Om stora system på Disruptive change
Publicerad 11 juni 2011 | 2 kommentarer
I seminariet på Hack4Europe nämnde jag en del om den ”sovjetiska” tendensen att bygga stora IT-system. Det var faktiskt huvudtemat för min föreläsning på Disruptive Change i slutet av maj – länk till den filmade presentationen finns här:
Stora företag är kvar på Sovjettiden.
Hack4Europe: bygg kultur-appar på 24 timmar!
Publicerad 11 juni 2011 | Inga kommentarer ännu
Ett tema som jag pratat en del om på sista tiden är att vi bör sträva efter att bygga små, obereoende applikationer – inte stora jättesystem.
Ett roligt initiativ i just den riktiningen är Hack4Europe, en tävling för att få fram publika tjänster som använder den information kring vår historia som museer har (gömda) i sina arkiv. Ett antal team av utvecklare – bland annat från kollegorna på inUse – försöker på 24 timmar komma på sådan tjänster. Presentationer av alla förslag finns på YouTube.
Mesta vinnarna blev idén Museumville – en variant på Facebookspelet ”Farmville” men där man istället bygger ett eget museum med bilder ur museernas konstsamlingar!
Kollegorna på inUse vann Riksantikvarieämbetets specialpris för förslaget MyHometo.wn. Särskilt roligt var att de tänkt på den digitala arbetsmiljön för dem som ska sköta appen, och kunde visa ett riktigt snyggt admingränssnitt för insidan!
Förutom tävlingen innehöll Hack4Europe ett antal seminarier, där bland annat jag pratade. Jag kunde beröra ett annat tema också: Att myndigheterna inte bara ska öppna upp de data de har – utan också öppna APIer för inmatning. När det gäller kulturarvet kan det till exempel betyda att man låter folk bidra med information till arkiven (och just det var också idén med MyHometown-förslaget). I den här presentationen berättar jag om hur en sådan satsning fick en politisk laddning, i ett annat land i Europa:
Se gärna också flera övriga presentationer från seminariet, bland andra av Kristina Alexandersson från Webbstjärnan och Jocke Jardenberg!
Kristina Alexandersson har också bloggat: Hackaton – några korta intryck #hack4europe (10 juni 2011)
Uppdaterat/extramaterial: En intervju efter eventet (på engelska):
Bilden överst från Riksantikvarieämbetet på Flickr under CC-licens.
Egen erfarenhet av digital arbetsmiljö
Publicerad 22 maj 2011 | Inga kommentarer ännu
Morgan Olofsson, programchef på SVTs Rapport, blir ny kommunikationsdirektör på Arbetsmiljöverket. Han har egen erfarenhet av problem med just den digitala arbetsmiljön – och hur man löser dem:
”Vi hade till exempel en ny sändningsutrustning på natten som visade sig ha så mycket tekniska problem vilket skapade en enorm stress i nattgänget. Det slutade med att vi skrotade den i tanken goda tekniken, men som var förödande för arbetsmiljön. Lösningen var en risk- och konsekvensanalys med gruppen som själv fick forma ett förslag. De gjorde det, som chef kunde jag bara se till att de fick möjligheterna att göra det och att det sedan genomfördes.”
Morgan Olofsson går från SVT till Arbetsmijöverket, LO-tidningen, 10 maj 2011
– Jag brinner för de här frågorna, säger han till Journalisten (Morgan Olofsson lämnar SVT, 9 maj 2011).
Grattis till nya jobbet!
”I would make it mandatory reading”
Publicerad 22 maj 2011 | Inga kommentarer ännu
”I think this is one of the most important books written about IT-systems and the problems they can bring on a personal level for the people who forced to using them. Too bad is is not translated to English (yet?).”
Jävla skitsystem!, 23 feb 2011
Ulrik Eklund has written a short but very favourable review in English, at his blog Managing Automotive Software Architectures. Ulrik is working on his PhD in the Software Engineering Division at the department of Computer Science & Engineering at Chalmers University of Technology:
”It systematically lists 8 major stress factors and what can be done about them. Not all are caused by ignorant developers…
I think it is very valuable to read for people developing systems, so much I would make it mandatory reading for students in software engineering, if only it was published in English.”
(Well, there’s unfortunately no English translation imminent. But I’ve had several request, so I’m investigating the possibilities.)
Detta var recension nr 15. Läs alla recensioner här.
This was review #15. Read all reviews here (in Swedish).
Låt oss inte rösta elektroniskt!
