Visuell information i vården: workshop i Göteborg
Publicerad 23 februari 2012 | Inga kommentarer ännu
Visuell information, klok presenterad, fylld med kontext, kan göra skillnad i vården. ”Data” – till exempel en dump av din patientjournal – kommer inte att göra det. Det kunde vi konstatera efter att ha djupintervjuat mer än 40 personer inom vården, både vårdtagare och vårdgivare. Jag skrev om det i höstas (Recept för bättre vård: vad patienterna egentligen vill veta, 31 okt 2011).
Idag är jag med på en workshop i visualisering inom eHälsa hos VGR. Det ska bli mycket spännande. Skissblocket är med och pennorna vässade. Förhoppningsvis ska vi kunna prestera något intressant konceptartat.
Vad ska jag prata om i Studio Bronx på fredag?
Publicerad 21 februari 2012 | 1 kommentar
På fredag (24 februari) är jag inbjuden till Falkevik och Danehavs web-sända after work-talkshow i Studio Bronx.
Jag ska hålla ett litet ”webinar” på en kvart så där. Men vad ska jag prata om?
Jag tänkte ta hjälp av dig. Jag har tre idéer. Du får välja!
Den första är Byråkrati 2.0.. Allt fler – inte bara läkare, lärare, sjuksköterskor, högskola – konstaterar att ”vi får bara fler och fler administrativa uppgifter, vi hinner inte med våra riktiga jobb”! Det är rapport- och uppföljningssystem och register av allehanda slag som kan matas med uppgifter. Vad är det som driver utvecklingen? Jag har en ny teori.
Den andra tangerar ett område som också är aktuellt: elektroniska patientjournaler. Men egentligen handlar det om hur feedback är viktigare än information, och att presentation är viktigare än data.
En tredje idé är att prata om arbetslivets nya fluga: processtyrningen, och dess baksidor, och vikten av kommunikation och empowerment.
För att rösta på något av förslagen, gå till omröstningssidan hos Studio Bronx! (Och du får chansen att vinna en t-shirt …)
Sändningen går 17.30 på fredag 24 feb. Tills dess kan du se förra veckans talkshow, med Måns Adler från Bambuser.
Hur är detta möjligt?
Publicerad 19 februari 2012 | 6 kommentarer
Det här är rätt fantastiskt. På väggen på en vårdinrättning på Gotland hitade Linda Eklund dessa två så gott som identiska, nästan helt omärkta manöverpanelerna:
”Den ena är larmsystemet för patienterna, den andra är radion. Hur lätt är det inte att trycka på fel knapp och därmed få fel information? En röd 4 på displayen kan innebära att det larmar på sal 4, eller att är det är kanal P4. Hur ska man veta? Eller att man vid ett nödläge tror man larmat när man egentligen bara slagit av radion?”
Läs hela Systemfel av Linda Eklund på Vårdförbundetbloggen (1 nov 2011).
Underbara älskade bloggar
Publicerad 17 februari 2012 | 1 kommentar
Lite på skoj har jag sagt att jag så småningom vill skriva en uppföljare: ”Underbara älskade system”. Det kanske dröjer lite – fortfarande är det lite för få system som kvalar in där, om man intresserar sig för arbetslivets system vill säga.
Men det finns ju annat. I slutet av boken tar jag upp bloggar som exempel på hur lätt och enkelt det kan vara. Miljoner männsikor över hela världen bloggar; de sätter bara igång och kör. På bara tio år har bloggverktygen helt förändrat hela medielandskapet, sätten på vilka vi kommunicerar.
Så som en del-leverans, innan det fullständiga verket om underbara älskade system kommer, jobbar jag nu med att skriva historien om bloggen i Sverige: hur det hela började, hur det gick till.
Överst kan du se hur Anders Thoresson på Dagens Nyheter Teknikblogg skrev om projektet (med fin bild av Björn Falkevik!)
Krånglande journalystem i Hässleholm belastar pesonalen
Publicerad 14 februari 2012 | Inga kommentarer ännu
I januari var det totalt fyra större driftsstopp och störningar i journalsystemet Procapita, som används i Hässleholms kommun. Hela verksamheten drabbas:
– Vi kan inte heller skriva ut anteckningar från ronder, medicinlistor, bevakningar och andra viktiga dokument. Det är ett allvarligt hot mot patientsäkerheten, säger medicinskt ansvariga sjuksköterskan Kajsa Thorsell.
Hon har nu gjort en lex Maria-anmälan till Socialstyrelsen eftersom ingen ansvarig inom kommunen åtgärdat de återkommande tekniska problemen, trots flertalet uppmaningar och inskickade avvikelserapporter från kommunens sjuksköterskor. (…)
– Trots att jag påtalat detta händer samma sak igen. Att skriva avvikelser hela tiden är ingen lösning och tar väldigt mycket tid från annat. Det är under all kritik, säger Kajsa Thorsell.
