Susan Kare gav datorn ett mänskligt ansikte
Publicerad 2 december 2011 | Inga kommentarer ännu
Steve Jobs var inte ensam bakom Apples framgång och revolution. En av de viktiga personerna bakom framgången med det grafiska gränssnittet var konstnären och designern Susan Kare. Hon skapade den första uppsättningen av de (nu klassiska) ikoner, som gjorde Mac till ett sådant radikalt steg framåt, jämfört med hur datorer hade sett ut och fungerat, fram till dess.
Historien finns hos NeuroTribes: The Sketchbook of Susan Kare, the Artist Who Gave Computing a Human Face. Susans skissböcker finns alltså nu utgivna – Susan Kare’s icons. Given julklapp (för dem som redan har den här boken).
Uppdatering: Se också ”Om iPhone kommit 1986…” (15 april 2012)
Ingrid om effektkartläggning
Publicerad 2 december 2011 | Inga kommentarer ännu
Min kollega Ingrid berättar om hur metoden effektkartläggning utvecklades.
”Det har varit en lång resa att komma hit där vi är i dag, berättar Ingrid Domingues, som efter hårt slit och jävlar anamma känner att metoden som hon är medgrundare till har börjat användas i den utsträckning hon hoppades på för drygt 10 år sedan.”
”Nu ser vi förändringen i IT-branschen vi ville se” (InUse.se, 15 nov 2011)
Beställ julklapp nu!
Publicerad 29 november 2011 | Inga kommentarer ännu
Om du vill ge bort ”Jävla skitsystem!” i julklapp – beställ den nu via nätet! Det kan ta upp till 10-12 dagar att få den, och lägg på lite marginal för julstrul hos posten, så … klipp till med en gång!
Är det så att du vill förhöja julklappen med en personlig dedikation, kommer jag att finnas tillgänglig i Stockholm vid ett eller ett par tillfällen efter Lucia för signering. Mejla mig gärna, så meddelar jag dig tid och plats senare.
Så vem behöver ett ex av boken? Din mamma som behöver tröst? Din chef eller ditt arbetsmiljöombud? Din projektledare? Första bästa beslutsfattare? Din vårdcentral? Allihop?
Bild: Jonas N/flickr under cc-licens.
Uppsalaforskare: flodvågen av it-system ger ett sämre universitet
Publicerad 28 november 2011 | Inga kommentarer ännu
Vid årsskiftet får Uppsala universitet en ny rektor. Nu skriver fyra professorer, chefsadministratörer och universitetslektorer i UNT att en av hennes utmaningar måste bli att våga stoppa floden av allt mer centraliserade styrsystem. De som skulle hjälpa administrationen, men som i själva verket kostar allt mer i tid och pengar och besvär för dem som tvingas använda dem:
”Under de senaste åren tycks den administrativa toppstyrningen ha ökat och de som utvecklar styrsystem har tappat kontakten med användare och verkligheten på institutionerna. Styrsystemsentreprenörerna tycks ha blivit en egen klass av makthavare inom universitetet som nu har samlat på sig en enorm arsenal.
Vi syftar på alla de programvaror som kopplar ihop användare och administratörer över hela universitetet. Institutionernas administratörer, lärare och forskare måste i dag veta hur man hanterar mjukvaror som till exempel Primula (personalsystem), Tur och Retur (reseräkningar), Raindance (ekonomi), UU+ (budget), Edgar (rekrytering), W3D3 (diarie), KDB (kontrakt), UpDok (studiedokumentation), Time Edit (lokaler), AKKA (katalogadministration), PingPong (kursadministration), Opus (referenser), Selma (kurswebb), Studentportalen och så vidare.
Allt vore bra om styrsystemen effektiviserade arbetet, sänkte förvaltningskostnaderna och skapade en bättre arbetsmiljö. Verkligheten ser tyvärr annorlunda ut.
Många av dessa system upplevs som användarfientliga. Vissa av dem har anmälts till våra fackombud som arbetsmiljöfara.”
