bort Unikum. Vi har gett det en chans. När inte ens vi som ska ha det som arbetsredskap förstår det ordentligt. Då fattar man kanske vilka problem det innebär för föräldrarna. Eller hur?!
”Mina erfarenheter av Unikum är mycket negativa och bidrog starkt till att jag sökte mig till en Unikumbefriad grannkommun. Flera av mina tidigare kollegor är numera mycket avundsjuka på min Unikumbefriade arbetsplats. Och jag tror att de gärna hade följt efter om de kunde.”
För svårt och för mycket, säger föräldrarna:
”… då jag tycker hela systemet är så komplicerat och rörigt uppbyggt drar jag mig ifrån att gå in där varje gång man får ett mail om att något har gjort hänt eller noterats på Unikum.
Och då jag har arbetat som webbutvecklare i snart 10 år tycker jag de har misslyckat med användarvänligheten ganska mycket.””Vi valde en friskola för att slippa det röriga Unikum.”
”När Unikum infördes för två år sedan talades om barnsjukdomar. Men det har inte blivit bättre sedan dess. Jag undrar vad det kostat och hade helst sett att resurserna lades på fler lärare.”
”Navigeringen på sidan är under all kritik. Det går förvisso att klicka sig till vad som helst, men efter ett tag är man vilse och vet inte hur man tar sig tillbaka.”
”Jag måste erkänna att jag – trots rika erfarenheter från datavärlden – har stora problem med att hantera Unikums innehåll.”
”För mig som förälder känns Unikum som en oerhört ogenomtänkt produkt som tänks ut av ngn tekniker med intresse för datorprogram. Innan unikum infördes fick vi vid varje utvecklingssamtal en mall som liknar den i Unikum,där vi tydligt kunde se var vårt barn låg i förhållande till uppsatta mål för årskursen samt vilka kunskapsmål som läroplanen angav. Tydligt och lätt att hålla koll på som förälder och ett bra material att ha för att följa barnets utveckling. Tydlighet i vad som förväntades av oss som föräldrar och vad vi kunde förvänta av skolan. Nu får vi som föräldrar ibland gissa oss till vad som förväntas och vad skolan har för förväntningar på oss. Kommunikationen med lärarna/ mentorerna var mycket mer personlig och framförallt enklare och mer begriplig.”
”Att Helsingborgs stad valt att använda Unikum som detta verktyg är för mig som användare en gåta. Det uppfyller , enligt mig, inte kravet på användarvänlighet som borde ställas på ett sådant system. Det är krångligt, svårnavigerat och fruktansvärt opedagogiskt för mig som förälder.”
”Jag har verkligen försökt att ge detta program en chans och jag har ansträngt mig för att sätta mig in i de olika delarna men nej, det är för rörigt.
Frågan är också hur mycket dokumentation jag egentligen är i behov av?
Behöver jag veta varje delmål som ingår i alla de olika teman som klassen hinner gå igenom på en termin? Det blir ju en väldigt massa mål och delmål att hålla reda på.
När man sedan känner motståndet från pedagogerna också förstår man att detta tar värdefull tid från undervisningen och frågan är vad vi vill att pedagogerna ska lägga sin arbetstid på?”
Det är tydligt att det är ganska resursstarka och minst sagt datorvana föräldrar som kritiserar verktyget. Å andra sidan visar statistiken att användningen är mycket låg bland föräldrar i socialt utsatta områden.
Påtagligt är också att lärarna berättar att de inte vågar kritisera programmet inom skolan:
”Jag upplevde att min lönesättning drabbades och att jag fick en ganska dålig lönetutveckling under en tid. Detta är ganska skrämmande, men också ett tidens tecken.”
”Unikum är värdelöst. Det får man dock inte uttala i vår organisation, man ska vara ”lojal”, även om det inte gagnar utveckling.”
”Om alla dom lärare som kritiserar Unikum i personalrum och bland kolleger skulle skriva inlägg så skulle det bli överfullt på bloggen, jag tror att många har gett upp. För om de inte är lojala får man inte högre lön och råkar illa ut hos rektorerna. Rädslan är utbredd i skolorna.”
Många konstaterar att felet både är själva verktyget, och det dokumentation-raseri som det ska hantera. En lärare förklarar hur hon måste ta ställning till och pricka av 12 000 bedömningar, kanske till och med det dubbla, i systemet varje termin.
Vad som är viktigt att förstå, är att de två sidorna förutsätter varandra. Dokumentations-manin har kunnat utvecklas genom förutsättningen att man kunnat skapa ett it-verktyg för att hantera det. IT driver därför på utvecklingen. Men man missar målet
- genom att automatiskt anta, att ett digitalt verktyg by definition är enkelt (enklare än papper, te x).