Bristfälligt it-stöd hotar patientsäkerheten i Hässleholm (Vårdfokus, 7 feb 2012)
Det är Tieto som ansvarar för driften av Procapita. Det finns inget backupsystem som tar över när Procapita går ner; där går det varken går att skriva in ny information eller att ta del av vad som står i befintliga journaler.
Sådana här problem ska inte bara anmälas enligt Lex Maria. Man ska se till att också påtala det som det arbetsmiljöproblem det är!
Även om det kan visas att patientsäkerheten inte var hotad, är det likväl ett arbetsmiljöproblem. Att tvingas arbeta med it-system man inte kan lita på skapar stress; ännu mer om man dessutom ”kläms” mellan system man inte kan påverka och arga kunder.
Kontrollsystemen stressar och stoppar nytänkande
Publicerad 13 februari 2012 | Inga kommentarer ännu
”Man upplever att man slits från vårdtagarna, dom som behöver hjälp, till alla andra måsten.
Det läggs på så mycket andra sysslor, som inte är vårdande … och kanske framför allt – datorn.
All dokumentation som ska göras, man ska mäta saker, det ska kvalitetssäkras … När då vårdarna inte upplever att det här ger bättre vård, då blir det stressigt och dåligt samvete. ’Jag sitt´ här vid datorn och för in saker, men jag borde egentligen vara med patienterna.’ ”
Så berättar Gunilla Strandberg, tidigare sjuksköterska men nu professor i omvårdnad i det mycket lyssningsvärda programmet ”Att aldrig räcka till”, som sändes i Tendens i P1 den 25 januari 2012.
Sjuksköterskan Jessica Axelsson på ett demensboendet i Umeå berättar om minskad personalstyrka och mer administration:
”Servera lite dryck, och hålla handen och prata lite grann med dom – det skulle jag behöva hinna varendaste dag.
Nog trodde jag att det var de boende jag skulle ha i fokus, och att de var dom jag skulle jobba för. Nu känns det mer som att man ska springa fort, man ska sitta mycket på sitt kontor, för att hinna med att göra allting som är ålagt en att göra.
Beslut alltid kommer uppifrån, att nu ska det vara si, nu ska det vara så, ni ska få den här nya arbetsuppgiften. Och att man inte får vara med och ta de besluten själv, tror jag gör att man blir mer stressad. Det är register som ska fyllas i och du ska skriva i journaler och du ska läsa dig till saker.”
Sture Eriksson är överläkare i geriatrik vid Umeå Universitetssjukhus och forskar om stress bland vårdpersonal, speciellt om sjuksköterskornas arbetssituation. Han ser med oro på utvecklingen där allt mer tonvikt läggs på registrering, dokumentation och vårdprogram:
”Vi har vandrat från en situation där man hade relativt mycket tillit till den enskilda individen, mot en situation där vi ökar kontrollen.
Det bara lyssna idag på debatten: vi ska ha kvalitetsregister, regeringen säger ’nu vi ska öka kontrollen, nu ska vi öka inspektionerna, nu ska vi se till att alla gör rätt’.
Och det här sänder ju väldigt tydliga signaler. Riktlinjer, vårdprogram eller vad vi kallar dem, talar ju om för den enskilde vårdgivaren eller doktorn att ’nä du duger egentligen inte’. Det är någon annan som ska talar om för dig hur du ska bete dig, hur du ska vara.”
Det här är taylorism; en av de viktiga punkterna i taylorsystemet var att den enskilde medarbetaren inte kunde förstå vad hon borde göra. Hon skulle enbart följa det mönster för arbetet som utarbetats av hennes överordnade, de som kunde bättre.
Det skapar inte bara stress; det stävjar också innovation, konstaterar Sture Eriksson:
”Det här skapar naturligtvis osjälvständiga och lättstressade individer: ’tänk om jag gör fel’, ’jag kan ju inte lita på mig själv’. Och för att kreativitet och nytänkande ska rymmas, då måste man ha tillit. Du får inget nyskapande om alla ska agera utifrån riktlinjer, program och kontroll. Då anpassar sig folk och säger ’nä, det är ingen som sagt att vi ska göra så här, alltså gör vi inte så’.
Där ryms ingen kreativitet. Och det menar jag är jätteallvarligt.”
Programmet ”Att aldrig räcka” till finns att ladda ner som podradio (mp3-fil).
Bild: ulrichkarljoho/flickr under cc-licens.
Chefen undercover, i verkligheten
Publicerad 13 februari 2012 | Inga kommentarer ännu
I bokens slutkapitel beskriver jag hur politiker som bestämmer i hemtjänsten hellre vill ha statistik från it-systemet, än att åka med ut och själva se hur jobbet är.