Styrsystem utan styrsel, UNT 27 nov 2011
Systemen fungerar inte bara dåligt – de kostar också mycket stora pengar. Vilket, menar de, går ut över kvaliteten på undervisningen. Och Uppsala universitet får det svårare att konkurrera mot andra universitet.
”Vår bistra slutsats är att drömmen om ett väloljat och centralstyrt universitet håller på att gå i kras. Vi måste emellertid själva ta ansvar för vår egen skapelse och återta styrningen över styrsystemen. Vi vill därför lämna följande rekommendationer:
- Uppsala universitet bör inleda en sanering av styrsystemen. Släng ut de som inte fungerar. Lyssna mer på användare och mindre på upphandlare och säljare.
- Upphandla inte, och sjösätt inga, nya system förrän nuvarande system fungerar bra.
- Inför inga centrala styrsystem för uppgifter som lika effektivt kan lösas på en lägre nivå inom organisationen.
Vi förordar därmed en decentraliserad förvaltningsmodell.”
(Och i praktiken en effektstyrd förvaltningsmodell, kan man tillägga.)
Det är sådant här jag skriver om i i kapitlen Pålagor – inte arbete samt Stela system, nytaylorism och central kontroll i boken.
”Consumer-grade usability”: varför ska vi nöja oss med sämre på jobbet?
Publicerad 17 november 2011 | Inga kommentarer ännu
En poäng i ”Jävla skitsystem!” är att vi får allt fler system som innebär extra arbetsuppgifter, som vi inte känner hör till vårt ”riktiga” arbete. Det kan vara inrapportering av massor av uppgifter eller annan administration, som vi har svårt att se något meningsfullt i. Det är ”pålagor – inte arbete”, och vi försöker vi ofta slippa undan dem: Vi skjuter upp dem, försöker göra minsta möjliga insats.
En slutsats som jag brukar framhålla när jag föreläser, är att om man ska få människor att göra de där tråkiga uppgifterna (om de verkligen skapar någon nytta) – så måste systemen vara helt galet snygga och enkla. Vi snackar Apple-snygga, vi snackar Steve Jobs-perfektion. För att det ska kännas roligt och skoj att göra det tråkiga jobbet.
Jag skrev en text med samma budskap (men med en annan twist) för flera år sedan: ”Är IKEA:s affärssystem lika smart designade som deras möbler? Och varför är gränssnitt bäst på bio? Och varför står vi egentligen ut med att ha tråkigt på jobbet?”. Den håller faktiskt än.
Nu har det också dykt upp en engelsk term med ungefär samma innebörd: consumer-grade usability (som t ex här). Det vill säga: varför ska vi i arbetslivet nöja oss med saker som ser ut som skräp, när sånt som erbjuds konsumenter på den öppna marknaden kan vara så snyggt?!?
Kom ihåg var ni hörde det först.
Ejournaler: Inget om nyttan
Publicerad 16 november 2011 | Inga kommentarer ännu
Mer utbildning och delaktighet i valet gör att läkarna tycker journalsystemen är enklare att använda, och gör dem mer nöjda med systemen. Det visade den amerikanska studien som jag refererade igår (Spara tid och undvik missnöje: Låt användarna vara med och välja system, 15 nov 2011).
Det är ju bra att läkarna är mer nöjda. Men … betyder det något för själva vården? Får patienterna bättre vård? Blir fler friska?
Ähum. Här är rapportens brasklapp:
”We were unable to determine whether overall satisfaction translates into use of EHR functions to support better care (…) Whether [earlier adoption and acceptance of EHR systems] leads to improved use and earlier positive effects on clinical care is a question for additional research.”
Som det konstaterades i Dagens Samhälle nyligen: det saknas i hög grad mätningar av vilka effekter många investeringar verkligen ger.
Så jobbar man användarcentrerat: två exempel
Publicerad 15 november 2011 | Inga kommentarer ännu
Snart kommer en ny sajt för biblioteken i Stockholm. På sin utvecklingsblogg beskriver de hur de jobbat med användningstester under utvecklingen.