- genom att inte beakta skalningseffekterna. Omdömen och planer, som verkade vettigt när man såg det i liten skala, får orimliga konsekvenser när det skalas upp och tid inte finns. En lärare konstaterar att bara att skriva omdömen krävde 82 arbetstimmar – som inte finns tid för. Många omdömen och mål blir därför i praktiken vaga och innehållslösa.
- genom att göra en produkt som slutanvändarna – föräldrarna – helt enkelt inte gillar. Därmed faller idén och allt arbete som läggs ner av lärarna är förgäves.
IT-driven administration tynger lärarnas arbetsmiljö
Publicerad 29 februari 2012 | 1 kommentar
Flera artiklar den senaste tiden visar hur en IT-driven – och överdriven – administration, med ofta undermåliga verktyg, tynger lärarnas arbetsmiljö.
Hård press ger lärare sömnproblem skriver SvD (12 feb 2012):
– Jag drömmer att jag sitter och skriver omdömen och vaknar många gånger under natten, säger hon.
I arbetet med att begära ett ingripande från Arbetsmiljöverket har Elisabeth Ericson noterat alla uppgifter hon har utöver lektionerna. Hon pekar på sin datorskärm: mentorskap, elevdokumentation, mejlkommunikation, institutionsansvar, ämnesansvar, rastvakthållning, konferenser.
En rad lärare instämmer:
”Nu ska allt dokumenteras och bedömas. Så var det inte när jag började jobba 1995. Vi har ett datasystem för alla Stockholmsskolor som är otroligt tidskrävande.”
”Det krävs ohyggligt mycket mer pappersexercis på alla nivåer.”
”All den dokumentation som har lagts på oss tar mycket mer tid än vad man någonsin har. Man kan jobba dygnet runt om man vill, det skapar en enorm stress.”
I Helsingborg har Helsingborgs Dagblad granskat ett av de system kommunen lanserat i skolan i en öppen blogg. Det är skakande läsning. Mer om det i nästa inlägg: Massivt missnöje med skolsystem
Om Byråkrati 2.0 i Studio Bronx
Publicerad 28 februari 2012 | 1 kommentar
Maskinerna skulle göra oss fria, göra jobbet åt oss. Men … i allt fler yrken får vi i stället mer och mer administration. Lärare, läkare, högskola, hemtjänst ropar desperat: vi kvävs! Vad beror det på?
Det pratade jag om i Studio Bronx i fredags. Det går att se här; huvuddelen är en kvart lång, sen blir det lite diskussion efteråt.
Ett par länkar till sånt som jag citerar i programmet:
- Debattartikeln Styrsystem utan styrsel, UNT 27 nov 2011
- Parkinson’s lag, Economist 19 nov 1955
- First, let’s fire all the managers, Harvard Business Review, dec 2011.
Studio Bronx är en livesänd talkshow om webben och allt digitalt, som produceras av Falkevik & Danehav.
Kyparen och skärmen – reaktionerna
Publicerad 27 februari 2012 | 3 kommentarer
Lite onödigt lång post kanske, men jag kan inte låta bli. Inlägget om hovmästaren som använde filtpennan på skärmen, översatt till engelska, gick i fredags upp som en raket på topp 5 på den internationella sajten HackerNews. Plötsligt rusade antalet besökare på bloggen från drygt hundra till över 20 000.
Roligast är att inlägget satte igång så många kommentarer och bra diskussioner. Fler än 80 kommentarer hos HackerNews. En rysk översättning av inlägget har en diskussionstråd med hittills 159 kommentarer
(I en berättar för övrigt signaturen ”Stardust kid” att ”På planetariet hos oss i Donetsk använder man MS Paint som bokningssystem. Till varje föreställning öppnar man ett särskilt förberett blad, och med färgburks-verktyget ”häller” man röd färg i de stolar som sålts. På kvällen printar man ut bladet och ger till ledningen”.)
Och det kom fler tweets än jag kan räkna, också med många bra kommentarer :). Här är bara en liten del av dem (samlade via Storify):
Visuell information i vården: workshop i Göteborg
Publicerad 23 februari 2012 | Inga kommentarer ännu
Visuell information, klok presenterad, fylld med kontext, kan göra skillnad i vården. ”Data” – till exempel en dump av din patientjournal – kommer inte att göra det. Det kunde vi konstatera efter att ha djupintervjuat mer än 40 personer inom vården, både vårdtagare och vårdgivare. Jag skrev om det i höstas (Recept för bättre vård: vad patienterna egentligen vill veta, 31 okt 2011).
Idag är jag med på en workshop i visualisering inom eHälsa hos VGR. Det ska bli mycket spännande. Skissblocket är med och pennorna vässade. Förhoppningsvis ska vi kunna prestera något intressant konceptartat.
Vad ska jag prata om i Studio Bronx på fredag?