Nå, möt undantaget: Chefen för personalstaben i landstinget i Värmland, Gunnar Blomquist!
Vårdförbundet och landstinget diskuterade hur arbetstiderna skulle kunna förbättras, så att personalen får tillräckligt med återhämtning mellan arbetspassen.
Då föreslog Vårdförbundets skyddsombud Veronica Nyström att Blomquist skulle följa med på ett av intensivvårdsavdelningens nattpass. Han gjorde det!
Resultatet? Arbetspassen kortas, och i kommande scheman ska arbete nattetid kompenseras med kortare veckotjänstgöring.
Läs hela: Värmland: Arbetstiden kortas sedan chefen fått följa med på ett nattpass .
Här finns alla inlägg på bloggen om undercover boss och arbetsbyte.
Stress stoppar nytt it-system för danska poliser
Publicerad 8 februari 2012 | Inga kommentarer ännu
Ett nytt it-system för den danska polisen kastas i papperskorgen. När man testade systemet på Bornholm blev polismännen svårt ansatta av stress, berättar jp.dk. (Tack till Christer Ø för länktips!)
Systemet Polsag har blivit flera år försenat, och kostat danska staten en halv miljard danska kronor. Men det danska Politiforbundet krävde efter pilottesterna på Bornholm att man antingen måste ordna problemen, eller kasta det. Det kravet har nu regeringen tagit till sig.
– Vi vil ikke forlænge den usikkerhed, som politiets medarbejdere nu har levet under i flere år, og vi vil ikke spille hasard med politiets betjening af borgerne ved at rulle et system ud, som vi ikke tror kommer til at virke i praksis, siger Morten Bødskov. (…)
– Regeringen har besluttet, at nu trykker vi på stop-knappen, så det her projekt ikke fortsætter. Vi vil ikke kaste flere gode penge efter dårlige, siger justitsminister Morten Bødskov (S) til Ritzau.
Politi opgiver skandaleramt it-system (3 feb 2012)
jp.dk ger också en beklämmande sammanställning av offentliga it-floppar i Danmark:
Det offentlige har før været plaget af it-problemer, som dem der hærger politiet på Bornholm for tiden. Nogle eksempler på it-problemer i det offentlige.
Rejsekortet. Blev flere år forsinket.
- Den digitale tinglysning. Blev meget forsinket og plaget af nedbrud, da systemet kom i gang i 2009.
- Folkeskolen. Den nationale test gik død i april 2010. I 2007 var der så store problemer med afgangsprøverne, at eleverne måtte lave prøven i biologi på papir.
- Det nye alarmberedskabs system SINE (SIkkerheds NEttet). Gik ned flere gange under klimatopmødet i København 2009.
- Arbejdsformidlingens it-system Amanda. Det tog ni år fra indledningen af projektet, før en evalueringsrapport i 2003 erklærede systemet tilfredsstillende.
- De elektroniske patientjournaler. I årevis har det været meningen, at oplysninger om patienter kunne deles mellem lægerne. I 2012 sker det – efter planen.
- DSB’s IC4-tog. Softwaren er endnu ikke helt på skinner. Togene holder stille.
Hundedyr it-skandale truer politiet (9 jan 2012)
(Stämpel-)Klockrent!
Publicerad 8 februari 2012 | Inga kommentarer ännu
Martin Wallström skriver i ComputerSeden om hur företagen via affärs- och analyssystem kan få in allt fler och fler siffror:
”Datamängderna växer med 40–50 procent per år, men mindre än en tjugondel används till affärsdrivande analyser, enligt analysföretaget Forrester. Från affärssystem, kundvård, sociala medier, webben och e-handel strömmar data in och ut i tomma intet.”
Istället för att driva affärer, används systemen och mätningarna ofta till att kontrollera och övervaka medarbetarna, konstaterar han:
”Numer är det inte tidsstudiemän med vita rockar och klockor som hotar, utan ständigt närvarande it-system – från central övervakning ut till de anställdas mobiler. När systemen finns blir frestelsen stor att införa tidsstudieliknande system som håller koll på personalen långt ute på fältet.
Jag menar inte att man inte ska hålla koll och använda resurserna effektivt. Men mängderna av data kan göra det frestande för cheferna att använda beslutsstödet för att hänga personalen i hasorna och kolla om alla gör sitt jobb.
Övervinn frestelsen att göra mobilerna till det nya stämpeluret.”
Använd inte beslutsstöd för att övervaka (ComputerSweden 6 feb 2012)
Precis så! Det tragiska är ju att IT har potential att frigöra, att möjliggöra decentralisering, att delegera ansvar – genom att information görs tillgänglig för alla i organisationen, och de därmed kan få befogenhet att fatta beslut om sitt arbete.
Istället används det för detaljkontroll av minsta arbetsmoment, t ex i hemtjänsten, som ska logga minut för minut vad de gör hos varje enskild åldring.