Googles Gmail har fått ett nytt, mycket renare utseende. En bra artikel på Gmails blog beskriver hur de jobbat med prototyper och användningstester genom hela utvecklingsprocessen: How real users helped us develop Gmail’s new look.
Läs och ta efter!
Spara tid och undvik missnöje: Låt användarna vara med och välja system
Publicerad 15 november 2011 | 2 kommentarer
Vårdpersonal klagar ofta på att digitala patientjournaler är svåranvända. Beror det på systemen i sig, eller på någon annan faktor?
I en färsk amerikansk studie (The Correlation of Training Duration With EHR Usability and Satisfaction, American EHR Partners) intervjuades nästan 2000 läkare om sina erfarenheter av elektroniska patientjournaler.
Resultatet visade att längden på utbildningen spelade stor roll för vad läkarna tyckte om användbarheten, och hur nöjda de var med systemen.
Hos dem som fått minst en veckas utbildning minskade klagomålen på dålig användbarhet markant. Ännu mer träning, upp till två veckor, minskade klagomålen på dålig användbarhet ytterligare.
Dock visade undersökningen att det är bara ungefär en tredjedel som får en veckas utbildning eller mer. Det vanligaste är att man får från noll upp till max tre dagars träning i systemen.
Jag har inte några svenska data om detta. När jag lite ovetenskapligt frågat runt har svaren legat mellan en halv och två dagar. Någon som vet bättre?
Men studien gav också ett annat intressant resultat.
Om användarna fått vara med och bestämma vilket system som skulle köpas in, verkar utbildningen nästan inte spela någon roll. De som fått någon dags utbildning tycker att det är lika enkelt att använda, och är lika nöjda med systemet, som de som fått en veckas utbildning eller mer.
(Diagrammen visar genomsnittsvärden. De är något förenklade från originalrapporten. Med alla värden i diagrammen blir de mer svårlästa, men skillnaden framstår faktiskt som ännu större.)
Det kan finnas två förklaringar till det här. En är att användarna som får vara med i urvals- och inköpsprocessen, får en inblick i systemet redan innan det införs. Det, och bara vetskapen om att man fått vara med och besluta ökar säkerligen graden av nöjdhet. Men det kanske inte är självklart att det också skulle minska behovet av utbildning så radikalt som undersökningen visar.
Ytterligare en förklaring kan då vara, att om användarna får vara med och bestämma, blir det helt enkelt system som är enklare att använda som köps in.
Säkert kan båda faktorerna samverka, och exakt hur de förhåller sig till varandra kan inte utläsas av rapporten. Men utifrån resultatet kan man ändå enkelt beskriva på tre olika sätt för hur digitala patientjournaler kan införas.
- Man kan hålla användarna utanför processen, och ge en kortare utbildning. Då kommer man att få missnöjda användare.
- Man kan i någon mån förbättra situationen genom att ge upp till två veckors utbildning.
- Eller, man kan låta användarna vara med och välja. Då får man nöjda användare och ett enkelt system, även med kortare utbildning.
* * *
En förutsättning för att användarna ska kunna välja ett enklare system är förstås att det finns bra alternativ över huvud taget. I Sverige dominerar fem-sex system nästan totalt. De flesta av dem är mycket lika varandra – och de brukar bedömas som ungefär lika dåliga.
I USA, där undersökningen gjordes, finns runt hundra system på marknaden. Av de tio största har nästan alla en marknadsandel på bara 4-6 procent. Det finns alltså gott om valmöjligheter. Den hårda konkurrensen pressar fram bättre produkter. (Läs också gårdagens inlägg: IT-miljard till vården – men ska verkligen vi betala?)
Undersökningen innehåller mycket intressant att studera i detalj. Den är gjord av den amerikanska branschorganisationen American EHR partners, och förefaller mycket välgjord och är utförligt redovisad. Den finns, efter registrering, tillgänglig här: The Correlation of Training Duration With EHR Usability and Satisfaction (registrering krävs).
En nyhetsartikel finns hos InformationWeek: EHR Training: Are Your Doctors Fully Prepped? (31 okt 2011. Artikeln anger fel antal deltagare i studien.)