Publicerad 21 februari 2012 | 1 kommentar
På fredag (24 februari) är jag inbjuden till Falkevik och Danehavs web-sända after work-talkshow i Studio Bronx.
Jag ska hålla ett litet ”webinar” på en kvart så där. Men vad ska jag prata om?
Jag tänkte ta hjälp av dig. Jag har tre idéer. Du får välja!
Den första är Byråkrati 2.0.. Allt fler – inte bara läkare, lärare, sjuksköterskor, högskola – konstaterar att ”vi får bara fler och fler administrativa uppgifter, vi hinner inte med våra riktiga jobb”! Det är rapport- och uppföljningssystem och register av allehanda slag som kan matas med uppgifter. Vad är det som driver utvecklingen? Jag har en ny teori.
Den andra tangerar ett område som också är aktuellt: elektroniska patientjournaler. Men egentligen handlar det om hur feedback är viktigare än information, och att presentation är viktigare än data.
En tredje idé är att prata om arbetslivets nya fluga: processtyrningen, och dess baksidor, och vikten av kommunikation och empowerment.
För att rösta på något av förslagen, gå till omröstningssidan hos Studio Bronx! (Och du får chansen att vinna en t-shirt …)
Sändningen går 17.30 på fredag 24 feb. Tills dess kan du se förra veckans talkshow, med Måns Adler från Bambuser.
Hur är detta möjligt?
Publicerad 19 februari 2012 | 6 kommentarer
Det här är rätt fantastiskt. På väggen på en vårdinrättning på Gotland hitade Linda Eklund dessa två så gott som identiska, nästan helt omärkta manöverpanelerna:
”Den ena är larmsystemet för patienterna, den andra är radion. Hur lätt är det inte att trycka på fel knapp och därmed få fel information? En röd 4 på displayen kan innebära att det larmar på sal 4, eller att är det är kanal P4. Hur ska man veta? Eller att man vid ett nödläge tror man larmat när man egentligen bara slagit av radion?”
Läs hela Systemfel av Linda Eklund på Vårdförbundetbloggen (1 nov 2011).
Underbara älskade bloggar
Publicerad 17 februari 2012 | 1 kommentar
Lite på skoj har jag sagt att jag så småningom vill skriva en uppföljare: ”Underbara älskade system”. Det kanske dröjer lite – fortfarande är det lite för få system som kvalar in där, om man intresserar sig för arbetslivets system vill säga.
Men det finns ju annat. I slutet av boken tar jag upp bloggar som exempel på hur lätt och enkelt det kan vara. Miljoner männsikor över hela världen bloggar; de sätter bara igång och kör. På bara tio år har bloggverktygen helt förändrat hela medielandskapet, sätten på vilka vi kommunicerar.
Så som en del-leverans, innan det fullständiga verket om underbara älskade system kommer, jobbar jag nu med att skriva historien om bloggen i Sverige: hur det hela började, hur det gick till.
Överst kan du se hur Anders Thoresson på Dagens Nyheter Teknikblogg skrev om projektet (med fin bild av Björn Falkevik!)
Krånglande journalystem i Hässleholm belastar pesonalen
Publicerad 14 februari 2012 | Inga kommentarer ännu
I januari var det totalt fyra större driftsstopp och störningar i journalsystemet Procapita, som används i Hässleholms kommun. Hela verksamheten drabbas:
– Vi kan inte heller skriva ut anteckningar från ronder, medicinlistor, bevakningar och andra viktiga dokument. Det är ett allvarligt hot mot patientsäkerheten, säger medicinskt ansvariga sjuksköterskan Kajsa Thorsell.
Hon har nu gjort en lex Maria-anmälan till Socialstyrelsen eftersom ingen ansvarig inom kommunen åtgärdat de återkommande tekniska problemen, trots flertalet uppmaningar och inskickade avvikelserapporter från kommunens sjuksköterskor. (…)
– Trots att jag påtalat detta händer samma sak igen. Att skriva avvikelser hela tiden är ingen lösning och tar väldigt mycket tid från annat. Det är under all kritik, säger Kajsa Thorsell.
Bristfälligt it-stöd hotar patientsäkerheten i Hässleholm (Vårdfokus, 7 feb 2012)
Det är Tieto som ansvarar för driften av Procapita. Det finns inget backupsystem som tar över när Procapita går ner; där går det varken går att skriva in ny information eller att ta del av vad som står i befintliga journaler.
Sådana här problem ska inte bara anmälas enligt Lex Maria. Man ska se till att också påtala det som det arbetsmiljöproblem det är!
Även om det kan visas att patientsäkerheten inte var hotad, är det likväl ett arbetsmiljöproblem. Att tvingas arbeta med it-system man inte kan lita på skapar stress; ännu mer om man dessutom ”kläms” mellan system man inte kan påverka och arga kunder.