Det är ovärdigt. Och det ger de anställda en odräglig digital arbetsmiljö.
Men bakom det hela finns en gammal drake: byråkratin. Den är idag iklädd ett snyggt IT-skal; de dammiga blanketterna för att samla in data har ersatts av applikationer. Men grundorsaken är densamma: driften hos den centrala administrationen (ofta på mellannivå) att skaffa sig makt.
Vad fattas i arbetsmiljölagstiftningen? Genus?
Publicerad 7 februari 2012 | Inga kommentarer ännu
Att arbetsmiljölagen är en bra lag, så vitt jag kan se det, var kontentan i förra inlägget (Behövs det en lag mot dåliga IT-system? Nej!).
Men det finns ändå ett par saker i lagen man kan fundera över, tycker jag.
Det är bra med ganska generella, övergripande lagar. Detaljföreskrifter kan snabbt bli föråldrade, och mängden text för omfattande. Arbetsmiljölagen är också generell – i de flesta delar.
Men det finns ett par lite egendomliga undantag. På flera ställen i Arbetsmiljölagen finns speciella hänvisningar till två branscher: arbete på fartyg, och byggarbetsplatser.
I kapitel 3, Allmänna skyldigheter, ägnas paragraferna 6, 7, 7a, 7b, 7c, 7d, 7 e, 7 f, 7g och 7 h åt särskilda regler kring arbetsmiljöarbetet på byggen. Det är i själva verket nästan hälften av kapitlet. Det ger åtminstone ett intryck av att arbetsmiljön är särskilt viktig på dessa områden.
Det finns förmodligen särskilda omständigheter kring sjömäns arbetsmiljö. Men antalet ombordarbetare på fartyg i Sverige bör ligga i storleksordningen 10.000 personer. Det gör det till ett mycket litet område på arbetsmarknaden.
Byggbranschen är betydligt större. I runda tal kan man anta att byggbranschen sysselsätter 10 gånger fler – kanske 100.000 människor. Det gör den till en av de större branscherna.
Men den är ändå klart mindre än gruppen som jobbar med administration på kontor. De som räknas dit – i SCBs yrkesregister grupper som ”övrig kontorspersonal, bokförings- och redovisningsassistenter, administratörer i offentlig sektor, administrativa assistenter, kontorssekreterare och läkarsekreterare” – är tillsammans minst dubbelt så många, fler än 250.000.
Även den gruppen är dock liten, jämfört med vården, som i sin tur sysselsätter ytterligare en dubblering: någonstans strax under en halv miljon människor. Det måste finnas många speciella förhållanden för arbetsmiljön i dem som arbetar som undersköterskor, vårdbiträden, sjuksköterskor, vårdare, läkare. Men de är inte synliga i Arbetsmiljölagen.
Så varför har sjömän och byggbranschen synbarligen fått en lite mer framlyft ställning i lagtexten? Varför inte för kontorspersonal och vård?
Det är svårt att frigöra sig från misstanken att det beror på att de första branscherna till 80-90 % domineras av män.
För de stora kontors- och vårdyrkena är förhållandet det omvända: 80-85 % kvinnor.
Jag är inte säker på att man bör ta in mer detaljerade regler om vård med mera i lagen. Som jag sa, lagen bör vara generell. Mer detaljerade regler hör snarare hemma i det som kallas föreskrifter, och som finns samlade i Arbetsmiljöverkets författningssamling.
Men även om man tittar där, är det en utpräglat manlig värld man möter. Ett bra sätt att få en överblick över föreskrifterna är att studera dem efter sitt sakordsregister. I stort sett vilken bokstav man än letar under – till exempel B – märker man snabbt vilken doft av verkstad och industri det står om dem: här finns Backventil, Bakgavellyft, Bandsåg, Batteri, Bekämpningsmedel, Blysmältverk, Borrmaskin, Bromsvakt, Bunkerolja och Bågluftsmejsling. Ett ord som Barnomsorg framträder som synnerligen ensamt i sammanhanget.
Och så är det ganska genomgående: mängder av utförliga och detaljerade föreskrifter på traditionellt manliga yrkesområden. Färre och mer generella föreskrifter på kvinnliga områden.
Och allra minst är det förstås på huvudområdet för den här bloggen: arbete med digitala verktyg. Trots att vi då kommer upp i den allra största gruppen arbetstagare.
1 635 000 människor (mer än 1,6 miljoner) arbetade 2010 vid dator halva arbetsdagen eller mer, enligt SCBs undersökning av levnadsförhållanden. För dem finns bara några enstaka föreskrifter som är tillämpliga på de problem de drabbas av i arbetet.
Vad tycker du? Har jag fel?
Bild: [martin]/flickr under cc-licens
« gå tillbaka — fortsätt leta »