Cliffhanger: Det finns ytterligare en intressant detalj i studien, som jag kommer att blogga om i morgon – nämligen Ejournaler: inget om nyttan
IT-miljard till vården – men ska verkligen vi betala?
Publicerad 14 november 2011 | Inga kommentarer ännu
IT-miljard viktigare för vården än kö-miljard, skriver bland andra Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet, i en debattartikel idag. Den publiceras i Göteborgs-Posten och hos Vårdförbundet.
Det är mycket bra rutet:
”Modern sjukvård är kunskapsintensiv och högteknologisk – men det är mötet mellan människor som är kärnan. Dessa ofta livsavgörande möten mellan vårdpersonal och patienter måste underlättas genom smarta och lättanvända IT-system. Så är det inte i dag. Trots fem år med nationell eHälsostrategi är systemen i många fall mer störande än stödjande. Vi kräver nu en extra miljard till eHälsan.”
Man kan förstås invända, att de flesta av de system, som orsakar stress, problem och till och med stjäl mer tid än de sparar, är kommersiella produkter, sålda av IT-företag. Ska verkligen den offentliga sektorn – dvs vi skattebetalare – ställa upp med extra stödpengar t ex i form av mer utbildning) – för att produkterna är undermåliga?
Vi måste ställa mycket hårdare krav på leverantörerna, att göra sina produkter mer användbara. En del av lösningen är kompetenshöjning hos inköpsavdelningar, för att driva fram bättre krav (som debattörerna också skriver). Men även beslutsfattare måste få bättre insikter i inte minst begränsningarna med IT. Många som jag har talat med inom vården vittnar om att det finns en ”glättig bild”, en övertro, inte minst hos politiker, på att IT-system kan lösa alla problem.
En viktig åtgärd vore att försöka uppmuntra större konkurrens inom till exempel e-journaler. I Sverige har vi en nästan-monopol situation, där fem-sex leverantörer dominerar marknaden helt. I USA har de tio största företagen bara 60 % av marknaden – och nio av de tio största har en marknadsandel på 4-5 procent. Den konkurrensen tvingar fram en helt annan anpassningsvilja hos företagen.
I stället för att ge drygt 100 miljoner till Facebook för en serverhall, kunde kanske regeringen ha gett stödet för att etablera ett antal nya ejournals-tillverkare till Sverige. Det hade sannolikt skapat både fler jobb och mer nytta.
Läs också: IT-miljard till vården – men ska verkligen vi betala?, 14 nov 2011.
”Borde läsas av varenda IT-projektledare …”
Publicerad 11 november 2011 | Inga kommentarer ännu
Tidningen Projektvärlden ger i sin recension boken betyget ”5 böcker av 5 möjliga – strålande”:
”Ett lyckat projekt är ett som levererar resultat i enlighet med målen, på rätt tid och till rätt kostnad. Om målen i sig var bra eller dåliga är inte projektledarens sak att ta ansvar för, så brukar jag resonera. Men ställd inför de totala katastrofprojekt som presenteras i den här boken, får man sig en tankeställare.
När verksamheten, som skulle underlättas av IT-projektet, istället helt kollapsar vid driftsättningen, faller även en skugga över projektledaren. (…) När det krävs 18 steg för att ändra 1 siffra i en teknisk manual, då ekar det lite tomt att hävda att ”vi höll tidplanen” (vilket man förstås ofta inte heller gjorde…).”
Jävla skitsystem i Projektvärlden, 4/2011
Projektvärlden ges ut av Svenskt Projektforum, en förening för projektledare i alla branscher. ”Hela tiden dras man med i läsningen av ett enkelt och rättframt språk och att det är så härligt när någon äntligen skriver samlat om det här”, skriver recensenten, och fortsätter:
”[Den] borde verkligen läsas av varenda IT-projektledare. Ja, sätt den i händerna på varenda IT-student på våra högskolor så att även blivande beställare, IT-säljare och programmerare får förståelse för de digitala arbetsmiljöproblem de kan skapa.”
Detta var recension nr 19. Läs alla recensioner här.
« gå tillbaka — fortsätt leta »