Publicerad 21 maj 2011 | 3 kommentarer
Åh herregud.
Fel i valproceduren i Sverige är mycket sällsynta. Och när fel nån gång inträffar brukar de vara mycket begränsade. Och de brukar – som i fjolårets val – vara lätta att spåra och förstå.
Men när det nu hänt hoppar omedelbart ett antal personer upp och säger att vi måste ha elektroniska val.
Hur kan det komma sig att de inte reagerar för den låga tillförlitligheten i stora elektroniska system? Sedan omvalet har vi ju redan haft ett massivt it-sammanbrott i sjukvården i Malmö på tisdagen. På onsdagen kraschade bilprovningarnas system i hela Sverige, med köer och förseningar som följd. Och på torsdagen gick det digitala vårdsystemet ner på Universitetssjukhuset i Örebro, och tog då med sig Karlskoga lasarett, Lindesberg lasarett och den psykiatriska vården. Omöjligt att dokumentera patienter eller komma åt tidbokning. Sjukhusen (såväl som bilprovningen) fick återgå till … just det, papper och penna.
Och om ni tror att just val-datorer inte skulle strejka, läs gärna den här rapporten av en valförrättare, tillika professor i computer science, från de amerikanska valen.
(PS: Ironiskt nog hade just Peter Erikssons parti stora problem med den elektroniska röstningen på sin kongress samma dag som jag publicerade det här inlägget. Måhända fick han en tankeställare.)
Dagens system 1 & 2: Deja vu
Publicerad 18 maj 2011 | 1 kommentar
Gårdagen bjöd på två obehagliga déjà vu-upplevelser.
I boken berättar Simon Winter om hur han på tillfälligt besök i Stockholm inte kan få en taxi till en viss t-banestation. ”Jag måste ha en gatuadress” säger operatören (Kapitlet ”Stela system, s 43). Det där har enligt uppgift blivit fixat i Taxis system nu; men i gårdagens SvD refereras detta samtal med SOS Alarm. Här gällde det något mycket allvarligare – en ung man höll på att dö:
– Jag berättade att vi var på Skövde garnison, då sade hon att hon behövde en adress. När jag frågade min kollega om adressen sade han att det inte fanns någon – garnisonen är adressen. Då började operatören dividera med mig, säger Toini Eidefors.
Soldat fick köras i ilfart till sjukhus, SvD 17 maj 2011
Händelsen inträffade i november i fjol, 2010.
Igår såg vi också ännu en blackout i Region Skånes telefoni- och it-system: ett sorgebarn som orsakat otaliga problem sedan införandet 2005 (se sid 12-13, 165-166).
Ett ”okänt fel”, som senare visade sig vara ”ett fel i en mjukvara” (no shit!) drabbade både sjukhusen, primärvården, privatvården och folktandvården. Telefonin stördes, journalsystemen blev oåtkomliga, människor drabbades av väntetider, behandligar fick ställas in.
Klockan 11.45 gav man det här beskedet:
Några timmar senare var systemen fortfarande inte tillförlitliga;
Kom på Disruptive Change 24 maj!
Publicerad 18 maj 2011 | Inga kommentarer ännu
Jag har ju alldeles glömt bort att puffa för Disruptive change i nästa vecka!
Förutom mig pratar bland andra Mark Comerford, Katrineholms kommunchef Mattias Jansson, Terrence Brown. Martin Palacios talar om framgångsrik digital storytelling, och JP Rangaswami från Salesforce håller keynote.
Jag har lovat prata om något som preliminärt kallas Smyg-stalinistiska företag är vanligare än vi tror …
En solskenshistoria
Publicerad 17 maj 2011 | 1 kommentar
Dags för en liten solskenshistoria. :-)
Just nu flänger jag och två kollegor land och rike runt för ett projekt som handlar om kommunikation inom vården. Vi intervjuar både vårdtagare, patienter – medborgare helt enkelt – och vårdgivare, som läkare, verksamhetschefer, sjuksköterskor, läkarsekreterare. Vi sitter också med och observerar på mottagningar och vårdcentraler: vad sker i mötet mellan läkare och patient?
Häromdagen var jag på en liten vårdcentral i Mellansverige och träffade barnmorskan A.
På den här vårdcentralen har mödravården och förlossningsavdelningen på sjukhuset några mil därifrån samma journalsystem. Den blivande mamman har alltså bara en journal, och den kan ses både på sjukhuset och på MVC.
Ibland kan det hända att en blivande mamma inte dyker upp på någon av de sista kontrollerna på vårdcentralen.
Men när barnmorskan öppnar journalen kan hon se: de blivande föräldrarna har blivit inskrivna på förlossningen!
Nästan i realtid kan hon följa i journalanteckningarna hur det går. På det så kallade partogrammet kan hon se i vilket skede mamman befinner sig.
– Och då vet du, förklarade A, då brukar jag skicka ett uppmuntrande mejl till föräldrarna, och heja på, skriva ”jobba på, snart är det dags!” och så.
Jag kunde inte låta bli att invända lite sarkastiskt:
– I fall de skulle läsa mejl mitt under förlossningen alltså …
Men A tittade på mig som om jag verkligen inte hängde med i samtiden, skrattade och sa:
– Men dom har iPhones!
Så föräldrarna svarar faktiskt på mejlet och tackar för stödet.
Och sedan, när ungen är född, vad gör de då? Tar bild med mobilen förstås – och mejlar direkt tillbaka till barnmorskan.
* * *
Mycket av fokuset i debatten om it i vården handlar om gemensamma och integrerade journalsystem. Det är ofta en god intention; och i den här historien det som gjorde det möjligt för barnmorskan att få reda på vad som hände.
Men det som verkligen fångade mig i det A berättade, och det som föräldraparen också uppskattade mest, var något annat – nämligen kommunikationen. Snabb och enkel, med standardkomponenter: ett vanligt mejlprogram, en vanlig smartphone.
I själva verket går A medvetet in för att kommunicera med sina föräldrar via mejl.
– Dagens unga förväntar sig det. De vill kunna ställa frågor med vanlig mejl, och få svar.
Men trots att vi kan se att mejl är något som människor efterfrågar mycket starkt, har det varit mycket svårt för sjukvården att få till det. Medan stora belopp satsas på stora system, gäckar den vanliga mejlen fortfarande många vårdtagare.
Och att använda mejl var inte helt bekymmersfritt ens för A. När hon skickade råd till föräldrarna via mejl måste hon naturligtvis dokumentera det i journalen.
Men för att komma åt journalprogrammet måste hon logga in i en helt annan it-miljö (en typ av distansskrivbord) på sin pc. Till den andra miljön följer inte urklipp i minnet med.
Det vill säga, hon kan inte kopiera de råd hon ger i mejl och klistra in i i en journalanteckning. Hon måste skriva in vad hon skrivit i mejlet en gång till.
Ytterligare en egendomlig omständighet är att det i många fall finns ekonomiska styrsystem, som missgynnar mejl eller distansrådgivning: vårdcentraler ersätts för antalet besök. Det är därför mer lönsamt att be patienten boka tid och komma till mottagningen, än att skicka enkla råd. T ex via mejl.
Kort sagt. Vad jag ser, stärker mig mer och mer i övertygelsen, att man kan skapa mest nytta med enkla medel.
Bild: Newborn smirks av brennaval/flickr under cc-licens.
”… så redigt disponerat, så väl skrivet …”
Publicerad 17 maj 2011 | Inga kommentarer ännu
”Men det verkligt fina med boken är del två: Så tar vi tillbaka kontrollen. Här finns massor med goda råd om hur man ska göra för att undvika de fallgropar som så gott som alla institutioner som installerar nya datasystem faller i. Vad sägs t.ex. om så radikala frågor som ’Varför ska de här arbetsuppgifterna utföras?’ och ’Förlorar vi något på att datorisera verksamheten?’.”
Jag blir stolt och rodnar lite av Mats Dannewitz Linders mycket fina recension i Facköversättaren, nr 2, 2011. (Tyvärr är nätupplagan bara tillgänglig för prenumeranter.)
”Det är så redigt disponerat, så väl skrivet, så på kornet alltihop. Dessutom bra lästips och en gedigen notapparat. (…) Att Jonas Söderströms yrke är ’informationsarkitekt’ förvånar inte en sekund, inte heller att han sägs vara ’den svensk som kommer närmast begreppet webbanvändbarhetsguru’. Det tror jag på!”
Detta var recension nr 14. Läs alla recensioner här.
Snabba kommentarer i Rapport
Publicerad 11 maj 2011 | Inga kommentarer ännu
En gammal dator offrades visst som rekvisita. ;-)
(Det är naturligtvis en kliché. I verkligheten kan man inte kasta ut affärssystemet, eller tidrapporteringssystemet, eller reseräkningssystemet genom fönstret …)
« gå tillbaka — fortsätt leta »
